Jaha, så är semestern slut och det är vardag igen. Blää. Visserligen börjar jag inte arbeta förrän på torsdag men ändå.

Nåja man ska inte klaga. Jag vet det. Semestern har faktiskt varit skön. Så där lagom avslappande utan alltför många måsten. Jag har varit mycket på landet och där har vi (läs maken) snickrat och jag har rödfärgat min friggebod. En hel del hundträning har jag oxå hunnit med.

Träffade Carro och Sid i onsdags och vi spårade samt tränade lydnad. Lydnadsträningen blev riktigt bra trots att det regnade. Jag körde hela lägreklassprogrammet för att se var vi står jag är speciellt nöjd med linförigheten där hon hade bra attityd och fokus. Krypet och framförgåendet får vi jobba vidare med men resten kan hon egentligen bra så det ligger mest på mig att hålla fokus och att vara TYDLIG.

Carro tränade bla ingångar och kom på att hon kunde belöna Sid med kamp hos mig. Han tyckte det var jättekul och bjöd tom på en ingång hos mig i ivern att få kampa. Min hand är fortfarande blå efter en liten sammanstötning med en malletand, men vad gör väl det. Kul hade vi.

Innan lydnaden spårade vi och Carro la ut flera spårupptag åt mig. Etza vimsar ibland vid påsläpp så jag tänkte belöna upp just den delen. Det var plockepinn i ca hundra meter och sedan en vittringsfri transport till nästa påsläpp. Etza gillar ju att plocka in pinnarna och det känns som om motivationen att spåra ökar när det är tätt mellan dessa. Carro är riktigt klurig när hon lägger spår och en sträcka, som dessutom gick på 3 olika underlag, hade hon krupit. Där fick grönisdamen problem det påsläppet grejade hon inte. Annars gick hon riktigt bra. Problemet är att hon ofta är lite vimsig vid första påsläpp på ickeförarspår. Ungefär som om hon behöver lite tid för att fatta vad hon ska göra. Att det är just den vittringen hon ska följa. Jag vill dock tro att lösningen är att gå många ickeförarspår. Det gäller att få till det innan den 18 september för då ska vi tävla igen. Lägrespår ska avverkas och vi måste avstå platsliggning och budföring pga skotten. Det ska bli intressant att se om vi kan få till resten. Målet är ju egentligen uppflyttning men jag kommer att jag bli jätteglad bara vi blir godkända.

Nu ska jag snart börja gå i väntans tider. Triss har börjat löpa. 1 månad tidigare än väntat.  Det kanske blir parning redan till helgen. Jag håller alla mina tummar (2?) för att det ska bli en bra parning och att det kommer ut fina små flatvalpar nån gång i början av november.   

Idag vill jag börja med att skicka ett jättestort GRATTIS till Kerstin och Gromit som kom tvåa i hoppklass 1 large på Österåkers agilitytävling idag. Hon fick även en uppflyttningspinne. Jag blev mäkta imponerad av er och jag tror faktiskt inte att Kärran varit på prispallen förut.   

Igår var Peo och jag med Lena och pojkarna på Skansen. Jättekul men gissa om både mormor och morfar var helt slut på kvällen. Högt tempo hela dagen. Vi började med att åka tåg och tunnelbana. Sen blev det en lång promenad med matstopp in till Djurgården. Väl på Skansen gick Petter och jag in på terrariet. Jag trodde att Petter skulle tycka lemurerna och babianerna vara spännande men han var helt inställd på att vi skulle se på krokodilerna och passerade aporna ganska snabbt. Krokodilerna var dock spännande men det som var mest spännande på hela terrariet var en farbror med dykarutrustning som var inne i ett akvarium under vattnet och putsade glasrutan. Honom gick han tillbaka till för att titta på flera ggr.

Det är ganska fascinerande vad små barn tycker är skoj. Som vuxen tror man ju kanske att djuren ska vara det mest spännande men med Petter var så icke fallet. Han tyckte att det absolut bästa var motorcykeln. Som god tvåa kom springa och klättra. Snabb är han också den lille rackarn och det gäller att hänga med. Vid sälarna upptäckte han en grotta att springa in och ut i och på lillskansen var det griseknoen att klättra på och det lilla huset som var bäst. Vi hade i alla fall en härlig dag och blev som sagt rejält trötta allihop. Önskade faktiskt att jag också hade haft en vagn att somna i på vägen hem.

  Favoriten.  Griseknoen.

  Knappt stilla en sekund.

Måste avsluta med två bilder. Den ena är morfar Peo när han är i Eriks ålder och den andra är Erik Visst är de lika.

Etza, husse och jag har varit i Sälen några dagar. Husse och hans kompis har sprungit orientering på fjället. Etza och jag har tagit lååånga härliga vandringar. Det är fantastiskt att gå på kalfjället. Man är alldeles ensam och har milsvid utsikt. Jag får en sådan underbar ro i själen. Det är något som jag verkligen älskar och gör alldeles för sällan.Vi har även tränat lite lydnad och husse la ett spår åt oss en dag. 

Nu har jag dryga 2 veckor kvar på semestern. Hoppas på att de små gula tittar upp ur mossan i skogen nu när det har regnat lite.