Så har man då misslyckats igen!   Jag vet snart inte om jag ska skratta eller gråta.

Förlåt Emma. Jag har tävlat igen. Utan att höra av mig till dig. Jag ville liksom göra det i skymundan. Dessutom tror jag inte du hade velat vara med idag   .

Jag fick efteranmäla mig till Lidingös tävling. Men hade jag vetat att det skulle vara sånt här väder hade jag nog låtit bli. Det kunde ju ha varit  . Nu vet jag ju inte om solsken hade hjälpt men helt klart är att Etza var påverkad av snön som yrde. Hon tyckte inte alls det var kul. 223 p och ett tredjepris blev det.

Men vi börjar med det positiva:

Sättande u gång 9 (aningen sakta) hon kan egentligen mycket bättre men jag räknar det som positivt i alla fall.

Hopp/Apport 10!!!   

Metallapport 10

Vittringsapportering 9 (hårt dömt ett pyttelitet omtag)

Det jag inte är nöjd med men som ändå får räknas som godkänt:

Sitt i grupp 9 (gnäll) ändå var det mindre gnäll än vi har haft sista tiden då det mer har varit gnällskäll.

Platsliggning 8 (gnäll, kryp) Detta hände i början. Separationsångest? Sen fick både jag och min medtävlare hjärtat i halsgropen bakom planket. Hennes labbe fick när det var 1 min kvar jättelång hals och började flörta med Etza. Etza svarade glatt med sträckt hals och svansviftning. Men de låg kvar. Båda två.

Fjärrdirigeringen 7 Jättesnygga skiften men hon satte sig upp vid lämnandet och hon pep.

Det helt underkända:

Inkallning m ställ och lägg 0 (Satte sig upp. Långt ställande. La sig inte.) Blä

Rutan 6 (10 mässig om hon bara hade lagt sig vid första liggkommandot. Nu krävdes det 3 LIGG och 1 NEEEER innan hon la sig. Visserligen störd av banan intill men ändå)

Fria följet 6 KATASTROFALT. Dålig attityd. Noll fokus. Satte sig inte vid halter. Slarvade i svängar. Käkade snö!!! Jag tror att detta var hennes sämsta FF någonsin. Jag hade henne inte med mig förutom då vi gjorde helomvändningar och stegförflyttningar.

Sammantaget kan jag konstatera att om hon bara hade gjort en 8 på inkallningen hade vi grejat ett förstapris. Det kan hon mycket väl och borde ha gjort. Nu tycker jag väl inte att det är hela världen att så inte blev fallet för jag hade ändå varit grymt missnöjd med den attityd hon hade. Jag får väl skylla en del på vädret men jag trodde faktiskt att all kontaktträning vi gjort skulle ge resultat.

Jag får försöka glömma det och ta med mig de positiva bitarna. Nästa gång blir nog inte förrän i maj. Nu ska hon löpa och jag vill ha torrt i backen. Hoppas bara att jag orkar vidare. Just nu känns det ganska tungt.

Men va fasen..... Nån gång ska det väl gå?