Sista natten denna veckan. Skönt. Det är lugnt och patienterna sover. Precis som de ska men det gör också att natten går ovanligt sakta.

Petter har börjat på dagis. Han gick inskolning ti,ons,to förra veckan och på fredagen var han sjuk. Det är väl så det blir nu. Ett pusslande mellan vem som ska hämta , lämna och vabba. Jag har vissa aningar om att jag kommer att både få hämta och ta hand om honom när han är sjuk när jag är ledig. Man kommer förmodligen att bli sjuk också. Men det är ju ett kärt besvär och man får väl hoppas att man är morståndskraftig mot alla giftiga barnbaciller. Annars kommer jag väl att beklaga mig i detta forum antar jag.

Petter ska bli storebror också. I slutet av januari är det dags. Spännande.

Etza och jag tragglar på med träningen. Spåret har peppar peppar fungerat ganska bra sedan vi konkurrensspårade med Cicci och Jax. Visserligen har hon gjort något släpp men skärpt till sig direkt när jag har stannat.

I framförgåendedet övar vi på raka halter. Sen insåg jag också att det var länge sedan vi tränade platsliggning så nu blir det intensivträning där också. Fokus på att ligga still utan att glida över på ena skinkan. Jag provocerar henne genom att putta henne åt sidan och hon ska hålla emot.

Löpet har börjat gå mot sitt slut. Nu är hon tack och lov inte lika pinsam längre.

Nästa helg ska jag vara figurant på vår söktävling. Det ska bli jättekul. Jag har aldrig varit med på något sådant förut. Hoppas bara att det inte regnar.  (Har du fortfarande semester då Kärran? :-))

Etza löper och beter sig så att matte blir generad. Hon fjantar runt sin husse och ställer upp sig med vikt svans så fort han tar på henne. Det ser sååå fånigt ut och känns faktiskt pinsamt. Konstigt att man ska tycka det när det bara är instinkt det är fråga om. Samtidigt är det rätt intressant att se att hon definitivt ser på maken som alfahannen i familjen :-))))

Vi har varit och tränat spår.Tack snälla Cissi för att du ställde upp och hjälpte till. Det känns mycket bättre när man får synpunkter från någon som kan och inte behöver famla i blindo. Bl.a gjorde vi ett konkurrensspår där Cissi gick bakom mig och Etza med Jax. Så fort Etza klev av spåret gick de om oss och tog över. Kul att se var att spåret ökade i värde för Etza när hon helt plötsligt blev av med det. Hon reagerade också på att Jax fick belöning och inte hon när han var först till pinnarna. Tyvärr slarvade hon lite och missade några pinnar men det beror antagligen på att spåret blev viktigast. Nu ska vi vila från spårandet ett par dar för att sen se om det har fastnat något i lilla grönishjärnan.

Nu ska jag ut och plocka blåbär. Det känns som om det börjar bli sista chansen. Hösten närmar sig men det ska väl bli en härlig varm sådan. Eller hur????

Jag blir så fundersam när det gäller Etzas spårande.

Med tanke på appellen så har jag lagt mycket spår på ängsmark. Ofta gör hon som hon ska men nu ett par gånger har hon strulat en del.

Så här kan det se ut:

Hon startar spåret med näsan i backen och tar ofta den första pinnen.  Vid första vinkeln gör hon ett slag och sen verkar det som om hon helt har glömt vad hon håller på med.

Hon kan stå helt stilla och kolla mot horisonten.Länge, länge....

Hon kan slå runt runt och så ser det ut som hon får upp spåret, det är bara det att hon går käpprätt åt fanders, kanske 90 grader åt fel håll.

Detta händer även ibland under raksträckorna.

Hon verkar också ibland helt ointresserad av att spåra mitt på spårsträckan.

Ibland stannar hon och äter harlortar..............

Allt det här varvar hon med att gå jättefint och plocka alla pinnar. Då tänker man ju att detta är ingen baggis. Det här kan hon ju. Hon vet ju vad hon ska göra. Så nästa gång så gör hon något av ovanstående. Jag blir ju så himla osäker. Jag brukar försöka vänta ut henne men ibland har hon liksom tappat konceptet helt och hållet.

Har någon något tips om hur jag ska få henne mer säker på att fullfölja?

När hon spårar som hon ska med full koncentration så missar hon väldigt sällan någon pinne och hon är väldigt glad när hon hittar dem åt mig. Hon vet att matte blir överlycklig av dem och frikostigt bjuder på belöning. Så jag vet ju att hon kan. Det verkar mest som om hon ibland kommer av sig och ska kolla in nåt annat. Lite fladdrig liksom.

Nu har hon i alla fall börjat löpa så den osäkerhetsfaktorn kommer att vara borta till tävlingen. Men som sagt. Nu har jag fått en ny. Tack och lov verkar lydnaden sitta ganska bra för tillfället. Man får vara glad för det lilla.

HIPP HIPP HURRA!!!

för

Lena som fyller 30 år idag

Älskade dotter. Jag tycker inte det var så länge sedan som du var lika liten som Petter.

Lika söt också eller hur?

Ha en riktigt härlig födelsedag.

Puss och kram

Mamma

Ja är full av inspiration. Kursen för Carro är mycket bra. Du är jätteduktig som instruktör. Tack för ditt engagemang. Jag är så glad och jag har fått massor av inspiration och tips om sätt att träna på. En hemsida med mycket att läsa angående hundträning är klickerklok. Den är verkligen värd att besöka.

Jag har ju inte tränat Etza på detta sätt tidigare men märker ju att hon svarar bra på träning som innebär att hon måste tänka själv. (Ja, jag vet Cissi att du har tjatat på mig om detta tidigare att det är Etza ska jobba och inte jag). Det ska bli ändring på det nu.

Nu har vi också anmält oss till spår appellen den 20 sept. Vi får väl hoppas att jag inte har hunnit sätta för mycket myror i skallen på Etza med nya träningsformer innan dess.

I lördags var jag och tittade på agility. Det var tävling på klubben och flera klubbmedlemmar startade. Alla är så duktiga. För Etza blev det riktigt bra passivitetsträning. Att sitta tyst och stilla utan att det händer något är ju inte riktigt hennes starka sida. :-))