Tina & Yra på väg ut i spåret.

Idag har vi spårat igen. Nu tror ni väl att jag inte gör annat än spårar men det är ju så med mig att jag kan bli lite intensiv med det jag företar mig. I vilket fall så träffade jag Tina och Lisbeth och vi la spår åt varandra. Etza gick riktigt bra. Vallhunden i henne gjorde visserligen att hon måste kolla in att Tina och Lisbeth hängde med där bakom. Men när hon hade koll på det så for hon mest fram som ett jehu med nosen i backen. Sprang rakt över första pinnen gjorde hon men den hittade matte. Man är väl 2 om att spåra tänkte hon väl. Resten plockade hon upp och vi stannade till en stund vid varje och "hittade" den flera ggr så att hon ska fatta riktigt hur glad jag blir när hon hittar spårpinnar i skogen och att man får köttbullar då.

Sedan följde vi efter Lisbeth och Palle. Han spårade jättebra. Kul att se. Yra gick också sitt spår bra men hade lite problem där det luktade en masssa målarfärg. Det var ett ställe i skogen där de leker med paintball och just där Lisbeth hade gått spåret var det massor av färg som stank. Inte konstigt att det blir svårt då. Resten klarade hon ju galant.

Jag har blivit utmanad också:

Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, inte hitta på ord! om personen som utmanade dig börjar på samma ord som ditt, får du inte ge samma svar som han / hon har gjort. Du får inte heller skriva samma svar 2 ggr eller skriva ditt eget namn som svar. Lycka till!!

1. Vad heter du? Svar: Karin

2. Ett ord på 4 bokstäver: Svar: Kåda

3. Flicknamn: Svar: Karolina

4. Pojknamn: Svar: Karsten

5. Yrke: Svar: Kallskänka

6. Färg: Svar:Koboltblå?

7. Klädesplagg: Svar: Keps

8. Mat: Svar: Kyckling

9. Sak i badrummet: Svar: Kam

10. Plats / stad: Svar: Katrineholm

11. En orsak att vara sen: Svar: Kabelbrott (ja i tunnelbanan, eller bilen)

12. Något man skriker: Svar: KOM

13. Film: Svar: Kenny Starfighter

14. Något man dricker: Svar: Kamomillte

15. Band: Svar: Kent

16. Djur: Svar: Katt

17. Gatunamn: Svar: Kamratstigen

18. Bil: Svar: Kadett

19: Sång: Svar: Kalinka, Kalinka,Kalinka min vän

20. Aktivitet med mer än en deltagare: Svar: Kyss

Jag utmanar:

Ingen. De flesta av mina bloggvänner har redan gjort detta.

När man är trött på vintern kan man känna sig lite ombytlig. Skulle åtminstone vilja att lite vår framträder på hemsidan. Går det att läsa detta?

Har varit ute och spårat lite på fm. Blir lite konfunderad över Etzas beteende. Nu när det hade snöat så såg jag ju var mina fotsteg gick. Etza spårade bitvis väldigt bra precis där jag gått men emellanåt drog hon iväg mycket målmedvetet med drag i linan 90 grader åt sidan. Hade jag inte vetat hur jag gått hade jag ju litat på henne och följt med. Nu stannade jag ju istället och väntade ut henne. Jag vet att spåret kan lägga sig åt sidan men knappast så här tokigt som hon ville gå. Hon gjorde såhär ett par ggr under spåret och jag funderar nu på om det är spår efter rådjur eller hare som hon känner. På nåt ställe såg jag sådana spår men inte på alla. Nåja hon hittade 4 pinnar av 5.Inte så tokigt med tanke på att vi egentligen är nybörjare på det här och just nu provar oss fram.

Jag som hade utropat vårens ankomst. Fy för den lede när man vaknade i morse och det var alldeles vitt igen på marken. Jag som verkligen är urtrött på vinterns grepp om oss. Nu är det 4 minusgrader här hemma på termometern.

Det enda braiga med det är väl att det inte är så blött men det är då allt. :-(

I helgen har jag provat på hur det är att ha flat. Tinas Yra var hos oss lördag till söndag medan matte var på utställning i Gävle. Kul att se hur olika 2 hundraser kan vara. Yra är ju helcool. Lugn och behaglig. Tjejerna funkade bra ihop också. Inga bekymmer där inte. Vi gick en 2 timmars promenad tillsammans med Lena och lille Petter. Yra strosade lugnt vid sidan ibland lite framför och ibland lite bakom. Etza for som ett yrväder mest 20-25 m framför.

Senare åkte jag till klubben för att träna. Jag körde först lite fritt följ med Yra. Det var himla kul att se hur jag steg i värde för Yra när jag tränade med henne. Även att se vilken fart det blev på henne av det. Will to please som jag har läst att det ska vara.

Även Etza mådde bra av konkurrens det märks ju. Till och med så bra att vi provade på att slänga apporten över hindret och köra både uthopp och tillbakahopp. Det funkade!!!!

När vi kom hem igen slocknade båda hundarna. Etza helt utslagen på golvet och Yra med huvudet i mitt knä i soffan. Det var nästan lite trist när Tina kom och hämtade henne. Tack i alla fall för att jag fick låna henne. Det var kul att prova på 2 hundar för det är ju inte helt osannolikt att det blir så i framtiden om ett par år.

Översta bilden: Så här såg det ut idag på tomten.

Nedersta bilden: Etza sitter dock och solar ser det ut som men fotot är mest tänkt för att visa snödropparna. Det är vår där under snön!

Äntligen börjar våren komma hit. Idag (egentligen igår eftersom det är natt nu) har det varit bara såååå underbart ute.

Jag tog en härlig promenad med Etza i skogen. Innan vi gick från bilen la jag ett spår på 3-400 meter. Jag la 4 pinnar + 1 slutapport och la 2 vinklar. När vi kom tillbaka från promenaden fick Etza gå spåret. Det hade då legat en dryg timme. Etza hade bra drag i linan och nosen i backen största delen av spåret. Hon missade visserligen en pinne och det var nog för att hon kom lite fel efter en vinkel. Hon gick en bit bredvid spåret där men hittade tillbaka och gick sedan resten riktigt bra.

På kvällen åkte vi till klubben och tränade med Lisbeth och Tina. Jag ska inte tjata så mycket om vårat hopp men vi gör framsteg kan jag säga. Mest jag faktiskt. Jag har inte insett förut hur mycket min sinnesstämning påverkat Etza. Nu kan hon faktiskt misslyckas med hoppet (hon landade i hindret idag för hon halkade) men ändå hoppa igen. Allt för att jag tror att hon kan det och förmedlar det till henne.

Min bil är frisk igen. Så skönt det är trots att jag blev drygt 3000 kr fattigare. Jag har visserligen den stora turen att ha en mor som har en bil hon sällan kör men det är skönt att slippa låna. Man känner ju att man inte vill vara till besvär.

Detta är min första natt av 3 denna vecka. Synd att jag ska behöva sova i dag när det är så fint väder men jag kanske hinner njuta lite av solen när jag vaknat.

Idag skulle jag träffa Katarina och Kerstin för spårträning. Min planering ligger ju på att köra appellspår med Etza i september. Dags att träna alltså. Vi skulle träffas på vägen mot Runö. Där finns det både fina åkrar och skog att lägga spår på/i.

Jag körde in på fel väg när jag var på väg dit. Attans tänkte jag  och gjorde en helomvändning. Råkade då komma åt en trottoarkant med högerhjulet. Inte hårt eller med någon fart utan stötte bara emot lite. Efter detta gick det knappt att styra bilen. Jag lyckades ta mig in på en parkering bredvid och där ställde jag bilen. Jag var ju inte så hemskt långt ifrån där vi skulle träffas så jag ringde och sa att jag skulle bli lite sen för jag går sista biten. Snälla träningskompisar har man ju. De svängde förbi med Kerstins bil och plockade upp mig. Tack för det!

Spårträningen då? Det var evigheters evigheter sedan jag spårade med Etza och ska sanningen fram så har vi väl egentligen aldrig tränat spår så mycket. Jag la ett appellspår på stubbåkern som fick ligga i en timme och Katarina la ett spår i skogen åt mig som nog låg lite drygt en timme. På åkern gick Etza bra första sträckan och plockade första pinnen. Sen vid första vinkeln blev hon (och jag) helt  förvirrade. Hon snodde runt runt och vi lyckades inte komma rätt igen. Slutapporten hittade hon då vi gick tillbaka för att leta.Vi såg att det gick en människa med hund snett över vårat spår ett tag innan vi gick det. Möjligtvis kan det ha påverkat men helt klart är att vi måste träna mycket på åker innan tävlingen. Vi har ju aldrig spårat annat än i skogen förut.

Spåret som Katta hade lagt blev lite tvärtom. Först drog hon iväg helt fel och missade totalt första apporten. Vete sjutton vad hon spårade där. När vi väl kom på rätt spår igen så hittade hon apport nr 2.  När hon hade fått beröm och godis för den pinnen stoppade hon ner nosen i backen och spårade mycket målmedvetet till slutapporten. Så sista delen av det spåret gick ju riktigt bra.Jag får ta med mig den känslan till nästa träning för där kändes det i linan att hon gjorde rätt.

Kerstin skjutsade mig sedan till tåget för hemfärd. Bilskrället står kvar på parkeringen. Det visade sig när maken kom med och tittade att höger länkarm  hade gett vika. Det går alltså inte ens att bogsera hem bilen för den går ju inte att styra. Vi måste hyra ett bilsläp och köra den direkt till verkstan. Jag ser hur tusenlapparna får vingar och flyger iväg. Fasen också!! Jag som är så bilberoende. Tur att min mamma har en bil som hon sällan kör annars skulle jag nog bli tokig. Hur kan du vara utan körkort Katarina????

Idag fyller mitt ljuvliga lilla barnbarn Petter 1 år.

Denna Vasalopps söndag började med strålande solsken och givetvis hundträning. Vi var 5 tappra från träningsgruppen. Tina, Kent, Lotta, Carro och så jag. Apport stod det på programmet och vi körde en hund i taget och hjälpte och tipsade varandra. Efter det så körde vi ett varsitt valfritt moment också. Jag körde rutan och fick hjälp med att lägga leksak i bakkant när inte Etza såg. Detta fick henne att med förväntan rusa rakt in i rutan och det var ju vad jag ville åstakomma. Kändes mycket bra. Träningen avslutades med att Tina och jag tog en promenad. Denna gång hade Etza bara 5 flattar att hålla reda på men jag tror att hon blev ganska trött av det också.

På eftermiddagen var vi på ettårskalas. Petter hade jämt sjå med att spela pajas för alla gäster. Han fattar ju inte riktigt detta med presenter än men leksakerna han fick var roliga.  Morbror Magnus hade köpt små innebandyklubbor och dessa släpade han runt på och viftade frenetiskt med. Trumman från gammelmormor var också populär. Tårtan var god men roligast var nog att kladda med den. Vi filmade och fotade massor. Här nedan kommer några av bilderna.