Aha...... Ja då menar jag inte den norska popgruppen. (Var det evigheter sen. Är jag gammal?)

Det känns som om jag får små Aha-upplevelser varje gång jag tränar nu.

I går tränade jag med Carro och Annica. När jag skulle köra dirigeringsapportering så bestämde jag mig för att testa momentet i dess helhet. Etza har ju varit klockren på apporteringarna när vi har kört delar och när vi har haft kortare avstånd. Vi har ju jobbat med alla tre apporterna ett tag och hon har oftast kunnat välja ut den jag skickar henne till. Denna gång var Carro tävlingsledare och kom fram till mig med apporterna så att jag fick peka ut en av dem. Sen gick hon ut med dem. Jag skickade Etza på konen (konskicken är jättefina) men när jag skickade henne på apport sprang hon fram till mittapporten och hämtade den. Hon fick naturligtvis ingen kredit för det och vi gjorde om. Då var det som om hon inte visste vad hon skulle göra. Hon försökte med mittapporten någon mera gång men hon fattade inte att hon skulle höger. Vi avslutade då med att bara ha den högra och på kortare avstånd mer synlig och utan konskick före. Det funkade till sist.

Idag gick jag till en grusplan. Ställde ut en kon och la ut apporten. Sen gick vi lite fritt följ och jag gick till konen och ställde upp henne där. Så backade jag ut från henne och skickade henne till apporten. Jag var noga med att titta på den när jag dirigerade. Klockrent! Då satt jag henne ner och gick ut med apporten rakt ut mot mitten vinklade höger 5-6 meter och la apporten där. Så ställde jag henne vid konen och skickade henne. Vad tror ni hon gjorde? Jo hon sprang rakt ut och letade apporten vid mitten. Aha...... vittringsgata. Återigen något att fundera över.   

Nu ska jag strax åka till jobbet och göra mitt sista arbetspass innan semestern. Är ledig hela augusti!!! Den som väntar på nåt gott........ Nu är det goda snart här   

Idag fick jag ytterligare en påminnelse om hur tydlig man måste vara i sin träning och hur lätt det blir missförstånd. Jag tränade dirigeringsapportering. Etza var lite väl taggad på konskicket. Hon gnällde och hon tjuvstartade med startskall. Det känns visserligen bra med en framåtanda men nån måtta får det vara. Så jag tränade ett par gånger med att hon skulle sitta stilla vid min sida i utgångsställning för konskick. Kriteriet var stilla och tyst. Jag testade med att säga "kommendera" och lite andra ord som jag inte använder som kommandon. Det behövdes bara ett par ggr innan hon fattade den galoppen. Bra tänkte jag och klämde i med "konen". Då gjorde Etza en startansats genom att lyfta upp rumpan och ta sats framåt men så var det som om hon kom på sig så hon tvärnitade och dunsade raskt ner i utgångsposiotion igen. Man måste skratta.   

Tänk vad fel det kan bli. Man tror att man är jättetydlig med sitt kommando och så är hunden bara situationsbunden. Det gäller att träna mer på detta märker jag. Varva olika kommandon så att hon verkligen måste lyssna på vad jag säger och dessutom vara jättetydlig med förberedelser och tecken för vad som är på gång.

Jag gillar ändå hennes attityd. Hon tycker att det är kul. Det är huvudsaken.

Grattade min svägerska Monica i går och då träffade jag även min andra svägerska Harriet. Harriet har en liten uppfödning av Keeshond under kennelprefixet Nalleligans.

Idag har jag och Etza tränat med Carro och Sid. Vi började med att träffas kl 08 på klubben för ett litet lydnadspass. Jag är jättenöjd med Etzas attityd och engagemang. När något inte funkade, ex dåligt tempo i en ingångsinkallning, ojojojade jag och gjorde om. Etza skärpte då till sig och man såg att hon fattade galoppen och ansträngde sig för att göra rätt. Externbelöningen har också börjat funka. Hon väljer bort köttbullen på ryggsäcken för att göra sitt bästa hos mig innan hon får ta den. Ni anar inte hur kul detta känns.   

När Etza vilade körde Carro fritt följ med störning. Sid gjorde några blicksläpp men kom snabbt tillbaka och han hade en härlig attityd. Jag vet att Carro var jättenöjd med honom.

Efter lydnadspasset åkte vi till skogen för att spåra. Carro stackarn fick lägga spår både åt Etza och Sid. Sid fick ett tävlingsmässigt appellspår på åkern och ett kort kringelikrokspår i skogen. Han är en hejare på att spåra den killen. Spåret är viktigare än apporterna vilket visade sig när han gick över slutet och fortsatte vidare dit Carro hade gått. Carro fick stanna och när han kom tillbaka hittade han piplekasaken som låg som slut genom att han råkade kliva på den så att den pep till. Så sött!!!

Till Etza och mig hade hon lagt ett ganska svårt spår rakt genom ris buskar och snår samt över stock och sten. 1100 meter blev det. Varmt, jobbigt. Jag insåg att Etza har för hög fart ut. Nästa gång ska jag bromsa henne lite. Det visade sig genom att hon blev trött efter ett tag och då snurrade lite. Både Carro och jag trodde att vi var borta men Etza redde ut det och hittade runt. Hon tappade visserligen 3 pinnar men hittade slutet och tog sig tillbaka till spåret genom att bakspåra sig själv. Jag är sååå jättenöjd med henne. För det här spåret var ingen barnlek. Med mig till nästa spårtillfälle har jag att inte låta henne rusa i början samt att jobba närmare henne i linan.

Efter en intensiv förmiddag i värmen var jag tvungen att åka och jobba. Nu jobbar jag hela helgen + några dagar i veckan + nästa helg + må,ti & onsd, men sen........ sen är det SEMESTER   

har vi haft i helgen. Tina tycker säkert att jag ska träna på hur det är att ha flat så hon ringde och frågade om jag kunde passa lilla Farin, 6 månader, i helgen. Vi skulle åka bort men jag tycker ju att det är så kul så Farin fick åka med. Peo skulle springa en tredagars orienteringstävling fre -sö, så vi hade bokat en "stuga" i Mariefred. 10 kvadratmeter 2 vuxna och 2 hundar. Det är lika bra att vänja sig. Stugan visade sig vara ett rum i en "radhuslänga" med egen ingång och uteplats. Det låg ca 20 m från vattnet och vi hade en härlig utsikt över Mälaren mot Mariefred och Gripsholms slott. Helt OK och hundvänligt boende. Bara 50 m från vårt rum fanns ett hundbad vilket kom väl till pass i värmen.

Att det varit varmt i helgen har väl inte undgått någon. Det märktes också mycket väl på hundarna. Trötta var de och vi ägnade mest dagarna till att sitta i skuggan och träna passivitet bland alla orienterare. Konstiga människor tyckte Farin till en början men kopplade snabbt av och brydde sig inte sedan.

Att Etza mår bra av konkurrens märktes också tydligt. Hon var mycket mer mån om att göra sitt bästa när jag på kvällen hade bundit upp henne och tränat lite kontakt med Farin. Hon läxade också upp den lilla 3 gånger. En gång i samband med mat, en gång i samband med kel och en 3e gång bara för att...?

Farin är dock en mycket ödmjuk tös och vet precis hur hon ska göra så hon avväpnade grinkärringen direkt och det var inga problem att ha dem i samma bur i bilen.

En härlig helg har vi haft och jag ser mycket fram emot början på nästa år då vi förhoppningsvis ska ha en egen liten flattjej i vår flock.

Tack Tina för att jag fick låna Farin. Hon är supergo den lilla bruningen.Jag vill hemskt gärna ut och apportera de där änderna, sa Farin.

Sommar och sol och värme. Puh. Jag ska inte klaga. Det är skönt. Men varmt. Fast skööönt.

Än har jag inte semester. Jobbar faktiskt 4 veckor till. Men jag har konstaterat att när alla andra kommer tillbaka. Då går jag! Dessutom har jag faktiskt längre sammanhängande ledighet på schemat ibland eftersom jag jobbar 75 % och helger så då får jag ju lite minisemester mitt i. Inte så dumt faktiskt.

En av dessa längre ledigheter var på 4 dagar från midsommardagen och framåt. Jag slutade dessutom kl 14 på midsommarafton så jag åkte ut till landet för att fira med mor, far, man, son, dotter, svärson och 2 ljuvliga barnbarn. Petter dansade runt midsommarstången, sjöng små grodorna och åkte traktor och vagn. Precis som en midsommar ska vara.

     Erik har blivit 5 månader och börjar äta smakportioner av lite annat än bröstmjölk. Han verkar tycka det är gott även om han äter med hela ansiktet.

Etza och jag har ägnat oss en hel del åt träning. Vi har bl.a haft några lektioner för Carro. Det har resulterat i en mer fokuserad hund men framförallt mer fokuserad matte. Jag är mäkta stolt över dagens träningspass. Vi åkte till ÖBK och jag hade bestämt mig för att köra ett par kedjor i fritt följ med fokus och attityd i fokus. Paus. Efter det skulle jag göra konskick samt skick till ruta (halvt avstånd mellan kon och ruta). Paus. Så skulle jag ställa henne vid kon och dirigera till apport med alla 3 apporterna utlagda på kort avstånd bakom konen. Slut på träningen.

Jag brukar ju ha väldigt svårt att följa ett sådant schema. Även de gånger jag har bestämt mig. Men gissa vad jag var duktig!! Jag körde 2 förutbestämda länkar i FF med externbelöning. Paus. Konskick och skick till ruta med belöning i rutan. Direkt efter hon kommit till mig med kampleksaken och vi kampat en stund så gjorde jag om det fast från andra hållet. Denna gång fick jag en jättefin ruta med läggande som avslut och godisbelöning från mig i rutan. "Kul hon kan tänkte jag" och ville pröva igen. Då hörde jag Carros röst i bakgrunden. "Håll dig till planen" sa den. Så jag platsade Etza och gick och plockade in alla konerna.   

Så tog vi åter en paus med vatten och vila. Sen plockade jag ut en kon och la ut dirigeringsapporterna. 3 skick blev det eftersom hon först tänkte ta mittapporten men sedan slutade Karin att träna och åkte hem. Njaaa i alla fall nästan.    Vi lekte lite och sedan gjorde jag en hopp/metallapport. Bara för att förvissa mig om att den fortfarande sitter. Det gjorde den. Fast sen slutade jag. STOLT över mig själv faktiskt.