Jahapp. Då var man där då. Jag har begärt urträde ur "våga vägra facebook" -klubben. Nu är man fast i skiten    Fast jag ska villigt erkänna att det verkar ju rätt kul. Nyfiken som man är upptäckte man ju snabbt att man fick reda på väldigt många saker om andra. Det är ju trevligt. Dessutom hade jag ingen aning om att jag har så många vänner. De bara dräller in. Tänk vad man är populär   

Nu till viktigare saker:

Igår träffade jag Cissi i skogen för att lägga spår. Vi gjorde spår med olika störningar. Vi la spår till våra egna hundar ca 20 m parallellt med en väg. På vägen gick medhjälparen. Med ca 40-50 m mellanrum skapade vi störning. Medhjälparen gick över spåret, en hund skickades fram och åter över spåret, en rådjursklöv drogs över spåret, en äckeltrasa (senap och sillspadsdoftande) drogs över spåret. Spåret fick ligga 1 timme. Sen la vi till 2 färska störningar av människa och hund alldeles innan spåret skulle gås. Alla störningar snitzlades så att vi visste var de gick. När hunden sen gick spåret så gick medhjälparen med på vägen och antecknade vad som hände.

Gissa om detta var intressant. Jax som har den största erfarenheten klarade störningarna absolut bäst. Mira (9 mån schäfer) var lite okoncentrerad och fick det absolut svåraste spåret både terräng och vindmässigt. Det konstiga med hennes spår var att hon tog av där vi inte lagt störning, men hon redde ändå ut det och klarade sig runt.

Jag var väldigt nyfiken på hur Etza skulle göra. Hon gick väldigt bra i spåret. När störningen kom så vände hon upp och nosade runt men hittade så småningom tillbaka till rätt spår och där blev hon då ändå mera noggrann. Den absolut svåraste störningen för henne var rådjursklöven. Där gick hon exakt på linjen där klöven släpat fram och tillbaka flera ggr. Jag stod helt stilla och avvaktade. Till sist tog hon själv upp rätt spår och tuffade på mot slutet och belöning.

Duktig flicka.

Tack Cissi för en givande spårupplevelse. Jag gör gärna om detta