Usch! Nu är jag deppig igen. I lördags var jag på working test och kollade in hur retrievermänniskorna jobbar med sina hundar. Tänkte att det var bra miljöträning för Etza. Både med skott och en massa hundar och folk. Hon var jätteduktig. Kunde faktiskt sitta bunden vid ett träd och vara tyst samtidigt som det knallade i skogen. Hon var aningen berörd av skotten men satt lugnt kvar och det kändes bra tycker jag.

På söndagen var det dags för spårtävling. Lägreklass var det denna gång. Jag var spårläggare och mottagare på ett nytt spår. Det var en malle som gick det spåret. Hon fick med sig 6 pinnar men när hon kom till slutet markerade hon inte slutapporten utan gick över den och de lyckades inte hitta den inom maxtiden. Så de blev diskade.

Jag tittade på lydnaden sen och när det blev dags för skotten under platsliggningen tänkte jag passa på att träna. Det gick ju så bra igår, tyckte jag. Jag gick iväg en bra bit med Etza och la godis i gräset. Men när de började skjuta låste det sig totalt. Hon blev jättestressad och försökte gå iväg. Hon ville inte ens ha godis. När de hade slutat med skotten så tog det ganska lång tid innan hon varvade ner. Med facit i handen skulle jag väl ha åkt därifrån när de började skjuta. Förmodligen byggde hon på sig från gårdagen. Men det är lätt att var efterklok.

Nu känns det såååå himla hopplöst. Det känns som om jag inte kommer vidare med vare sig bruks eller lydnad. Hindret flyr hon från och skotten som jag trott jag ska kunna träna bort verkar det som om vi aldrig kommer över.

Jill var jättegullig och erbjöd mig på stående fot en boxer. Men det är ju inte riktigt min hund. Hennes valpar är jättgulliga men jag klickar ju inte riktig med den vuxna boxern och det måste man ju. Dessutom antar jag att jag inte har gett upp än. Det är ju inte riktigt min stil.

Underbara Tina ringde och kollade vad som hade hänt när hon fått ett mess om min deppighet. Hon fick mig att se framåt igen. Nu ska Etza och jag bara ha kul ett tag. Inga skott och inga hinder. Spårning och massor av inkallning och rutanjobb ska hon få. Det gillar hon ju. Vi ska träna framförgående och budföring också. Jag skippar nog omstart i trean detta år. Det får bli appellen i höst och sen får vi se.

Att det  var länge sen jag skrev upptäckte när jag skulle göra detta inlägg. För vid förra inlägget hade jag glömt att klicka för rutan som godkänner kommentarerna automatiskt. Jag tyckte ju faktiskt att det var lite konstigt att ingen hade kommenterat Petters första steg. Kände mig lite bortglömd :-) :-) Men där fanns det ju 4 kommentarer att godkänna. Kul!!

I helgen har det varit spårtävling. Det var elitklass på lördagen och högreklass på söndagen. Jag var allt lite spänd när jag gick ut och la mina 2 spår till elitklassen. Det var ju DM och faktiskt en del att tänka på så att det inte blev fel. Men det gick bra. Båda hundarna kom runt och båda hade i alla fall med sig 7 pinnar av 8 möjliga. Jag var med vid påsläpp på båda spåren och det var häftigt att se hur de jobbade i rutan. På mitt första spår var det en Kelpie som for ut i en väldans fart. Jag tänkte att han går för fort, men han tog upp spåret direkt när han kom fram till det. Rätt håll blev det också. En given 10a.

Det andra spåret gicks av en schäfer. Han jobbade lite lugnare. När han kom fram till spåret gick han det åt fel håll men han stannade precis innan rutkanten och vände. Duktig hund. På det spåret var jag också mottagare och kunde se hur hunden kom in till slutapporten och markerade den.

Killen berömde mig för ett bra spår och det sög man ju åt sig förståss. :-)

På söndagen hann jag bara se påsläpp på mitt andra spår. Det var också en schäfer och hon gjorde ett jättefint upptag.Den hunden spårade jättfint. Hon hade med sig all 8 pinnarna och hade även hittat den som gårdagens hund missat. Matten var överlycklig och det var riktigt synd att det strulade lite i lydnaden sedan för annars hade hon blivit uppflyttad.

Jag tyckte att detta var jätteroligt och det känns som om jag har lärt mig jättemycket. Jaaa Cicci jag ska testa det blir appellspår i höst. Där är det ju i alla fall inga skott och hoppet är utan apportbock. Fast.......Just nu känns det som om det kanske till och med är lättare att få Etza att ligga still när det skjuts än att få henne att hoppa med en apportbock i munnen. Men det är en annan historia och den orkar jag inte tjata om idag.

Kram på er.

Idag började Petter äntligen gå. Han har stått länge och tagit något enstaka steg men nu travade han iväg 13 steg på en gång. Senare på eftermiddagen räknade vi till 35. Nu har vi slutat räkna.

Jag har ju utropat vårens ankomst tidigare men nu är jag bestämd. Idag är det nästan försommar! Underbart ljuvligt. Ska snart gå ut och sätta mig med en kaffekopp i solen på baksidan. Där är det 25 grader just nu.

Jag har jobbat 3 nätter. Lugnt på jobbet.Skönt men nästan lite tråkigt för natten går så långsamt då.

Sov 3 timmar i morse för att sedan ge mig iväg och träffa Janne Lagerman. Vi skulle gå ett av mina 2 spår inför spårtävlingen. Jag är spårläggare på våran 3 dagars tävling om några veckor. Vi samarbetar med 2 andra klubbar och har sammanlagt 18 spår till varje tävling. Det börjar lördagen den 18/4 med elitspår. På söndagen är det högrespår och nästkommande söndag är det lägrespår. Jag har ju inte ens sett en spårtävling högre än appell förut så det här ska bli jättespännande. Lite pirrigt också för man känner ju ett jäkla ansvar att spåret blir rätt. Gå vilse är jag inte ett dugg rädd för. Där har jag ju en enorm nytta av att jag är orienterare i grunden. Men tänk om jag glömmer att lägga ut apporterna eller ve och fasa går fel genom upptagsrutan. Nu känns det dock som om jag har bra koll efter dagens genomgång.

Körde lite lydnad efteråt men märkte ganska snart att Etza var lätt påverkad av värmen. Vi hade ju gått ganska långt innan och det verkar som om det tog på henne för hon var allt lite loj. Det brukar hon inte bli men jag är ju själv ganska loj efter 3 nätters arbete och för lite sömn idag så jag påverkade henne säkert också.

I morgon tänker jag lägga mitt ena tävlingsspår till Etza. Då får jag ju gå det 2 ggr och blir extra säker. Tar väl med mig fika till skogen och har en mysig stund medan spåret ligger till sig.

Nu tänker jag gå ut i solen. Kommer nog att somna där ute. Fast det får jag allt låta bli. Det är bättre att hålla ut till ikväll. Man sover bättre i natt då.