Idag la jag ett spår till Etza. Mest äng och lite in i skogen. Spårupptaget gick galant. De första 2 pinnarna plockade hon också utan mankemang. Sen gick hon rakt över den tredje utan att plocka den. Hon klarade vinklarna bra men efter den sista fick hon helt plötsligt för sig att hon skulle börja käka gräs. Jag trodde att det var en hund jag har INTE en ko. Jag fick påminna henne om vad hon höll på med. Då tog hon upp spåret igen och gick fint in mot slutpinnen som hon plockade galant. Tyckte ändå att hon klarade av spåret på ett bra sätt. Det blåste väldigt och spåret borde ha flyttat sig en del ändå fick hon med sig alla pinnar utom en. Jag behöver nog träna hennes uthållighet lite kanske eftersom hon glömde bort vad hon gjorde ett tag.

Igår testade jag att bli ropad i ett lydnadsklass 1 program. Detta var på kursen som Linda och jag håller i (förberedande tävlingslydnad) och mest tänkt för att visa kurdeltagarna hur ett tävlingsprogram kan se ut. Men för mig var det ett viktigt kvitto på hur Etza skulle reagera när vi blev ropade till hoppet. Hon försökte slippa förståss. Sprang till ryggsäcken och tyckte att nu får det vara nog. Men det gick att få henne fram till hindret och då bjöd hon på ett par hopp utan kommando. Sen gjorde hon som jag sa. Larvig dam det där, men min tanke är att bara hon får träna på detta så ska hon känna att det inte är "farligt" och till och med börja tycka det är kul att hoppa nu när apporten inte är inblandad. "Hoppet är ju det sista som överger en" Eller hur?

Nu måste jag gnälla lite. Jag har fått ont i foten. Det gör ont under hälen när jag går och ibland känns det som om jag inte kan gå alls. Det känns så fånigt att halta omkring som en gammal tant ( oops jag är ju en gammal tant, glömde det). Fast nu när jag är på jobbet och har bra skor känns det inte lika mycket. Hoppas verkligen att detta går över snart. Man är ju väldigt beroende av sina fötter. Speciellt när man har hund.

Nu är det bara 3 veckor kvar till semestern. Guuuud vad skönt det ska bli.