Nyligen tillbaka efter ett träningspass tillsammans med Tina har jag fått en del saker att tänka på i träningen mot elitdebuten.

Sitt i grupp: Gjorde jag för första gången på länge med att gå och gömma mig och med hund bredvid. Vi har tränat platsliggning mycket och Etza har fått bjuda på ligg när jag har stått och pratat. Detta resulterade i att lilla damen la sig ner så fort jag kommit utom synhåll. Antagligen tyckte hon att det var bäst att bjuda på detta eftersom det gjort att hon fått belöning ganska mycket på sista tiden.

Alltså: Träna stadga i sitt och få henne att fatta att när jag går iväg är det inte platsliggning som gäller utan just sitt. Jobba med tecknet för sitt kvar och situationen i sig.

Fria följet: Damen är lite väl långt fram i position men har bra fokus och är med mig trots störning runtomkring.

Alltså: Belöning bakom ryggen för att få henne lite mer bakåt.

Dumrutan: Nosar i backen på läggandet. Annars bra stadga och kvicka skiften.

Inkallning: Efter stå kommer ligg. Det hade Etza glömt bort idag.

Rutan: Bra!

Dirigeringsapport: Funkade jättebra med Tina som la ut apporterna. Jag blev jätteglad. Hon har startskall men just nu är jag beredd att köpa det bara hon tar rätt apport.

Hopp/metall: Bra! Jag är visserligen livrädd varje gång hon gör återhopp men hon hoppar faktiskt mycket bättre nu. Det gäller att inte kasta för långt.

Vittring: Körde vi inte idag men hon har gjort bra träning på det tidigare.

Fjärrdirigering: Kommer fram lite från stå till sitt i det skiftet som kommer efter ligg - stå. Måste träna mera. Pip :-(

Jag funderar lite på hur hon håller i ett helt program utan belöning men det känns som om vi närmar oss en start. Får se när det blir.

Jahapp. Då var man där då. Jag har begärt urträde ur "våga vägra facebook" -klubben. Nu är man fast i skiten    Fast jag ska villigt erkänna att det verkar ju rätt kul. Nyfiken som man är upptäckte man ju snabbt att man fick reda på väldigt många saker om andra. Det är ju trevligt. Dessutom hade jag ingen aning om att jag har så många vänner. De bara dräller in. Tänk vad man är populär   

Nu till viktigare saker:

Igår träffade jag Cissi i skogen för att lägga spår. Vi gjorde spår med olika störningar. Vi la spår till våra egna hundar ca 20 m parallellt med en väg. På vägen gick medhjälparen. Med ca 40-50 m mellanrum skapade vi störning. Medhjälparen gick över spåret, en hund skickades fram och åter över spåret, en rådjursklöv drogs över spåret, en äckeltrasa (senap och sillspadsdoftande) drogs över spåret. Spåret fick ligga 1 timme. Sen la vi till 2 färska störningar av människa och hund alldeles innan spåret skulle gås. Alla störningar snitzlades så att vi visste var de gick. När hunden sen gick spåret så gick medhjälparen med på vägen och antecknade vad som hände.

Gissa om detta var intressant. Jax som har den största erfarenheten klarade störningarna absolut bäst. Mira (9 mån schäfer) var lite okoncentrerad och fick det absolut svåraste spåret både terräng och vindmässigt. Det konstiga med hennes spår var att hon tog av där vi inte lagt störning, men hon redde ändå ut det och klarade sig runt.

Jag var väldigt nyfiken på hur Etza skulle göra. Hon gick väldigt bra i spåret. När störningen kom så vände hon upp och nosade runt men hittade så småningom tillbaka till rätt spår och där blev hon då ändå mera noggrann. Den absolut svåraste störningen för henne var rådjursklöven. Där gick hon exakt på linjen där klöven släpat fram och tillbaka flera ggr. Jag stod helt stilla och avvaktade. Till sist tog hon själv upp rätt spår och tuffade på mot slutet och belöning.

Duktig flicka.

Tack Cissi för en givande spårupplevelse. Jag gör gärna om detta

Jag har skaffat mig en ny leksak. Det är en telefon med en massa olika finesser. Jag begriper mig inte på en bråkdel av dem   , men kul är den.

Det finns GPS så jag kan kolla hur jag lägger mina spår. Det finns en bra kamera och en bra filmkamera. Så nu ska träningen dokumenteras väl. Jag kan surfa och kolla mailen och ve och fasa  : jag kan koppla upp mig till facebook. Jag som inte ens är med där   

Nu ska jag berätta en sak. Jag börjar vackla. Det verkar ju rätt spännande i alla fall, men....... ja, tja, nja. Jag vet inte. Hmmmmm. Det börjar luta åt ett visst håll.

Jag är bara så förtvivlat rädd: Tänk om jag inte får några vänner   

Fy sjutton. Det var 40 ekipage anmälda till Lidingös lägrespår. Jag hade naturligtvis inte tur med lottningen.   Jag kom inte ens med på reservlistan. Jag som var såååå taggad för ytterligare ett tävlingsspår. Nu får man väl sikta in sig på det till våren i stället. Sånt är livet   

Får rikta mitt fokus på att få till elitklassmomenten bra i stället. Long way to go......

Idag var jag mottagare i budföringen på vår appellspårstävling. Kul. Måste bara berätta om den härliga schäferkillen. Matte sa att jag skulle säga fot till honom alldeles innan han kom fram. Det gjorde jag när han var ca 2 meter framför mig. Hunden vände raskt upp och satte sig snyggt.....på stället.... 2 meter framför mig. Precis som om jag stod där. När jag försökte få in honom tog han det som ett marchkommando och rusade snyggt tillbaka till matte. Det blev en nolla men det hade varit en jättesnygg ingång....om jag hade stått där. Nu klarade de sin uppflyttning ändå och det var ju bra. 3 ekipage blev uppflyttade varav ett hemmaekipage. Erik med sin Rottistik Freja. Grattis till er.

Efter tävlingen blev det lite träning med Carro, Carina och Catherine. Jag hade en otroligt uppskruvad och flamsig hund men fick en del positiva bitar med mig. Framförallt en kedja av fritt följ, dumruta och inkallning. Kändes riktigt bra. Sen gjorde vi en kedja på ruta, hoppmetall och dirigeringsapport. Startskall, pip, gnäll och flams. Men i alla fall en bra hoppapport.

Bara att jobba vidare...........

  En liten träflisa var det som fick Etza att stanna och snusa runt på ett ställe under dagens spår.

Jag blev ganska förvånad när hon stannade upp på ett ställe där jag visste att jag inte hade lagt någon pinne. Hon snurrade runt runt och visade tydligt att hon letade efter något. Då kom jag plötsligt på att just där hade jag pillat loss en liten, liten träflisa från en av pinnarna jag höll i handen när jag la ut spåret. Den var max 1 cm lång och satt lös på pinnen så jag pillade loss den och lät den ramla ner på marken just där Etza nu letade efter något. När jag kom på det skyndade jag mig att belöna och smyga ut en pinne jag hade i fickan som hon hittade.

Visst är det fascinerande!!!!

För övrigt gick spåret jättebra. Alla pinnar med hem, alla vinklar lösta på ett bra sätt trots att jag tagit några steg fram och sedan backat innan jag vinklade för att hon skulle träna på spårtapp. Påsläppet funkade också bra. Jag har börjat lägga pinne väldigt tidigt, redan efter 10-20 m med syfte att hon ska bli mer rädd om spåret från allra första början.

Nu hoppas jag att jag kommer med på Lidingös tävling 24/10 som jag är anmäld till. De skulle lotta nu till helgen men jag har ställt in mig på att inte komma med.  Fast jag vill väldigt gärna gå ett tävlingsspår till innan säsongen är slut så jag hoppas.......

Jag fick en glädjande nyheter från Tina. I helgen tog Triss förstapris på jaktprov i elitklass! Fantastiskt duktig hund och matte. I måndags såg man på ultraljud att det pickar många små hjärtan i Triss mage. Tyvärr fick man inte reda på kön.   Men det ska väl vara själva ...... om det inte blir åtminstone 1 tik.

Frågan i rubriken kommer sig av min frustration kring dirigeringsapporteringen just nu. Jag har kört med burkar och då är det inga som helst problem att springa till rätt burk när jag dirigerar ut henne från konen. Med apporterna ute har hon ibland varit klockren. Stuckit ut direkt åt rätt håll och sugit rätt apport. Jippiee har jag tänkt men det har nu visat sig att hon inte alls är så klockren som jag trodde. Sista tiden har hon nästan konsekvent gått ut åt rätt håll men sen antingen dragit förbi mot en kon längre bort eller som oftast svängt av mot mittapporten för att suga den i stället.  Jag varierar avståndet och hon har lättare när apporterna ligger närmare och när jag står närmare henne och dirigerar. Men så fort jag kommer ut på rätt avstånd blir det problem igen. Jag är jättetydlig med att visa både med blick, kropp och arm. Men det är som om hon får ett synintryck av mittapporten när hon är på väg mot rätt apport får syn på mitten och väljer den i stället. Ska man ta bort den ett tag och bara köra med hö och vänster? Vad händer då när man lägger dit den igen? Det känns som om jag behöver en strategi för detta att hålla mig till en längre tid.

Nu är det bara 2 ggr kvar på kursen jag håller. Jag tycker att det är kul och i onsdags fick jag beröm av en kursdeltagare som tyckte att kursen var jättebra. Det känns alltid roligt med sånt.

Igår var Petter och Erik och hälsade på. Alltid jättemysigt. Etza har som ni ser också insett fördelarna med barnbarnen. Det gäller att hålla sig i närheten.