Frågan i rubriken kommer sig av min frustration kring dirigeringsapporteringen just nu. Jag har kört med burkar och då är det inga som helst problem att springa till rätt burk när jag dirigerar ut henne från konen. Med apporterna ute har hon ibland varit klockren. Stuckit ut direkt åt rätt håll och sugit rätt apport. Jippiee har jag tänkt men det har nu visat sig att hon inte alls är så klockren som jag trodde. Sista tiden har hon nästan konsekvent gått ut åt rätt håll men sen antingen dragit förbi mot en kon längre bort eller som oftast svängt av mot mittapporten för att suga den i stället.  Jag varierar avståndet och hon har lättare när apporterna ligger närmare och när jag står närmare henne och dirigerar. Men så fort jag kommer ut på rätt avstånd blir det problem igen. Jag är jättetydlig med att visa både med blick, kropp och arm. Men det är som om hon får ett synintryck av mittapporten när hon är på väg mot rätt apport får syn på mitten och väljer den i stället. Ska man ta bort den ett tag och bara köra med hö och vänster? Vad händer då när man lägger dit den igen? Det känns som om jag behöver en strategi för detta att hålla mig till en längre tid.

Nu är det bara 2 ggr kvar på kursen jag håller. Jag tycker att det är kul och i onsdags fick jag beröm av en kursdeltagare som tyckte att kursen var jättebra. Det känns alltid roligt med sånt.

Igår var Petter och Erik och hälsade på. Alltid jättemysigt. Etza har som ni ser också insett fördelarna med barnbarnen. Det gäller att hålla sig i närheten.