Igår var det visst snökaos. Kan någon förstå varför det alltid drabbar oss varje år? Som någon slags överraskning. Oj! Det snöar visst i år också.

Jag blir alltid lika bli förundrad över folks inställning till hur livet ska vara. Allt bara SKA fungera. Bussen SKA komma på utsatt tid och vägarna SKA vara nyplogade trots att snön vräker ner och det fyller på i snabbare takt än nån hinner blinka. Är det inte på det viset så är det alltid någons fel. Samhället är alltid bra att skylla på. Undrar vilka det där samhället är egentligen? Hmmm. Snacka om att folk är insnöade en sån här dag. I dubbel bemärkelse.

Etza tycker att snön är härlig. Nåja om det inte var för isbollarna som fastnar mellan tramdynorna. Men då kan man ju se så där otroligt ynklig ut så kommer matte och pillar bort dom. Själv tycker jag också oftast om snön. Just nu är det lite jobbigt att gå i den bara. Jag har nämligen inte blivit frisk än. Eller jag har väl sjuknat om kan jag tänka. Frös väl på Lucia Cup eller nåt kanske. Nu har jag ont i halsen, feber och hostan som vägrat släppa taget har blivit ännu värre. Det känns som om jag krängt ut och in på lungorna x flera. Stackars Etza får bara det allra nödvändigaste. I går fick hon i alla fall ut och springa med husse. Hon är rolig den där hunden. När husse och hon kom hem från löprundan hade hon jättebråttom in för att springa till bakdörren och kasta sig ut på tomten och   . Hem till toaletten. Inte kan man stanna och baja när man är ute och springer.

Har ni försökt att fota en svart hund i snöyra någon gång? Det har jag och varje gång blir jag lika förvånad över att resultatet blir så uselt. Här är det bästa exemplet från gårdagens försök. Ni hajar va....