Idag la jag ett spår till Etza. Mest äng och lite in i skogen. Spårupptaget gick galant. De första 2 pinnarna plockade hon också utan mankemang. Sen gick hon rakt över den tredje utan att plocka den. Hon klarade vinklarna bra men efter den sista fick hon helt plötsligt för sig att hon skulle börja käka gräs. Jag trodde att det var en hund jag har INTE en ko. Jag fick påminna henne om vad hon höll på med. Då tog hon upp spåret igen och gick fint in mot slutpinnen som hon plockade galant. Tyckte ändå att hon klarade av spåret på ett bra sätt. Det blåste väldigt och spåret borde ha flyttat sig en del ändå fick hon med sig alla pinnar utom en. Jag behöver nog träna hennes uthållighet lite kanske eftersom hon glömde bort vad hon gjorde ett tag.

Igår testade jag att bli ropad i ett lydnadsklass 1 program. Detta var på kursen som Linda och jag håller i (förberedande tävlingslydnad) och mest tänkt för att visa kurdeltagarna hur ett tävlingsprogram kan se ut. Men för mig var det ett viktigt kvitto på hur Etza skulle reagera när vi blev ropade till hoppet. Hon försökte slippa förståss. Sprang till ryggsäcken och tyckte att nu får det vara nog. Men det gick att få henne fram till hindret och då bjöd hon på ett par hopp utan kommando. Sen gjorde hon som jag sa. Larvig dam det där, men min tanke är att bara hon får träna på detta så ska hon känna att det inte är "farligt" och till och med börja tycka det är kul att hoppa nu när apporten inte är inblandad. "Hoppet är ju det sista som överger en" Eller hur?

Nu måste jag gnälla lite. Jag har fått ont i foten. Det gör ont under hälen när jag går och ibland känns det som om jag inte kan gå alls. Det känns så fånigt att halta omkring som en gammal tant ( oops jag är ju en gammal tant, glömde det). Fast nu när jag är på jobbet och har bra skor känns det inte lika mycket. Hoppas verkligen att detta går över snart. Man är ju väldigt beroende av sina fötter. Speciellt när man har hund.

Nu är det bara 3 veckor kvar till semestern. Guuuud vad skönt det ska bli.

Trött, trött, trött.

Sitter på jobbet och längtar hem till sängen. Natten har varit oerhört lugn och då går tiden alldeles för långsamt. Är lite extra trött också för när jag sov igår så hörde jag plötsligt Petters stämma från nedervåningen. Var naturligtvis tvungen att gå upp trots att jag bara sovit tre timmar. Han börjar prata så smått. Det bara bubblar en massa ord ur munnen på honom. Inte så att man förstår vad han säger direkt men det är fascinerande att höra språkrytmen och hur han betonar precis som oss vuxna. Mamma, pappa och titta där säger han men resten går inte att förstå.

Jag fick sova några timmar till sedan men är ovanligt seg just nu. Man får väl hoppas att de sista 2 timmarna går någorlunda fort.

Nattens fråga: Kan 60 minuter gå fortare eller långsammare än just 60 minuter?

Hej kära hundvänner!

Så har man då fyllt år igen. Fattar inte riktigt att det ska vara sånt ståhej kring detta. Fast gottis fick man ju och det utan att prestera det minsta. Jag tror faktiskt när jag tänker närmare på det att jag ska fylla år lite oftare:-))

Matte och husse tog med sig mig till Nora. Vi bodde i en liten stuga och husse skulle visst springa sån däringa orientering. Det är kul må ni tro matte tar alltid med mig på långpromenader i skogen medan husse tävlar. Sen är det en massa folk på tävlingsplatsen och de har matsäck med sig allihop. Människor är konstiga när de äter för de dräller ofta en massa på marken utan att plocka upp det. Ingen är väl gladare för det än jag för man hittar lite av varje. Mums....

Matte fotade lite när vi var ute på promenad. Ni ser vilka läskiga typer vi träffade. Det var Trollgubben och hans Berguv som vaktade ingången till trollskrevan. Matte var alldeles salig över den fina skogen. Visst var det säkert vackert men jag tyckte bäst om att man fick springa. Jag ääälskar att springa. Vattnet i den lilla sjön smakade också gott.

Nospussar från Etza        Obs. Det är jag i mitten

Vart tar tiden vägen. Det var 4 år sedan du föddes min älskade hund.

STORT GRATTIS på födelsedagen och GRATTIS alla kullsyskon.

Matte

Äntligen är natten snart slut och man får gå hem och sova.

Gryningen är fantastisk så här års. Fåglarna kvittrar och det är underbart ljust ute. Natten har varit lugn.

Igår tog Etza och jag en riktig långpromenad på förmiddagen. Det var såpass att Etza mot slutet av promenaden kom lugnt lunkande alldeles vid sidan av mig. Då vet man att man har gått tillräckligt långt. Det är inte ofta det händer. Vi blev allt trötta båda två.

Vi tränade lite på kvällen innan jag skulle åka och jobba. Framförgående och lite hopp/sitt. Hon är konstig min hund. Vill inte gärna gå fram till hindret men när hon hoppat ett par gånger och märker att jag bara kräver hopp/sitt så spontanhoppar hon.

Petter har åkt med sin pappa ner till Skåne för att hälsa på farmor och farfar. Jag tror allt att Lena tycker det känns konstigt. Det är första gången hon är utan honom på natten. 4 dagar ska de vara borta. Känns väl tomt tänker jag.

Nej nu får jag allt jobba lite innan jag ska hem.

Tjingeling.

Jag trivs inte på jobbet längre! Fy vad trist det är.

Jag vet att jag ska vara tacksam att jag har ett jobb att gå till men det hjälper ju inte när man inte trivs. Vi har varit med om så mycket omorganisation och flera  chefsbyten de sista 2 åren så man blir sååå less på det. Vår sista chef har inte haft den minsta förståelse för personalens situation utan bara krävt av oss att vi ska slita och vara nöjda med att vi har ett jobb att gå till. Hon kör ständigt över oss och vill inte se att allt detta går ut över patienterna.

Jag har alltid varit en person som kavlar upp ärmarna och försöker göra det bästa av situationen men nu har även jag blivit trött och gnällig. Jag tycker inte alls om den person som jobbet gjort mig till. Känner att jag inte alls mår bra av det. 

Tack och lov för man, hund, barn och barnbarn. Hade jag inte det skulle jag nog ha klappat ihop tror jag. Men när jag passar Petter eller tränar med Etza kan jag faktiskt koppla bort jobbet helt och hållet.

Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte tävla lydnadsklass 3 med Etza mer i år. Jag har reviderat min målsättning och bestämt mig för att bara tävla appell klass spår i höst. Vi ska helt och hållet strunta i hopp med apport och bara träna hopp/sitt. Sen får vi se om vi tar upp 3an nästa år det beror lite på hur det går med spårandet. Kanske blir det så att vi kör lägreklass till våren och kan klara det utan skott. jag hoppas det.  

Tack alla vänner för alla uppmuntrande kommentarer. Det värmer.

Jag har tränat framförgående och budföring med Etza. Det var jättekul att se hennes budföring. Vi har kört några ggr tidigare men bara till kända personer. Nu skickade jag henne till en tjej hon aldrig träffat. Hon sprang som ett jehu och satte sig jättesnyggt i fotposition. Vi ska köra mer av den varan. Hon älskar ju att springa och det ska hon få göra.

Ha nu en riktigt trevlig Valborg. Själv får jag titta på min arbetskamrats brasa här på jobbet :-)))))

Etza och Petter i vårsolen.