Ibland funderar jag på de som läser min blogg och inte håller på med hund. De måste ju tycka att min sida är totalt ointressant. Det är ju bara hundträning hit och hundproblem dit.

Ja, fast det är ju en stor del av mitt liv. Jag är en hundnörd. Så är det och så kommer det att förbli.

Jag har äntligen kommit igång med träningen av mig själv igen. Känns verkligen skönt. Jag har varit på gymmet både i måndags och idag. Det började ju så bra i december med mitt nya liv. Min kropp har ju blivit lite sliten med åren och det är en av anledningarna till att jag gått ner till att jobba 75%. Nu skulle jag börja träna upp musklerna lite för att slippa eller minska all värk i rygg, axlar och nacke. Jag vet ju att det blir bättre när man tränar. Så jag startade riktig bra där i december. Sen blev jag sjuk vid nyår och efter det så har jag inte riktigt kommit igång igen. Men nu så har jag bestämt mig. Nu blir det gymmet 2 ggr i veckan. 

I tisdags var jag dagmormor igen. Jag funderar lite över hur det var förr när de egna barnen var små. Hur orkade jag?  7 dagar i veckan! Varje vecka! Året om!  Inte tyckte man att det var speciellt jobbigt då.

Det är fantastiskt roligt att ha hand om Petter men jag är ju alldeles slut efter en dag. Etza stackarn fick flytta på sig hela tiden. När hon precis hade lagt sig till rätta kom Petter farande och hon fick flytta på sig. Jag märkte att hon tyckte att det var jobbigt så jag tog en promenad hem till oss och lämnade henne där så att hon fick lugn och ro.

På söndag fyller Petter 1 år. Det är otroligt vad fort tiden går. Konstigt att man inte själv blir en dag äldre på köpet........ eller...... kanske är det därför man inte orkar och att kroppen säger ifrån med värk och elände.  Näee det kan det ju inte vara.........

Snö, grått och trist. Men man måste ju iväg och träna ändå. Det var dock frestande att sjunka ner i soffan framför Tvn och låta alla skidåkarna göra jobbet. Jag blir nog ensam på planen tänkte jag. Fast när jag kom dit visade det sig att Lisbeth också var där med Palle & Lewis. Två fina flathannar som också behövde tränas.

Lisbeth och jag är ganska lika i vår träning. Vi tränar mycket. Vi tränar länge. Vi kör ofta hela moment. Vi är för tråkiga i våra belöningar. Med mera med mera.

Tina har tjatat på oss må ni tro och det vete fasen om inte allt tjat börjar göra nytta. I vilket fall så började jag dagens träning med ett ställande. Etza kom farande i inkallningen med kanontempo och ställde sig med en tvärnit. Belöning och hurrarop. Sen körde jag inte några fler ställanden. Duktig matte. Inte nöta vidare när det gick så bra.

Vi tränade lite fritt fritt följ och ingångar till hindret. Sen tränade vi mycket hopp. Både på agilityhindren och på lydnadshindret. Uthopp utan något i munnen gick jättebra. Inga problem vid ingång till hindret eller flyktförsök. Vi körde även den svåraste delen där Etza ska plocka upp apporten och hoppa över till mig sen. Första försöket hoppade hon utan att ta apporten. Oj oj oj sa jag och tog med mig henne tillbaka föratt göra om. Den gången tog hon apporten och hoppade över. Kanonjubel och kyckling. Hon gjorde om detta två gånger till och jag avbröt när hon lyckades. Duktig matte! Duktig hund!

Kände mig så himla stolt över att jag inte testade mer. Duktig matte!

Lisbeth var också jätteduktig och delade upp moment och avslutade positivt när det gick bra med Lewis. Vi skrattade och sa att lite av det Tina sagt till oss nog har gått in i alla fall.  Tur att du tjatar Tina. Vad vore vi utan dig.......

I söndags hade träningsgruppen träning för Nancy Nilsson. Jissa vilket träningsproblem jag hade valt. Vi gnuggade så klart hopp/apport.

Jag fick börja med att visa hur det brukar se ut och Etza visade omgående både flykttendens inför hindret och sedan när jag kastat apporten även flykt med den i munnen. Jag blev så glad för jag märkte att Nancy verkligen greppade hur problemet ser ut. Att svårigheten för Etza ligger i när hon ska ta upp apporten och sedan fokusera på att hoppa. Inte uthopp eller hopp från stillasittande med sak i munnen.

Jag ska dela in träningen i 3 moment. Dels fotgåendet fram till hindret och stanna där med belöning. Så att hon inte flyktar på väg till hindret. Så ska jag träna uthopp. Med bollbelöning framåt och inget tillbakahopp. Dessa saker kan vi göra själva.

Den tredje delen är den svåraste. Etza placeras på ena sidan hindret med apportbocken framför sig på marken. Jag står precis på andra sidan och kommenderar apport. När hon tagit apporten ska jag backandes locka henne att hoppa och mina träningskamrater ska  hindra henne från att runda. Succesivt ska vi öka avståndet både för Etza och mig. Förhoppningsvis så kan vi med mycket belöning programmera om Etza till att tycka att detta är ett nytt moment och även lära henne att taxa rätt. Jag ska vara tydligare med kravsättningen också. Hon SKA över och hon FÅR inte fly.

Idag har jag varit dagmormor igen. Det är så mysigt. Han är så gosig mitt lilla gull. Kramas och pussas så gärna. Lite busig har han blivit också. Han vet så väl att han inte får stoppa saker i munnen men skyndar sig allt han kan när han ser att jag märker vad som är på gång. Envis är han också. Det är ett karaktärsdrag som jag absolut inte har en aaaning om var det kommer ifrån....... Visserligen är hans mor likadan men var hon har fått det ifrån kan jag inte ens gissa mig till :-) :-) :-)

Dessa underbara rosor kom maken med i dag på Alla Hjärtans Dag. Jag önskar alla andra en härlig sådan också!

Vilken härlig och rolig helg vi har haft i Rättvik. Resultatmässigt för Etza och mig blev det väl ungefär som förväntat. Vi gjorde en bra förstadag fick 246 poäng alltså 9 poäng från förstapris och Etza nollade hopp/apport som vanligt. Denna gång hoppade hon över hämtade apporten för att sedan fly från hindret med apporten i munnen. Nåja det var väl mer eller mindre förväntat men jag är mest nöjd med att vi kunde samla ihop oss och genomföra ett bra program med bra fokus för övrigt. Vi fick en 10a på sättande under gång, en 9a på rutan och en 9a på metallapporten. Metallen kommer ju efter hopp/apport så jag är väldigt nöjd med att vi kunde bibehålla fokus där. En annan positiv sak är att Etza var tyst hela programmet. Det visar ju att hon kan. Bara att jobba vidare alltså.

Dag 2 var vi rätt loja både Etza och jag. Vi gjorde ett sämre program och klarade bara andrapriset med nöd och näppe 225 poäng. 9a på sättande och 9a på rutan. Denna dag avstod jag hoppet. Jag känner mig rätt stolt över att jag kunde fatta det beslutet. Jag såg att hon skyggade för hindret när vi gick förbi till ett annat moment och då bestämde jag mig för att jag inte skulle ge henne chansen att fly med apportbocken igen. Etza var gnällig mot slutet och det känns som att det är för mastigt att tävla 2 dagar i rad. Hon håller inte för det riktig än.

Hur som helst har vi haft en underbar helg. Mycket skratt och trevligt sällskap. Vi var ju många som åkte tillsammans och det var jättekul att dag 1 se flera av oss ta förstapris. Jisses vilken nervspänning det är att sitta på läktaren och hålla tummarna för sina kompisar. Kent med Dendu, Lisbeth med Lewis, Lena med sin labbe och Sara med Triss. Alla fick de förstapris i lydnadsklass 1. Inte nog med det. Sara vann på 181 poäng ( det var hennes allra första tävling någonsin), Lena blev 2a och Lisbeth 3a. Dessutom blev Kent 2a i  den andra lydnadsettan. Lena B imponerade också stort båda dagarna. Hon och Arrac vann lykl 3 båda dagarna 302 poäng dag 1 och 305 poäng dag 2. Det var uppvisning!

Stort TACK till alla i gänget, både skogsmullar, supportrar och alla andra tävlande. Det var länge sedan jag haft så kul. Vill väldigt gärna göra om detta nästa år.

Bilderna nedan:  Överst: Etza och jag är ganska nöjda ändå med dagens prestation.Delad 3e plats men långt ifrån Lena B som vann på 302 poäng! Mitten:  Prispall i lydnadsklass 1b Sara sgrare, Lena E 2a och Lisbeth 3a.

Nederst: På läktaren satt hela gänget och hejade.

Voff. Man har blivit utmanad av sin syster Ezy. Publicera bild 6 ifrån mapp 6 i mina bilder. Såklart en bild på mig. Suddig är den men det är för att matte inte är någon bra fotograf. Jag befinner mig i Idre nedanför Städjan. det var lattjolajbans att vara på fjället. Synd bara att man inte fick vara lös. Matte kan vara så irriterande ibland. Jag ville ju jaga renar. Men inte fick man det inte. Lina satte hon på mig och så fick jag bara stå där och titta på renarna som sprang förbi. Taskigt eller hur?

Etza

Idag har det bara varit en alldeles underbar dag. Strålande solsken och några minusgrader. Vad gjorde man då? Jo åkte iväg till ett ridhus och tränade nästan 3 timmar inomhus!!

Jag bara undrar om man egentligen är riktigt funtad där uppe. Fast om sanningen ska fram så utnyttjade jag vädret också och var ute på en lång promenad efter träningen.

Jag börjar känna mig lite positiv igen. Etza tyckte att det var OK med ridhus idag. Det gjorde hon ju inte förra gången så det var ju ett steg framåt. Hon är ju så fjollig och man måste verkligen vara noga med att miljöträna henne. Så inför tävlingen i helgen känns det riktigt bra att jag har sett att hon kan tagga ner efter ett tag. Igår hade vi också en jättebra träning på klubben. Cissi och Jill kommenderade mig utan hund. (Jag har ju så svårt att gå rätt.) Under tiden höll de i Etza och rätt var det var släppte de henne så att hon fick leta rätt på sin position vid min sida och sen klickade de oss när hon kommit rätt. Jättekul tyckte både matte och hund.  Träningen avslutades sen med att Cissi och jag körde en konkurrensapportering. Jag kastade apporten över hindret men tog sedan tag i Etzas halsband och Cissi skickade Jax att hämta apporten. "Hallå där" sa Etza. Vad gör du? Det är ju min apport!!!! Sen gjorde vi om samma sak men då fick Etza hoppa. Hon gjorde det!!! Både fram och tillbaka. Gissa om matte var överlycklig och Etza fick massor av grillad kyckling och beröm. Nu ska jag inte göra detta nåt mer innan tävlingen utan hoppas på att detta minne finns starkt förankrat hos henne då. Jag har i alla fall börjat tro att det är möjligt igen och det är säkert en stor del i det hela.

I morgon ska jag passa Petter hela dagen. Lena börjar jobba och jag ska ha hand om honom varje tisdag. Det ska bli jättekul. Han är ju så go min lilla gullkille. 11 månader har han hunnit bli.