Så fick vi då en vit jul. Precis som det ska vara.

Vi firade julafton hemma hos Lena, Björn och Petter. Petter hade träffat en tant på bussen som berättade för honom att tomten kommer från skogen. Sen pratade han om detta i flera dagar. När vi var där så visade han för mig att pappa hade skottat upp en gång på baksidan av huset och att tomten skulle komma därifrån. "Tonte kommer kooogen" sa han flera gånger. Sen visade han en stol och sa "tonte sitta dääär".

Jag stod och höll honom när tomten kom gåendes från skogen. Först tittade han förundrat men sen blev det för mycket och han började gråta.

Fast han ser ju lite läskig ut så det kan man ju förstå. I vilket fall fick han sitta i knät hos mamma en stund. När tomten delade ut det första paketet som var till Petter vågade Petter sig faktiskt på att hämta det. När tomten sen gick så fick han en kram av Petter så det läskiga hade gått över.

När jag pratade med honom dagen efter så berättade han att han hade fått både en gitarr och en spis av tomten. Han babblade återigen om hur "tonten kom från koogen".

Etza har inte fått så mycket träning de här dagarna. Vi har visserligen gått långa promenader i skogen, pulsat i snön men tränat seriöst har vi inte hunnit med. Det enda vi har gjort är att träna lite på konster inomhus. Jag har shejpat in snurra, buga och studsa. Nu har jag lagt in kommandon men Etza blir så ivrig och bjuder ofta på hela registret innan hon hamnar rätt. Känns ändå som om det här är en bra aktivering att ta till när man inte har så mycket tid över för lydnadsträningen. Jag märker ju att hon får använda lilla grönishjärnan även om hon försöker med att fuska mellan varven i stället för att lyssna på vad jag säger.

I morgon ska jag jobba igen. Fy och usch. Känns hemskt att behöva gå upp halv sex när man skämt bort sig med sovmorgon i flera dagar.

Hej. Etza här vid tangenterna. Vill önska alla hundkompisar och för alldel mattar och hussar oxå en riktigt skön helg. Själv tänkte jag försöka hinna riva upp alla paket under granen hemma hos lillmatte innan någon annan hinner öppna dem. Jag har kollat och det står Petter på de flesta men jag kan inte läsa så bra. Bokstäverna e och t känner jag igen så det måste vara till mig. Nu kommer matte så jag måste kila.

Puss på nosen så länge.

I natt när vi sov som bäst    vaknade vi abrubt utav brandvarnaren. Yrvakna flög vi ur sängarna och Etza kom farandes som ett jehu från nedervåningen upp till oss där vi sover. Vi gick ner för att leta eldsvåda men där fanns ingen. Tack och lov kanske man ska tillägga här. Antagligen var det så att batteriet var på väg att ta slut och brandvarnaren fick fnatt för när vi satte på den igen larmade den för låg batterinivå. 

Lite läskigt var det i alla fall att vakna på detta sättet. Jag låg sedan och tänkte på hur det blivit om det hade varit på riktigt. 20 grader kallt ute och att i panik fly från ett brinnande hus måste på alla sätt vara en mardröm. Nu drabbade den ju inte oss i natt och jag är så oerhört tacksam för det.   Nu ska vi köpa en ny brandvarnare. Vi vågar inte lite på den här.

Idag känns det aningen bättre i min förkylning. Hoppas verkligen att det har vänt nu. Jag orkade faktiskt gå en långrunda med Etza och maken. Sakta men ändå vi var ute i nästan 2 timmar. Härligt i snön. Kameran var med även denna gång och korten blev lika dåliga som de brukar men jag måste ju visa några.

Igår var det visst snökaos. Kan någon förstå varför det alltid drabbar oss varje år? Som någon slags överraskning. Oj! Det snöar visst i år också.

Jag blir alltid lika bli förundrad över folks inställning till hur livet ska vara. Allt bara SKA fungera. Bussen SKA komma på utsatt tid och vägarna SKA vara nyplogade trots att snön vräker ner och det fyller på i snabbare takt än nån hinner blinka. Är det inte på det viset så är det alltid någons fel. Samhället är alltid bra att skylla på. Undrar vilka det där samhället är egentligen? Hmmm. Snacka om att folk är insnöade en sån här dag. I dubbel bemärkelse.

Etza tycker att snön är härlig. Nåja om det inte var för isbollarna som fastnar mellan tramdynorna. Men då kan man ju se så där otroligt ynklig ut så kommer matte och pillar bort dom. Själv tycker jag också oftast om snön. Just nu är det lite jobbigt att gå i den bara. Jag har nämligen inte blivit frisk än. Eller jag har väl sjuknat om kan jag tänka. Frös väl på Lucia Cup eller nåt kanske. Nu har jag ont i halsen, feber och hostan som vägrat släppa taget har blivit ännu värre. Det känns som om jag krängt ut och in på lungorna x flera. Stackars Etza får bara det allra nödvändigaste. I går fick hon i alla fall ut och springa med husse. Hon är rolig den där hunden. När husse och hon kom hem från löprundan hade hon jättebråttom in för att springa till bakdörren och kasta sig ut på tomten och   . Hem till toaletten. Inte kan man stanna och baja när man är ute och springer.

Har ni försökt att fota en svart hund i snöyra någon gång? Det har jag och varje gång blir jag lika förvånad över att resultatet blir så uselt. Här är det bästa exemplet från gårdagens försök. Ni hajar va....  

I morse fick jag sovmorgon. Ja jag behövde ju inte gå upp förrän klockan 04.45  Konstigt det där för det är precis som om kroppen vänjer sig. Jag vaknade till och med före klockan.

Idag var jag bara funktionär. Inget tävlande alltså. Jag var istället skrivare i elitklassen. Det är jättenyttigt att skriva. Man lär sig att se vad domarna tittar på och man har också tillfälle att fråga. Den enda nackdelen är att man står väldigt stilla och att det blir kallt. Det var 8 startande i elitklassen och det tar sin lilla tid.

I vilket fall så ser man att det nog inte är helt omöjligt att klara av att så småningom våga starta i denna klass. Jag ska ju bara greja mitt förstapris i trean först   

Dagens stora glädjeämne för ÖBK var ju att det gick så bra för Catherine. Hon gjorde debut med sin unga Xantho en aussiekille i lydnadsklass 1. Hon lyckades inte bara med bedriften att vinna sin klass utan kom även 2a i den stora cupfinalen.   

Ett STORT GRATTIS för det.   

När tävlingen var över och vi hade plockat ihop det mesta så kände jag att jag måste väl ändå aktivera Etza lite. Hon stackarn hade ju fått tillbringa stor del av dagen i bilen. Carro och jag stannade kvar och tränade lite. Carro körde sin valp Sid och det var lagom och bra störningsträning att ha honom vid sidan om oss. Jag la fokus på att Etza bara skulle sitta vid min sida och inte släppa med blicken. Hon har ju väldigt svårt för det när det händer saker runt om. Upptäckte att det faktiskt räcker med att jag viftar på armarna lite så ska hon kolla. Men jag märkte också att hon snabbt fattar att om man släpper matte med blicken så blir det ingen belöning. Jag ska lägga mycket fokus på just detta den närmaste tiden.

Nu känner jag mig ganska trött efter en intensiv helg. Positivt är att jag känner mig bättre i förkylningen. Hostar visserligen en del fortfarande men betydligt mindre. Innebär att jag måste jobba nästa vecka. Det är en intensiv vecka både med jobb och andra saker. Sen är det visst jul snart också. Har ni också hört det??  

Varför har jag inte en hund som håller ihop under tävling?  Så här känns det ungefär just nu.

Innan jag gick in på plan hade jag en jättefokuserad hund. Vi gjorde jättesnygga uppvärmnings fria följ. Etza satte sig snabbt och glatt. Vi körde inkallning med ställande och hon stannade snabbt och framförallt så låg hon som hon skulle vid lämnandet.

När vi sen gick in på tävlingsplanen kände jag faktiskt att jag hade en fokuserad hund med mig in på planen. Tänk om det hade varit så.

När fria följet startade bestämde sig Etza för att det var ganska kladdigt på planen. Usch. Sega sättanden och även inga sättanden vid halterna var följden. Slarvade vid vändande på stället och vi fick även nerdrag på extrahjälper från föraren. Undra vad det kan ha varit?    Nåja bitvis var fria följet riktigt snyggt fick vi också höra av Jan-Ola som dömde men Etza håller inte ihop och betyget blev så lågt som 6,5.

När jag vände mig om efter att ha kommenderat SITT i sättande under gång sa Jan-Ola. Det var faktiskt ett jättesnyggt ställande. 0 i protokollet.

Tja så där fortsatte det. Hon satte sig upp när jag lagt henne och lämnat henne både i inkallning (6a)och fjärren (7a). I rutan la hon sig aldrig riktig. Ner på armbågarna för att sen sätta sig helt upp när jag började marchen mot henne. (6a)

Jan-Ola sa att Etza är en hund som inte är bekväm i tävlingssituationen och därför inte håller mentalt men att det bitvis var jättesnyggt och att det syns att jag jobbat MYCKET med henne. Jag vet att han har rätt men tror också att det finns flera faktorer i det hela exempelvis den kladdiga planen. Jag måste ju också tro att det går att träna bort en del av det här. Alltså mer störningsträning och mer tävlingslik träning.

Vi skrapade ihop 210 poäng och ett 3e pris. Platssiffra 6 av 12.

Det är väl ganska ironiskt att det bästa momentet idag var hopp/apport.   

Undrar om man ska börja med något annat?   

Fast ni som känner mig vet att jag är ganska envis. Man lär sig dessutom något hela tiden. Så min utmaning ligger ju i att klara 3ans förstapris och jag vet att jag kommer att göra det så småningom. Frågan är bara när?

Är hemma från jobbet. Det är urtrist. Jag har varit till och från med förkylning under säkert fyra veckor nu. Ena dagen har det känts helt okej för att nästa kännas som om nu kommer det. Visdomstanden har säkert varit en del av den boven men nu har det brutit ut på riktigt. Hostar, snuvar och tappade nästan rösten i måndags. Lite feber också så där 38 grader.

Bra tajming, eller hur? Nu inför Lucia Cup och allt.

Nåja jag är hemma från jobbet. Skulle ha jobbat igår kväll och idag fm. Känner mig bitvis ganska bra men det är ju viss skillnad på att sköta om nyopererade patienter och att vara ute med hunden.

Etza måste ju ut   och då kan man ju lika bra passa på att träna eller hur?   Ja hunden alltså inte mig.

Vi håller på med sistaminutenfinslipning. (Oj vilket långt och tjusigt ord jag kom på)

Tävlar ju på lördag och då hoppas jag att rösten håller, hostattackerna är färre och humöret är på topp. Allt detta stavas Ipren och halstabletter.

Tänkte bara berätta för Kerstin att väckarklockan står på 04.00 både lördag och söndag   Kanske 04.30 i bästa fall.

Nu ska jag faktiskt pallra mig ut en stund. Har hostat ur mig allt nattslem tror jag och är redo för en sakta promenad. Tänker köra lite inkallning med ställande och läggande på vägen. Det är inte så ansträngande.

Sen blir det soffan, Tvn och varmt te resten av dagen. Känns ganska behagligt faktiskt.