Det kan gå fort om man har otur.

I onsdags åkte jag ner till klubben för att träna lydnad med bästa Engsbodagänget. Jag kom fram trots att det var kanonhalt och de varnade på radion hela vägen för blixthalka. Dock insåg jag snart att det inte var riktigt läge att parkera på stugparkeringen som var en riktig isbana. Därför ställde jag mig en bit ifrån klubben och tog med mig båda hundarna ner. Jag hade inte rastat av dem så de fick springa lösa och busa. Vi gick ner till bakplanen för att se om man kunde vara där och träna eftersom framplanen var full med blankis. När vi gick tillbaka mot stugparkeringen för att möta upp några träningskompisar som trotsat halkan och parkerat där upptäckte jag att det var blod i snön. Först trodde jag att någon av tjejerna hade börjat löpa men snart insåg jag att blodet kom från Etzas tass. Hon satt en liten bit längre fram och slickade sig. När jag kom fram såg jag ett riktigt fult skärsår på hö fram alldeles ovanför tassen (typ handled) där det bara vällde fram blod. Jag greppade med handen som tryckbandage och ropade till Lisbeth och Ann som var närmast. Ann sprang efter förbandsväskan och vi lindade på ett tryckbandage. Sen tog vi oss upp till bilen som ju stod uppe vid radhusområdet. Jag försökte bära Etza först men insåg snart att det var lättare för både henne och mig att hon hoppade på tre ben. Lisbeth hjälpte mig med Tea. Tack Lisbeth och Ann för hjälpen.  

Jag åkte så fort jag vågade i halkan till Arninge Djursjukhus. Där fick vi komma in direkt. När veterinären lossade mitt tryckbandage så bara vällde det fram blod. Hon insåg snabbt att här var det bara att lägga nytt tryck, sätta en kanyl med dropp och sedan förbereda för operation. Kirurgen kom in och kollade Etza. Han ville att hon skulle gå ner i varv då hon var väldigt stressad och han ville också att hon skulle få i sig lite mer vätska inför operation. Därför fick jag sitta med henne på rummet och de kom och kollade av henne med jämna mellanrum. Tryck och puls låg ganska stabilt men efter ca 1 timme började trampdynan bli kall. Hon hade naturligtvis inte så mycket cirkulation ner där pga trycket så man beslutade att lossa på förbandet en kort stund. När de gjorde det så vällde blodet snabbt ut igen och man tog raskt beslut om att ta in henne till op direkt.

Jag lämnade Arninge med hemska känslor. Sist jag lämnade en hund på operationsbordet (Wilmer) så fick jag senare hämta ett tomt koppel. Mitt förstånd sa mig att det här skulle gå bra men kroppen kände på ett annat sätt. Märkligt ändå hur man reagerar.

Veterinären ringde senare på eftermiddagen och berättade att själva operationen hade gått bra men att samtliga ytliga böjsenor och ligament var helt av. Därför hade man sytt ihop dem och sedan lagt en skena så att hon inte ska kunna böja och belasta benet när hon går. Den skenan ska Etza ha i minst 6 veckor. Sen blir det rehab på det och det kommer nog att ta lång tid innan hon är återställd.

Jag fick hämta hem henne vid sjutiden på kvällen och Etza visste inte hur fort hon skulle lämna stället. Jag fick också veta då att själva operationen hade varit lite dramatisk när Etza tappat både tryck och puls. Det var inte så långt ifrån att jag förlorat henne.  

Nu gick ju allt bra ändå och Etza börjar vänja sig vid att bara kunna markera med sitt högra framben när hon går. Vi har blivit ordinerade lugn, antibiotika, smärtstillande, samt att kolla att det finns värme i trampdynan och att det inte blir dålig lukt från såret. Dessutom ska jag tempa henne varje dag en vecka och genast ta kontakt med vet om hon får feber. Rimadylen tycker hon smakar jättegott och antibiotikan får hon ihop med köttbulle så medicinstunden verkar det som hon ser fram emot. Däremot är det inte så kul att ta tempen varje dag men hon står ut med det också. Min duktiga lilla tjej. Tratten var pest och pina så jag köpte en krage istället och det funkar mycket bättre.

Nu hoppas jag på snabb läkning och att vi förskonas från komplikationer.

Jag har ingen aning om vad det var som skar Etza så illa. Jag har varit runt och kollat där det hände men kan inte hitta nåt speciellt. Kanske var det bara så att hon kom i hög fart mot en vass iskant? Ja det lär jag inte få reda på men som sagt fort kan det gå när man har otur....

I fredags styrde ett stort gäng kosan mot Rättvik och deras lydnadstävling i lö-sö i stora körhallen. Vi var sammanlagt 19 personer och en hel drös hundar och vi hade himla trevligt. Det är så skoj att komma iväg så där och man kan lugnt påstå att Engsbodagänget dominerade både lydnadsplanen och läktaren.

Jag hade anmält Tea till ettan båda dagarna för säkerhets skull men hoppades naturligtvis på att slippa tävla söndag. Vi lottade på plats och jag drog sista startnumret nr 18. Platsliggningen gick bra. Tea låg hela tiden även om jag tyckte att hon nosade en hel del. Domaren drog dock inget för det och vi fick vår tia. Typiskt nog var tandvisningen i anslutning till själva programmet. Jag tycker inte om det för jag vill ha glatt fokus på min hund inför linförigheten och behöver ju dämpa min sociala glada flattetjej inför tandvisningen. Domaren tyckte att Tea var lite olydig när hon inte ville sitta still utan helst hälsa lite mera närgånget så hon fick bara en 6a på detta moment. Sen startade en mycket blandad linförighet. Jag är egentligen inte alls nöjd med det för hon kan så mycket bättre, men jag inser ju också att hon är så ung och inte riktigt orkar hålla ihop det hela. Vi varvade totalt ofokus och tom luktande med ett glatt och trevligt gående. Domaren gav oss en sjua och vi fick position och nosar som kommentar. Sen kom två 10or på rad i läggandet och inkallningen. Duktig tjej! I ställandet tog hon tydligen steg efter att jag kommenderat så där åkte vi ner på en sjua. Vi fick även kommentaren förarhjälp och jag vet faktiskt inte om jag dk-ade henne vid kommandot eller om jag hade en axel/arm vid sättandet. Apportering var nästa moment och där fick vi en 8a då hon tuggade en del. Det hade jag förväntat men hon satt i alla fall still och det är jag nöjd med.  Vi avslutade med en 10a på hoppet och en 8a på helheten. I kommentar till helhetsbetyget står det: Olydnad, Mycket glädje. En rolig kommentar som stämmer väldigt bra. Mellan momenten varvade hon med att nosa, hälsa på tävlingsledaren, göra flattehopp etc. Jag fick jobba en hel del för att fokus skulle komma tillbaka till mig men när hon väl gjorde det kunde jag jobba med förberedelser och fokus inför och i momenten. Hon är ju så ung och det känns faktiskt riktigt bra när jag fått lite eftertanke och kunnat analysera det hela. Jag kunde belöna med att glatt springa ut från planen och kasta bollen  och även mata godis. Hon var jätteglad när vi kom ut och busade och jag hoppas att det ger ett bra minne till nästa gång. Själv var jag väl lite irriterad på linförigheten och det tog en liten stund innan jag fattad att vi klarat oss, men när jag väl gjorde det började förstås tårarna att rinna. Sammanlagt fick vi 171 poäng och vi landade på en delad 3eplatsav 18 startande! Vann gjorde Emma med Zingo och de tog sitt LP1.GRATTIS Jag tror att de fick 179 poäng. Lotta Z med 8-åriga sköna Lakka hade lovat sluta röka om hon fick 175 poäng. Nu landade hon på 173 och blev därmed tvåa. (Ciggen blir dock kvar). Karin Cleeve och Tuva gjorde också ett fantastiskt program. 165 poäng med en nolla på ställandet!!!

Söndagen tillbringade jag på läktaren som avslappnad åskådare. Det var så skönt att inte behöva tävla. Nu fokuserar vi på tvåans moment. Slipper då våra två sämsta moment tandvisning och ettans tryckta apportering. Känns bra.

TACK ALLA VÄNNER I DET SKÖNA ENGSBODAGÄNGET FÖR EN ALLDELES PERFEKT HELG!!