Nu är det äntligen semester. Igår var första dagen och jag känner redan att så här kan jag tänka mig tillbringa resten av mitt liv.

Sol, värme, ledig...... Mmmmmmmmmm

Ha en riktigt skön sommar allihop. Vi får hoppas att den fortsätter som den nu är.

Bilderna är från förrförra sommaren men Etza och jag tänker ha lika skönt i år.

Idag har jag varit publik.

Åkte till DTBK och tittade på lydnadstävling. De hade lykl 1 och 2. Kul att titta men man blir verkligen sugen på att vara med. Tänk om man fick backa bandet och tävla i tvåan igen......

En som tävlade idag var Bez Ami's First Last And Always  (Triss). Denna underbara lilla flattik på 16 månader som kanske kommer att bli mamma till min nästa hund. Hon gjorde sin 4e start i lydnaden. Första starten i februari resulterade i förstapris och klassvinst i lykl 1 med 182 poäng.  Duktiga Sara var förare. Sen debuterade hon strax i tvåan med Tina som förare. Klassvinst och förstapris. Sara tog nästa förstapris med henne och idag var det dags för LP2 också med Sara som förare. 189,5 poäng. Strålande gjort Sara, Tina och Triss.  Himla kul att se. Denna lilla tjej är så arbetsvillig och glad så man får tårar i ögonen.

Etza fick mycket passivitetsträning idag. Det känns som om det är väldigt bra för henne och hon var allt redigt trött när vi kom hem och sover nu sött i soffan. 

Nedan en "dålig"bild från Triss förstapriss i Rättvik i februari. Stolt Sara i mitten.

Klockan är mitt i natten. Alla patienter sover. Efter 2 lite halvröriga nätter har denna hittills varit lugn. Det är då tiden går såååååå sakta.

Spåret Etza fick i måndags gick galant. Jag la ett skogsspår denna gång efter att ha lagt mycket på äng sista tiden. Jag behöver inte säga något längre när jag släpper på henne utan hon vet precis vad hon ska göra. Nosen i backen och så letar hon rätt på vart jag har gått iväg. Jag gick väl ca 1000 meter och hade lagt 7 pinnar + slut samt flera vinklar. Alla pinnarna plockade hon upp. Det är kul att se att hon stannar upp och letar efter pinnen när hon känner att den finns i närheten.

Jag känner att jag behöver träna på att någon annan lägger spåret. Dags att höra efter om det är någon som vill spåra någon dag. Katta, Kärran, Cissi, Carro? Hör gärna av er om ni har tid.

I torsdag när jag hade sovit till fem på eftermiddagen ansatte det dåliga samvetet mig. Jag tog en promenad med Etza och åkte sen till hundklubben för att träna. Tänkte att någon från träningsgruppen säkert var där och jag borde ju komma när vi har träningsdag. Men det var ingen från TTM där. Annica R och Juni var dock där så lite störning och snack fick vi i alla fall. Jag körde framförgående och hopp/sitt samt lite fritt följ. Vi fick i alla fall en bra träning och mitt dåliga samvete lättades lite. Just när man jobbar flera nätter i rad känns det ibland lite svårt att hinna med det man föresatt sig i aktiveringsväg mellan jobbpassen. Men å andra sidan har jag ju så mycket mera tid när jag är ledig.

I morgon (egentligen i dag) går jag av och sen är det bara måndagnatt kvar innan semestern börjar. Jag ska vara ledig nästan 5 veckor. Det ska bli så skönt. Jag ska försöka låta bli att tänka på allt vi ska hinna med. Måla huset, måla fönster på landet, fixa boden på landet, lägga spår, passa Petter, mm mm mm mm :-))))))) Nej nu SKA jag njuta och inget annat!!

Jag är full av beundran!

Ja, för alla er som gör det här varje dag.

Jag har haft Petter hela helgen. Från fredag kväll till söndag kväll. Det har varit jätteskoj. Han berikar hela ens tillvaro. Han är så go och mysig den lille killen. Men jisses vad det också tar på krafterna. Man märker att man inte är så ung längre. (Vad menade jag med det där??? Jag är ju faktiskt en ung mormor med mina 52 år undrar hur det är för dem som är kring 65.)

Det är ett ständigt passande må ni tro. Hemma hos oss är det ju inte riktigt anpassat efter barn längre och allt (jag menar ALLT) ska undersökas. Det är exempelvis väldigt roligt att öppna braskaminen. "Titta mormor. Jag kan."

Tack och lov har jag ännu hunnit med att bryta honom där. Han har faktiskt inte upptäckt askan därinne. Än......Puh........

 I lördags var vi till Rönninge By och tittade på djuren. Det är extra skoj eftersom han har en bok med ladugårdens djur och hur de låter. Man märkte att han kände igen det. Mata kaninerna med maskrosblad var jätteskoj.

Nåt som också är jätteskoj det är att springa. Har han väl bestämt sig för att gå åt ett håll så är det nästan lättare att vända ett godståg i full fart.

Tack och lov går han att avleda. Fast inte förrän efter att han har startat sitt illvrål. Man måste ju markera att man är missnöjd.

Jag kommer på mig själv med att använda hundrösten *skrattar*. Braaaa. Vad duktig du är. Himla duktig kille. (Ibland säger jag tjej, snacka om invant mönster)

I vilket fall har vi haft en härlig helg. Stackars Etza har dock inte fått så mycket aktivitet. Det ska hon få igen idag. Nu ska jag ut och lägga spår. Det gäller att ladda batterierna. Jag har ju hand om Petter i morgon också. Det är ju tisdag. Men jag ska njuta av det. I augusti börjar han på dagis och då är det slut på dagmormorsjobbet.

Lite bilder var ju efterfrågade.

Glädje:

Igår fyllde Lenas man Björn år. Han fick den allra bästa present han kunde önska sig. Ett nytt jobb! Han blev varslad i april och slutar sitt nuvarande i juli så det var med stor glädje vi fick höra att han fått en ny anställning. Stora stenar föll från våra bröst. Härligt.

Rädsla:

Idag när jag rastade Etza längs viltstaketet vid en motorväg fick hon plötsligt syn på ett rådjur alldeles bara 30 meter från oss. Allt går ju så fort. Ett ögonblicks ouppmärksamhet från matte och hunden har farit iväg i 120 knyck. Stängt båda öronen och bara rusat. Rådjuret lyckades ta sig igenom viltstängslet på något sätt och jag genomlevde skräckfyllda långa minuter (säkert bara 1) där jag skrek mig hes på Etza och försökte få henne att komma. Rådjuret tog sig vant över till andra sidan av vägen trots att det kom flera lastbilar. Som tur var lyckades inte Etza ta sig igenom. Men fy tusan vad obehagligt det var. Jag såg framför mig både rådjur och hund mosade av lastbilarna. Ärligt talat vet jag inte vad jag gjort om det hade inträffat. Är fortfarande alldeles skakig.

Jag tog i alla fall bilen och körde motorvägssträckan sakta för att se om rådjuret var kvar. Det var det inte så förmodligen kände det till viltstängslet bättre än oss och visste var man kunde ta sig in igen.

Konsensus:

Jag kommer aldrig mer att ha Etza lös där det finns vägar i närheten. Inte ens om det är inhägnat. Nu har jag sett att det går att ta sig igenom och en sådan här sak vill jag aldrig mer vara med om.

Glädje:

Denna helgen ska jag vara barnvakt från ikväll till på söndag kväll. Det ska bli jättekul att rå om Petter alldeles för oss själva. Lena och Björn ska på bröllop på Gotland. Jag kommer förmodligen att bli alldeles slut och det är väl tur att det snart är semester så att man får vila upp sig.