Usch! Nu är jag deppig igen. I lördags var jag på working test och kollade in hur retrievermänniskorna jobbar med sina hundar. Tänkte att det var bra miljöträning för Etza. Både med skott och en massa hundar och folk. Hon var jätteduktig. Kunde faktiskt sitta bunden vid ett träd och vara tyst samtidigt som det knallade i skogen. Hon var aningen berörd av skotten men satt lugnt kvar och det kändes bra tycker jag.

På söndagen var det dags för spårtävling. Lägreklass var det denna gång. Jag var spårläggare och mottagare på ett nytt spår. Det var en malle som gick det spåret. Hon fick med sig 6 pinnar men när hon kom till slutet markerade hon inte slutapporten utan gick över den och de lyckades inte hitta den inom maxtiden. Så de blev diskade.

Jag tittade på lydnaden sen och när det blev dags för skotten under platsliggningen tänkte jag passa på att träna. Det gick ju så bra igår, tyckte jag. Jag gick iväg en bra bit med Etza och la godis i gräset. Men när de började skjuta låste det sig totalt. Hon blev jättestressad och försökte gå iväg. Hon ville inte ens ha godis. När de hade slutat med skotten så tog det ganska lång tid innan hon varvade ner. Med facit i handen skulle jag väl ha åkt därifrån när de började skjuta. Förmodligen byggde hon på sig från gårdagen. Men det är lätt att var efterklok.

Nu känns det såååå himla hopplöst. Det känns som om jag inte kommer vidare med vare sig bruks eller lydnad. Hindret flyr hon från och skotten som jag trott jag ska kunna träna bort verkar det som om vi aldrig kommer över.

Jill var jättegullig och erbjöd mig på stående fot en boxer. Men det är ju inte riktigt min hund. Hennes valpar är jättgulliga men jag klickar ju inte riktig med den vuxna boxern och det måste man ju. Dessutom antar jag att jag inte har gett upp än. Det är ju inte riktigt min stil.

Underbara Tina ringde och kollade vad som hade hänt när hon fått ett mess om min deppighet. Hon fick mig att se framåt igen. Nu ska Etza och jag bara ha kul ett tag. Inga skott och inga hinder. Spårning och massor av inkallning och rutanjobb ska hon få. Det gillar hon ju. Vi ska träna framförgående och budföring också. Jag skippar nog omstart i trean detta år. Det får bli appellen i höst och sen får vi se.