Så har man då misslyckats igen!   Jag vet snart inte om jag ska skratta eller gråta.

Förlåt Emma. Jag har tävlat igen. Utan att höra av mig till dig. Jag ville liksom göra det i skymundan. Dessutom tror jag inte du hade velat vara med idag   .

Jag fick efteranmäla mig till Lidingös tävling. Men hade jag vetat att det skulle vara sånt här väder hade jag nog låtit bli. Det kunde ju ha varit  . Nu vet jag ju inte om solsken hade hjälpt men helt klart är att Etza var påverkad av snön som yrde. Hon tyckte inte alls det var kul. 223 p och ett tredjepris blev det.

Men vi börjar med det positiva:

Sättande u gång 9 (aningen sakta) hon kan egentligen mycket bättre men jag räknar det som positivt i alla fall.

Hopp/Apport 10!!!   

Metallapport 10

Vittringsapportering 9 (hårt dömt ett pyttelitet omtag)

Det jag inte är nöjd med men som ändå får räknas som godkänt:

Sitt i grupp 9 (gnäll) ändå var det mindre gnäll än vi har haft sista tiden då det mer har varit gnällskäll.

Platsliggning 8 (gnäll, kryp) Detta hände i början. Separationsångest? Sen fick både jag och min medtävlare hjärtat i halsgropen bakom planket. Hennes labbe fick när det var 1 min kvar jättelång hals och började flörta med Etza. Etza svarade glatt med sträckt hals och svansviftning. Men de låg kvar. Båda två.

Fjärrdirigeringen 7 Jättesnygga skiften men hon satte sig upp vid lämnandet och hon pep.

Det helt underkända:

Inkallning m ställ och lägg 0 (Satte sig upp. Långt ställande. La sig inte.) Blä

Rutan 6 (10 mässig om hon bara hade lagt sig vid första liggkommandot. Nu krävdes det 3 LIGG och 1 NEEEER innan hon la sig. Visserligen störd av banan intill men ändå)

Fria följet 6 KATASTROFALT. Dålig attityd. Noll fokus. Satte sig inte vid halter. Slarvade i svängar. Käkade snö!!! Jag tror att detta var hennes sämsta FF någonsin. Jag hade henne inte med mig förutom då vi gjorde helomvändningar och stegförflyttningar.

Sammantaget kan jag konstatera att om hon bara hade gjort en 8 på inkallningen hade vi grejat ett förstapris. Det kan hon mycket väl och borde ha gjort. Nu tycker jag väl inte att det är hela världen att så inte blev fallet för jag hade ändå varit grymt missnöjd med den attityd hon hade. Jag får väl skylla en del på vädret men jag trodde faktiskt att all kontaktträning vi gjort skulle ge resultat.

Jag får försöka glömma det och ta med mig de positiva bitarna. Nästa gång blir nog inte förrän i maj. Nu ska hon löpa och jag vill ha torrt i backen. Hoppas bara att jag orkar vidare. Just nu känns det ganska tungt.

Men va fasen..... Nån gång ska det väl gå?

Det är alltid skönt att få en förklaring. Eller .....? tja jag vet inte om denna förklaring gjorde att det blev bättre men jag fick i alla fall veta varför jag blev sjuk. Eller ...tja ja åtminstone fick jag förstå vad det sjuka kom ifrån. Eh   

När jag kom till jobbet i måndags och klev ur hissen så möttes jag stoppskyltar uppsatta på de stängda dörrarna till avdelningen. Det stod "Stopp. Avdelningen har smittsam magsjuka. Kontakta personalen innan ni går in".   

Det visade sig att flera patienter och flera personal hade insjuknat i vinterkräksjukan. Calicivirus. Det är jättesmittsamt. Man räknar med att vid ett utbrott på en sjukhusavdelning så insjuknar ca 60% av personalen också. Det är väl ungefär så många som blivit sjuka. Inte alla var så   lojala   mot arbetsgivaren som jag och insjuknade på lediga dagar. Det hade varit stort manfall under helgen och nu har vi intagningsstopp och fått stryka alla operationer i veckan.

När jag tänker efter så borde jag egentligen få mer i lön eftersom jag var sjuk när jag var ledig. Tycker ni inte det? Jag menar de behövde ju inte ha nåt besvär med att få in någon extra för att täcka mig när jag var sjuk.

I vilket fall blev jag ju lite nojig, ja mer än vanligt, idag när jag skulle hämta Petter på dagis och träffa lilla Erik. Tanken "Tänk om jag smittar fortfarande!" slog mig. Så jag slog upp om calicivirus på nätet. Där fick jag veta att man ska vara symtomfri 48 timmar innan man anses som smittfri. Vadå symtomfri? Jag har ju fortfarande lite känning i magen, typ magkatarr. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade. Men det visade sig att med symtom menar man kräkning och/eller diarré inget annat.  Skönt jag smittar inte längre. Men jag spritade i alla fall händerna innan jag tog  i lillskrutten. Han är drygt 2 veckor nu. Visst är han söt.

Petter tycker fortfarande det är kul att hålla lillebror.

Denna helg som skulle bli så kul. Jag hade sett fram emot och tränat riktigt mycket inför den. Iofs så var det inte mest tävlingen som jag sett fram emot utan just detta att komma bort och ha det mysigt med goda vänner.   

Vad händer då? Jo på fredag morgon känns det lite körigt i magen. Inget ovanligt för mig så jag kör på. Ut en långrunda med hunden, lite magknip står man väl ut med, handla det sista (läs ölen på bolaget), och så började jag packa. Karin Hedin ska hämta mig klockan ett. Jag mår mer och mer tjuvtjockt. Packar dock vidare. "Det går nog över". Men när klockan hunnit bli tolv och jag faktiskt försökt att äta lite också tvingas jag inse att detta inte kommer att gå. Mycket besviken fick jag ringa Karin och lämna återbud.   

Det var ändå tur att jag hann ta det beslutet. En timme efter att vi skulle ha åkt började jag spy och det hade inte varit kul att ha varit på väg till Rättvik i det tillståndet. Jag hade dock en förhoppning om att jag skulle hinna tillfriskna under fredagnatten eller lördagmorgonen och då kunna åka upp för att tävla söndagens tävling. Men tyvärr sitter jag nu här. Trött som en urvriden trasa. Fortfarande en del magknip och lite illamående av och till. Men jag har i alla fall kunnat äta lite och fått behålla det.

Vad ska man satsa på nu då? Måste titta i tävlingskalendern vad som finns. Jag anar att lilla damen ska löpa i mars också. Men vi kanske hinner.....

Jättekul i alla fall att få mess från Rättvik med den glada nyheten att Lisbeth och Levis klarade sitt förstapris i trean. JÄTTEGRATTIS   Jag är så glad för Lisbeths skull för jag vet hur mycket tid hon har lagt ner på detta. Tina och Triss gjorde en bra debut i elitklass också. Ett andrapris blev det med en nolla i dumrutan. Annars var Tina mycket nöjd med henne. Bra jobbat.