Jag har haft en intensiv och fantastiskt rolig helg.

I fredags kom Tina och hämtade mig klockan 07.00 för avfärd till Sörmlands Hundskola i Flen som drivs av Håkan och Karina. Där skulle vi farttesta Stormkullen. FART test står för Fågelhundens ARbets Test. Man testar bl a: Tillgänglighet, bytesintresse/hantering, problemlösning, jaktlust, upptäcktsförmåga, miljöpåverkan, rädsla, aggression, avreaktion, passivitet. Efter testen så går man noga igenom vad hunden har visat och man får verktyg för att träna på sånt som kanske inte är önskvärt.

Det började med hantering av en för hunden okänd person. Efter det så blev det hagen, problemlösning. Hagen innehåller 3 öppningar. 1 enkel lite större lucka rakt framifrån, en smal öppning på baksidan och en krypingång på sidan. Man skapar intresse genom att kasta in en dummie och sedan ska hunden ta sig in och hämta den. Sen stänger man luckorna vartefter och hunden får lösa problemet att ta sig in. Här tittar man ju även på bytesintresse, hur de griper föremålet, hur de behåller det, om  de är miljöpåverkade, koncentration och rationalitet. Dessutom är det ju önskvärt i alla moment att hunden är tyst och lugn  både när de arbetar och mellan momente
 
 

En liten film på Lakritz och hagen arbetet. Notera att hon finner en egen lösning på problemet  

Efter hagen var det dags för bläckfisken. Ett för hunden okänt byte dras i lina förbi där man står och hunden ska upptäcka, jaga och hämta bytet. Sen gör man om det hela och hunden får då lite motstånd när den ska bära hem bytet och då tittar man på kamplusten. Här nedan kan ni se Lakritz första och andra försök.

Sedan är det dags för Gropen. Det är en nergrävd hink täckt med lite granris. Man börjar med att kasta en pytteliten dummie mot gropen och hunden får leta rätt på den. Sen går Håkan ut och lägger dummien i gropen hunden ska alltså ner med nosen i hinken och hämta upp den. Till sist lägger man tomt, för att se om hunden jobbar vidare när den inte hittar nåt. Då avslutar man också med att kasta ut dummien när hunden är bortvänd för att den ska lyckas.

Här kommer ett långt klipp på Lakritz när hon gör alla 3 delarna i Gropen.

Sista momentet är skrämsel. Det kommer en trägubbe med stora vita ögon glidande genom skogen. Man tittar på rädsla, förmåga att jobba sig ur situationen, dådkraft, nyfikenhet och man är väldigt noga med att låta hunden avreagera. Ingen hund får gå därifrån innan man har förvissat sig om att den är trygg och har släppt all rädsla.

Hur gick det för kullen då? Genomgående för kullen är att det är en kull med en stor arbetslust och

ett stort föremålsintresse. De är duktiga på problemlösning och inte speciellt miljöpåverkade. Lite ljud kommer från de flesta framförallt i förväntan på bytesaktivitet. Vid skrämslet är de lite fega och har kanske inte den dådkraft man kanske skulle kunna önska. Alla har dock förmåga att avreagera så skulle de träffa fula gubben idag så skulle ingen av dem bli ett dugg rädd. Det har Håkan sett till. Dessutom har vi alla fått verktyg för att jobba med rädslor och förstärka dådkraften. Vi har även fått verktyg till att träna ljudbiten.

Det tog hela fredagen och lördagen att testa kullen. På söndagen hade vi en träningsdag. Vi tränade på de fyra hörnstenarna: Kontakt, Lydnad, Passivitet och Stadga. På slutet av dagen tränade vi stadga med levande duvor. Där ska ju hunden ha stort intresse men de får absolut inte jaga duvorna. Håkan busade lite med oss genom att släppa en duva framför nosarna på våra hundar när vi precis hade haft full koll och just slappnat av för att vi trodde "momentet " var slut. Synd att ingen hade kameran beredd för det såg jättefestligt ut med 3 flattar i luften i kopplets fulla längd. Hem och träna alltså.

Tea då? Ja, i mina ögon var hon naturligtvis bäst i klassen men............det kanske andra ska avgöra  

Vad vi gjorde på kvällarna?? Det är en helt annan historia   

Tänk vad tiden går. I morgon är det ett år sedan Tea föddes. Lilla skruttan har blivit stora damen. Fast i mina ögon är hon en liten skrutt fortfarande.

Hur har det blivit då att bli retrieverägare? Jo, jag måste säga att jag är mer än nöjd. Det är ju inte så att jag är missnöjd med Etza, vi har haft en fantastisk resa och jag har lärt mig jättemycket av/med henne. Vi har ju kommit upp i elitklass i lydnaden och nånstans har jag fortfarande ett litet hopp om att vi ska kunna nå ett förstapris där också även om träningen just nu ligger lite på is. Jag älskar henne jättmycket och vi kommer att träna vidare.

Att få en ny hund i familjen har dock gett mycket mer. Dels har Etza blivit mycket bättre i sin fokus på mig av konkurrensen. Dels har jag fått en tjej som är mycket lättare att träna än Etza någonsin har varit. (Därmed inte sagt att det är plättlätt.) Sen har jag fått upptäcka jaktträningen! Det är såååååå kul!!! Tänk att få träna det som hunden är avlad att göra och som är så självbelönande som apportering är för en retriever. En helt ny värld har öppnat sig för mig.

Att jag sen fått en så duktig hund gör ju inte det hela sämre. För duktig är hon min lilla Tea det har jag förstått. Sen är det ju så att jag måste hålla ihop det hela och jag lär mig hela tiden.

GRATTIS  PÅ  ETTÅRSDAGEN  ÄLSKADE  TEA och GRATTIS ALLA KULLSYSKON!