Jaha. Då har det gått en månad sedan man bloggade sist igen. Det betyder att man känner sig tvungen att åtminstone uppdatera något lite. För nåt har det väl hänt i mitt liv denna månad?

Tja.... sjuk har jag varit och om sanningen ska fram hostar jag fortfarande så riktigt kurant är jag inte än. Rejält förkyld var jag och fick faktiskt stanna hemma från jobbet  5 arbetspass. Jag tror nog inte jag har varit hemma från jobbet så många dagar någon gång, utom den gången jag opererade bort min sköldkörtel pga giftstruma och var sjukskriven 1 mån. Men det var ju länge sedan (1993) så man är ju rätt lyckligt lottad på den punkten.

Träningen med hundarna pågår ju ständigt. Alltid gör man nåt men det känns ju aldrig som om man gör tillräckligt. Lydnadsträningen med Etza ligger återigen på basicnivå. Vi tränar just nu på snabba ställanden, sättanden och lägganden. Dels för dumrutan och dels för inkallning. Dessutom kör vi en del fritt följ. All annan momentträning ligger nere. Jag är i valet och kvalet om jag över huvud taget ska tävla henne något mer i elitklass. Har faktiskt fått rådet att lägga ner men känner jag mig själv så blir det nog nån gång till i alla fall även om det känns långt dit just nu. En del spårande har det blivit. Jag var spårläggare på våran tävling förra helgen. Det var lägrespår på lördan och högrespår på söndan. Jag hade 2 spår till båda dagarna och dessa har Etza gått flera gånger. Jag tänker nog göra ett försök till i lägrespår men det får bli till våren. Hon är jätteduktig på mina spår men vi behöver öva upp oss på ickeförarspår. Jag måste få Etza att finna vitsen med att spåra där någon annan gått.

Med Tea blir det mest jaktträning. Det är så himla kul och jag börjar förstå att jag har fått en riktigt, riktigt duktig hund på detta. Hoppas nu bara att jag kan förvalta det men det känns väldigt tryggt med den hjälp som jag får av Tina (min uppfödare). Planen är att vi ska starta på ett workingtest i oktober. Hjälp det är ju snart!!

Lydnadsmässigt känns det inte som om vi kommit så långt. Jag har ingen uthållighet i fotgåendet. Där släpper hon efter bara några steg. Hon ligger just nu lite för långt fram i position men det jobbar vi på. Läggandet u gång är jättesnabbt och hon har bra stadga då jag lämnar henne och hyfsad stadga vid ingången. Det är väl det moment som börjar likna ett helt moment bäst än så länge. I inkallningen jobbar vi blandat med fart och ingångar. Ställandet är bra men vi har inte börjat med tillbakagången där än. Jobbar just nu mest med stadgan = stå still. Apportering har vi bara nosat lite på men då att plocka upp apporten från marken. (Jag tycker att ettans app moment är skitfåningt.) Hoppet börjar också likna ett färdigt moment men vi har inte jobbat så mycket med ingångarna. Platsliggningen och tandvisningen är också bitar vi jobbar med. Tea är duktig på att ligga kvar länge. Det känns inte som om det borde bli något problem. Vad vi behöver jobba på mycket mer ang tandvisning är stadga dvs sitt still och ge fan i att hoppa upp och slicka domaren i ansiktet.   Jag tror dock att bara vi nöter detta så fattar hon snabbt. Jag har ju medvetet jobbat mycket på att dämpa intresset för andra och jag är jätteglad att Tina sa det när hon var liten. Jag förstår ju vilka problem jag hade fått med en sån glad och vänlig hund annars. Etza är ju något av motsatsen. Hade hon fått bestämma så hade människovärlden bestått av matte, husse och möjligen Magnus och Lena. Det hade räckt för henne.

Planen för lydnadsstart med Tea ligger på vintern. Antingen Lucia Cup eller Rättvik och jag tror nog att Rättvik är den tävling det kommer att bli. Mest för att det brukar vara så rörigt på Lucia Cup. Men jag har inte bestämt mig än.