Idag skulle jag träffa Katarina och Kerstin för spårträning. Min planering ligger ju på att köra appellspår med Etza i september. Dags att träna alltså. Vi skulle träffas på vägen mot Runö. Där finns det både fina åkrar och skog att lägga spår på/i.

Jag körde in på fel väg när jag var på väg dit. Attans tänkte jag  och gjorde en helomvändning. Råkade då komma åt en trottoarkant med högerhjulet. Inte hårt eller med någon fart utan stötte bara emot lite. Efter detta gick det knappt att styra bilen. Jag lyckades ta mig in på en parkering bredvid och där ställde jag bilen. Jag var ju inte så hemskt långt ifrån där vi skulle träffas så jag ringde och sa att jag skulle bli lite sen för jag går sista biten. Snälla träningskompisar har man ju. De svängde förbi med Kerstins bil och plockade upp mig. Tack för det!

Spårträningen då? Det var evigheters evigheter sedan jag spårade med Etza och ska sanningen fram så har vi väl egentligen aldrig tränat spår så mycket. Jag la ett appellspår på stubbåkern som fick ligga i en timme och Katarina la ett spår i skogen åt mig som nog låg lite drygt en timme. På åkern gick Etza bra första sträckan och plockade första pinnen. Sen vid första vinkeln blev hon (och jag) helt  förvirrade. Hon snodde runt runt och vi lyckades inte komma rätt igen. Slutapporten hittade hon då vi gick tillbaka för att leta.Vi såg att det gick en människa med hund snett över vårat spår ett tag innan vi gick det. Möjligtvis kan det ha påverkat men helt klart är att vi måste träna mycket på åker innan tävlingen. Vi har ju aldrig spårat annat än i skogen förut.

Spåret som Katta hade lagt blev lite tvärtom. Först drog hon iväg helt fel och missade totalt första apporten. Vete sjutton vad hon spårade där. När vi väl kom på rätt spår igen så hittade hon apport nr 2.  När hon hade fått beröm och godis för den pinnen stoppade hon ner nosen i backen och spårade mycket målmedvetet till slutapporten. Så sista delen av det spåret gick ju riktigt bra.Jag får ta med mig den känslan till nästa träning för där kändes det i linan att hon gjorde rätt.

Kerstin skjutsade mig sedan till tåget för hemfärd. Bilskrället står kvar på parkeringen. Det visade sig när maken kom med och tittade att höger länkarm  hade gett vika. Det går alltså inte ens att bogsera hem bilen för den går ju inte att styra. Vi måste hyra ett bilsläp och köra den direkt till verkstan. Jag ser hur tusenlapparna får vingar och flyger iväg. Fasen också!! Jag som är så bilberoende. Tur att min mamma har en bil som hon sällan kör annars skulle jag nog bli tokig. Hur kan du vara utan körkort Katarina????

 

Cicci

8 mars 2009 19:14

Äntligen lite kvalitetsträning och inte sånt där hopp och gå fint dravvel. Kram

http://www.familjenkaos.dinstudio.se

 

Kärran

9 mars 2009 00:25

Tack för idag, vi hade trevligt, sånär som på dumma, och dyra trasiga bilar. Ja, jag undrar också hur Katta klarar sig utan bil. Det är ett mysterium!

Haha! Sedan måste jag säga att jag skrattade högt åt Ciccis kommentar här ovan. Jag tror att jag gillar Cicci! :)

http://www.storolillnos.dinstudio.se

 

Den konstiga

11 mars 2009 16:13

Tack till er också säger jag! Och hihi,det är nog första gången jag blivit ämne för diskussion på en blogg :) Det fungerar jättebra utan körkort, man går eller åker med Kerstin eller Tomas. Något av alternativen funkar i alla lägen! :)
Du ska verkligen ta med dig känslan av Etzas slutspår, det var ju då hon fattade vad hon skulle göra! Bara kul och inga elaka hinder som anfaller en i skogen. Och Kerstin: Cicci är väldigt "gillbar" :)
Vad irriterande många smilegubbar det blev.....

http://lazyochzero.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, oj, oj! Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att ber...

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev. Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt at...

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag ...

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum. Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 re...

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året. Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.   Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån...