Det kan gå fort om man har otur.

I onsdags åkte jag ner till klubben för att träna lydnad med bästa Engsbodagänget. Jag kom fram trots att det var kanonhalt och de varnade på radion hela vägen för blixthalka. Dock insåg jag snart att det inte var riktigt läge att parkera på stugparkeringen som var en riktig isbana. Därför ställde jag mig en bit ifrån klubben och tog med mig båda hundarna ner. Jag hade inte rastat av dem så de fick springa lösa och busa. Vi gick ner till bakplanen för att se om man kunde vara där och träna eftersom framplanen var full med blankis. När vi gick tillbaka mot stugparkeringen för att möta upp några träningskompisar som trotsat halkan och parkerat där upptäckte jag att det var blod i snön. Först trodde jag att någon av tjejerna hade börjat löpa men snart insåg jag att blodet kom från Etzas tass. Hon satt en liten bit längre fram och slickade sig. När jag kom fram såg jag ett riktigt fult skärsår på hö fram alldeles ovanför tassen (typ handled) där det bara vällde fram blod. Jag greppade med handen som tryckbandage och ropade till Lisbeth och Ann som var närmast. Ann sprang efter förbandsväskan och vi lindade på ett tryckbandage. Sen tog vi oss upp till bilen som ju stod uppe vid radhusområdet. Jag försökte bära Etza först men insåg snart att det var lättare för både henne och mig att hon hoppade på tre ben. Lisbeth hjälpte mig med Tea. Tack Lisbeth och Ann för hjälpen.  

Jag åkte så fort jag vågade i halkan till Arninge Djursjukhus. Där fick vi komma in direkt. När veterinären lossade mitt tryckbandage så bara vällde det fram blod. Hon insåg snabbt att här var det bara att lägga nytt tryck, sätta en kanyl med dropp och sedan förbereda för operation. Kirurgen kom in och kollade Etza. Han ville att hon skulle gå ner i varv då hon var väldigt stressad och han ville också att hon skulle få i sig lite mer vätska inför operation. Därför fick jag sitta med henne på rummet och de kom och kollade av henne med jämna mellanrum. Tryck och puls låg ganska stabilt men efter ca 1 timme började trampdynan bli kall. Hon hade naturligtvis inte så mycket cirkulation ner där pga trycket så man beslutade att lossa på förbandet en kort stund. När de gjorde det så vällde blodet snabbt ut igen och man tog raskt beslut om att ta in henne till op direkt.

Jag lämnade Arninge med hemska känslor. Sist jag lämnade en hund på operationsbordet (Wilmer) så fick jag senare hämta ett tomt koppel. Mitt förstånd sa mig att det här skulle gå bra men kroppen kände på ett annat sätt. Märkligt ändå hur man reagerar.

Veterinären ringde senare på eftermiddagen och berättade att själva operationen hade gått bra men att samtliga ytliga böjsenor och ligament var helt av. Därför hade man sytt ihop dem och sedan lagt en skena så att hon inte ska kunna böja och belasta benet när hon går. Den skenan ska Etza ha i minst 6 veckor. Sen blir det rehab på det och det kommer nog att ta lång tid innan hon är återställd.

Jag fick hämta hem henne vid sjutiden på kvällen och Etza visste inte hur fort hon skulle lämna stället. Jag fick också veta då att själva operationen hade varit lite dramatisk när Etza tappat både tryck och puls. Det var inte så långt ifrån att jag förlorat henne.  

Nu gick ju allt bra ändå och Etza börjar vänja sig vid att bara kunna markera med sitt högra framben när hon går. Vi har blivit ordinerade lugn, antibiotika, smärtstillande, samt att kolla att det finns värme i trampdynan och att det inte blir dålig lukt från såret. Dessutom ska jag tempa henne varje dag en vecka och genast ta kontakt med vet om hon får feber. Rimadylen tycker hon smakar jättegott och antibiotikan får hon ihop med köttbulle så medicinstunden verkar det som hon ser fram emot. Däremot är det inte så kul att ta tempen varje dag men hon står ut med det också. Min duktiga lilla tjej. Tratten var pest och pina så jag köpte en krage istället och det funkar mycket bättre.

Nu hoppas jag på snabb läkning och att vi förskonas från komplikationer.

Jag har ingen aning om vad det var som skar Etza så illa. Jag har varit runt och kollat där det hände men kan inte hitta nåt speciellt. Kanske var det bara så att hon kom i hög fart mot en vass iskant? Ja det lär jag inte få reda på men som sagt fort kan det gå när man har otur....