I helgen har lydnads SM och Agility SM gått i Stockholm. Självklart måste man ju passa på att åka dit och kolla. I lydnaden var det 61 hundar som hade kvalificerat sig och igår var det kval. Det var delade planer så 3 tävlingsledare hade fullt upp hela dagen. Det måste vara tufft att ropa 61 hundar även om man bara ropar några moment. På första planen var det fritt följ och dirigeringsapportering. Plan 2 innehöll "dumrutan", inkallning och hopp/metallapport. På sista planen, där vår egen Janne Lagerman var tävlingsledare, var det rutan, vittringsapportering och fjärrdirigering. Alla hundarna gick alla rutor i ett svep och fick inte kopplas mellan rutorna eller momenten utan skulle naturligtvis föras under kontroll hela vägen. 2 domare dömde på varje plan.

De 15 bästa hundarna gick sedan till  dagens final.

Jag är mycket imponerad över hur duktiga alla var. Framförallt var det en upplevelse att se dagens final. Jag tror faktiskt att det bara var ett enda moment av alla dagens som nollades. Det var en hund som smakade lite på en felaktig vittringspinne och sen var den dagen förstörd.

Svensk mästare blev Maria Brandel från Köping med en Austaliensisk Stockdog. Kul att se en vinnare som inte var BC.  I finalen var det 11 BC, 1 golden och en Tollare.

Inspirerad blir man av att se så duktiga hundar. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite nedslagen också. Så där duktiga kommer Etza och jag aldrig att bli. Det är iofs inte något mål jag har heller. Jag lär mig ju hela tiden men det hade varittoppen om jag hade haft en något mindre komplicerad hund som läromästare. Missförstå mig rätt. Jag älskar verkligen Etza och vi har haft en fantastisk resa upp till elitklass. Vi har haft många problem på vägen och jag har lärt mig en massa utav det. Just nu känns det bara så tröstlöst. Jag kommer nog aldrig att helt komma underfund med vilka knappar jag ska trycka på för att få henne stabil.

Vi har alltså tävlat igen. Jag tänker inte orda så mycket om själva tävlingen mer än att jag bröt med att skicka om henne till rutan (efter att vi nollat det momentet) och sen tokbelönade jag och sprang av planen.

Hoppas att vi fick med oss något positivt minne av det. För just nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Jag har en hund som är otrygg i kvarmomenten (reagerar med tramp, oro och ibland ljud). Sen funkar fria följet och dumrutan oftast ganska bra men efter det så är det som att hon blir jättefrustrerad av utebliven belöning.

PAUS i tävlandet får det bli ett tag. Sen måste jag fundera och antagligen be någon om hjälp. Vi får väl backa bandet igen...........

Allra vackraste Elliot är på besök hos oss i helgen. En charmig flatkille på dryga året. Matte Tina är i Norge och har tävlat jaktprov med Teas mamma Triss. Där har det gått riktigt bra och Triss har fått förstapriss i elitklass.

STORT GRATTIS TILL DET!!!!!!

Det blev en mycket blandad kompott på dagens tävling i Strängnäs.

För det första så sket sig kvarmomenten alldeles. Jag hade inte kunnat få en bättre lottning. Nr 1 innebar att vi fick en kant och dessutom drog Tina 2an med Triss så vi hade en känd hund vid sidan. Men Etza är mycket otrygg i sina kvarmoment just nu. Hon reste sig i båda momenten. Sitt i grupp började med kliande, nos och stark oro innan hon ställde sig och i platsen hörde jag att hon skällde och hon stod upp när jag kom tillbaka. 0 i båda momenten.

FF var struligt med en tävlingsledare som sa fel och dirigerade mig in i både koner och nästan i hindret. Rätt nöjd ändå. Vi fick en 8.

Dumrutan gav också en 8. Hon trängde i första svängen och satte sig lite segt.

Sen kom inkallningen och där berättade Tina för mig att hon nosat och krupit då jag lämnade henne. (Återigen separationsångest??) Det såg ju inte jag men det jag såg var att hon tjuvade på första kommandot och hade ett lååångt ställande. 0 där också.

Rutan hade kunnat vara snygg men hon for igenom och jag fick dirigera in henne och därmed flera liggkommandon innan hon hamnade på plats. 7 i betyg.

I dirigeringsapporten tog jag en liten chansning och peppade henne med "den apporten är det" när tävlingledaren la ut apporterna. Synd bara att domaren hörde. Pratar med hund står det på protokollet. Lite segt tempo till kon drog också ner betyget i en annars bra apportering. Vi fick 8,5 på det.

Så nollade vi hopp/metallen. Hon tvekade när hon skulle ta upp apporten och rundade sedan hindret. Det känns som om vi har ett litet problem där igen. Nollade ju på förra tävlingen men har på träning varvat mellan att runda och att hoppa. Sista träningen gick det bra. Jag får verkligen träna på att kasta. Förra gången var det för kort och denna gång vart det för långt. Blir det för långt känns det som om hon fortfarande tycker det är lite läskigt. Sen får jag också känslan av att hon inte gillar metallen speciellt mycket.

Vi avslutade dock bra igen med 9,5 på vittringen och 8 på fjärren.

Sammantaget är jag naturligtvis inte nöjd med kvarmomenten men resten av programmet tycker jag ändå känns rätt bra. Det känns som om Etza orkar hela och har bra fokus och hyfsad attityd.

Påt igen. Jag tycker ju att det är kul att tävla så fler tävlingar blir det. Men ni kommer inte att få veta när. Lite hemlig får man vara.