Usch! Nu är jag deppig igen. I lördags var jag på working test och kollade in hur retrievermänniskorna jobbar med sina hundar. Tänkte att det var bra miljöträning för Etza. Både med skott och en massa hundar och folk. Hon var jätteduktig. Kunde faktiskt sitta bunden vid ett träd och vara tyst samtidigt som det knallade i skogen. Hon var aningen berörd av skotten men satt lugnt kvar och det kändes bra tycker jag.

På söndagen var det dags för spårtävling. Lägreklass var det denna gång. Jag var spårläggare och mottagare på ett nytt spår. Det var en malle som gick det spåret. Hon fick med sig 6 pinnar men när hon kom till slutet markerade hon inte slutapporten utan gick över den och de lyckades inte hitta den inom maxtiden. Så de blev diskade.

Jag tittade på lydnaden sen och när det blev dags för skotten under platsliggningen tänkte jag passa på att träna. Det gick ju så bra igår, tyckte jag. Jag gick iväg en bra bit med Etza och la godis i gräset. Men när de började skjuta låste det sig totalt. Hon blev jättestressad och försökte gå iväg. Hon ville inte ens ha godis. När de hade slutat med skotten så tog det ganska lång tid innan hon varvade ner. Med facit i handen skulle jag väl ha åkt därifrån när de började skjuta. Förmodligen byggde hon på sig från gårdagen. Men det är lätt att var efterklok.

Nu känns det såååå himla hopplöst. Det känns som om jag inte kommer vidare med vare sig bruks eller lydnad. Hindret flyr hon från och skotten som jag trott jag ska kunna träna bort verkar det som om vi aldrig kommer över.

Jill var jättegullig och erbjöd mig på stående fot en boxer. Men det är ju inte riktigt min hund. Hennes valpar är jättgulliga men jag klickar ju inte riktig med den vuxna boxern och det måste man ju. Dessutom antar jag att jag inte har gett upp än. Det är ju inte riktigt min stil.

Underbara Tina ringde och kollade vad som hade hänt när hon fått ett mess om min deppighet. Hon fick mig att se framåt igen. Nu ska Etza och jag bara ha kul ett tag. Inga skott och inga hinder. Spårning och massor av inkallning och rutanjobb ska hon få. Det gillar hon ju. Vi ska träna framförgående och budföring också. Jag skippar nog omstart i trean detta år. Det får bli appellen i höst och sen får vi se.

 

Jenny med Quiri

27 april 2009 05:39

Tack för gratulationen!

Vad trååååkigt med skotten, är verkligen inte lätt det där... En kompis till mig har collie som är så där, reagerar inte alls nästan ena dagen och sen kommer en större reaktion... Helt rätt tänkt, släpp de "svåra" bitarna ett tag och ha lite mysigt och roligt. Prata runt mycket med allt o alla och försök sug i dig råd som skulle kunna funka. Lycka till med detta nu, ge inte upp!!

http://quirkan.blogg.se

 

Marie Å

27 april 2009 17:08

Usch vad tråkigt Karin. det är verkligen inte kul när det känns som det man tränar/at för så länge rasar ihop som ett korthus.
Finns bara en väg ...bita ihop och komma igen. (Vet att det är lättare sagt än gjort :o)) Men ni är så duktiga så det fixar ni.
Kram
Marie

http://www.charlie-diva.se

 

Carro

27 april 2009 20:28

Vad tråkigt att höra att saker och ting inte går som du vill, men jag tror du ska göra som du planerar nu. Släpp det som inte funkar ett tag, jobba på andra grejer, ha kul ihop och släpp lite på pressen. Så kan ni ta upp hinder- och skotträning om ett tag igen. Tror ni båda behöver en paus, jag lovar att det kan hjälpa. Och det gick ju faktiskt bra dagen innan, tänk på det och ta med er de positiva erfarenheterna ni har.
Stor kram Carro och den andra svarta

http://www.kontrollek.bloggagratis.se

 

Catherine

28 april 2009 08:58

..va synd då visst känns det tungt när nåt inte fungerar, men se framåt det finns massa kul att träna på kanske börja med Agility det gav iallefall Maja den kicken hon behövde .. kram

 

Cicci

28 april 2009 10:13

Upp med huvudet. Jag tycker om Etza. I appellen är det ínga skott och ni har en så bra lydnad att ni klarar lägre utan plats och budföring. Kom igen nu!

http://www.familjenkaos.dinstudio.se

 

Kärran

28 april 2009 11:52

Nedrans jycke! Men det är bara att ta nya tag igen när du har deppat klart! Tänk vilken seger när allt sitter! Eller hoppar, rättare sagt. ;)

http://www.storolillnos.dinstudio.se

 

Marie O Ezy

29 april 2009 08:41

Rätt Karin, lek och ha kul ett tag, detta släpper. Förstår att det är deppigt värre, men lägg detta bakom er. Ni kommer att klara detta, radarparet Etza och Karin. Vi tror på er och vet att ni klarar detta.
Kram
Marie och Ezy

http://www.ezys.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, oj, oj! Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att ber...

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev. Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt at...

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag ...

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum. Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 re...

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året. Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.   Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån...