I helgen har lydnads SM och Agility SM gått i Stockholm. Självklart måste man ju passa på att åka dit och kolla. I lydnaden var det 61 hundar som hade kvalificerat sig och igår var det kval. Det var delade planer så 3 tävlingsledare hade fullt upp hela dagen. Det måste vara tufft att ropa 61 hundar även om man bara ropar några moment. På första planen var det fritt följ och dirigeringsapportering. Plan 2 innehöll "dumrutan", inkallning och hopp/metallapport. På sista planen, där vår egen Janne Lagerman var tävlingsledare, var det rutan, vittringsapportering och fjärrdirigering. Alla hundarna gick alla rutor i ett svep och fick inte kopplas mellan rutorna eller momenten utan skulle naturligtvis föras under kontroll hela vägen. 2 domare dömde på varje plan.

De 15 bästa hundarna gick sedan till  dagens final.

Jag är mycket imponerad över hur duktiga alla var. Framförallt var det en upplevelse att se dagens final. Jag tror faktiskt att det bara var ett enda moment av alla dagens som nollades. Det var en hund som smakade lite på en felaktig vittringspinne och sen var den dagen förstörd.

Svensk mästare blev Maria Brandel från Köping med en Austaliensisk Stockdog. Kul att se en vinnare som inte var BC.  I finalen var det 11 BC, 1 golden och en Tollare.

Inspirerad blir man av att se så duktiga hundar. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite nedslagen också. Så där duktiga kommer Etza och jag aldrig att bli. Det är iofs inte något mål jag har heller. Jag lär mig ju hela tiden men det hade varittoppen om jag hade haft en något mindre komplicerad hund som läromästare. Missförstå mig rätt. Jag älskar verkligen Etza och vi har haft en fantastisk resa upp till elitklass. Vi har haft många problem på vägen och jag har lärt mig en massa utav det. Just nu känns det bara så tröstlöst. Jag kommer nog aldrig att helt komma underfund med vilka knappar jag ska trycka på för att få henne stabil.

Vi har alltså tävlat igen. Jag tänker inte orda så mycket om själva tävlingen mer än att jag bröt med att skicka om henne till rutan (efter att vi nollat det momentet) och sen tokbelönade jag och sprang av planen.

Hoppas att vi fick med oss något positivt minne av det. För just nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Jag har en hund som är otrygg i kvarmomenten (reagerar med tramp, oro och ibland ljud). Sen funkar fria följet och dumrutan oftast ganska bra men efter det så är det som att hon blir jättefrustrerad av utebliven belöning.

PAUS i tävlandet får det bli ett tag. Sen måste jag fundera och antagligen be någon om hjälp. Vi får väl backa bandet igen...........

Allra vackraste Elliot är på besök hos oss i helgen. En charmig flatkille på dryga året. Matte Tina är i Norge och har tävlat jaktprov med Teas mamma Triss. Där har det gått riktigt bra och Triss har fått förstapriss i elitklass.

STORT GRATTIS TILL DET!!!!!!