Det kan gå fort om man har otur.

I onsdags åkte jag ner till klubben för att träna lydnad med bästa Engsbodagänget. Jag kom fram trots att det var kanonhalt och de varnade på radion hela vägen för blixthalka. Dock insåg jag snart att det inte var riktigt läge att parkera på stugparkeringen som var en riktig isbana. Därför ställde jag mig en bit ifrån klubben och tog med mig båda hundarna ner. Jag hade inte rastat av dem så de fick springa lösa och busa. Vi gick ner till bakplanen för att se om man kunde vara där och träna eftersom framplanen var full med blankis. När vi gick tillbaka mot stugparkeringen för att möta upp några träningskompisar som trotsat halkan och parkerat där upptäckte jag att det var blod i snön. Först trodde jag att någon av tjejerna hade börjat löpa men snart insåg jag att blodet kom från Etzas tass. Hon satt en liten bit längre fram och slickade sig. När jag kom fram såg jag ett riktigt fult skärsår på hö fram alldeles ovanför tassen (typ handled) där det bara vällde fram blod. Jag greppade med handen som tryckbandage och ropade till Lisbeth och Ann som var närmast. Ann sprang efter förbandsväskan och vi lindade på ett tryckbandage. Sen tog vi oss upp till bilen som ju stod uppe vid radhusområdet. Jag försökte bära Etza först men insåg snart att det var lättare för både henne och mig att hon hoppade på tre ben. Lisbeth hjälpte mig med Tea. Tack Lisbeth och Ann för hjälpen.  

Jag åkte så fort jag vågade i halkan till Arninge Djursjukhus. Där fick vi komma in direkt. När veterinären lossade mitt tryckbandage så bara vällde det fram blod. Hon insåg snabbt att här var det bara att lägga nytt tryck, sätta en kanyl med dropp och sedan förbereda för operation. Kirurgen kom in och kollade Etza. Han ville att hon skulle gå ner i varv då hon var väldigt stressad och han ville också att hon skulle få i sig lite mer vätska inför operation. Därför fick jag sitta med henne på rummet och de kom och kollade av henne med jämna mellanrum. Tryck och puls låg ganska stabilt men efter ca 1 timme började trampdynan bli kall. Hon hade naturligtvis inte så mycket cirkulation ner där pga trycket så man beslutade att lossa på förbandet en kort stund. När de gjorde det så vällde blodet snabbt ut igen och man tog raskt beslut om att ta in henne till op direkt.

Jag lämnade Arninge med hemska känslor. Sist jag lämnade en hund på operationsbordet (Wilmer) så fick jag senare hämta ett tomt koppel. Mitt förstånd sa mig att det här skulle gå bra men kroppen kände på ett annat sätt. Märkligt ändå hur man reagerar.

Veterinären ringde senare på eftermiddagen och berättade att själva operationen hade gått bra men att samtliga ytliga böjsenor och ligament var helt av. Därför hade man sytt ihop dem och sedan lagt en skena så att hon inte ska kunna böja och belasta benet när hon går. Den skenan ska Etza ha i minst 6 veckor. Sen blir det rehab på det och det kommer nog att ta lång tid innan hon är återställd.

Jag fick hämta hem henne vid sjutiden på kvällen och Etza visste inte hur fort hon skulle lämna stället. Jag fick också veta då att själva operationen hade varit lite dramatisk när Etza tappat både tryck och puls. Det var inte så långt ifrån att jag förlorat henne.  

Nu gick ju allt bra ändå och Etza börjar vänja sig vid att bara kunna markera med sitt högra framben när hon går. Vi har blivit ordinerade lugn, antibiotika, smärtstillande, samt att kolla att det finns värme i trampdynan och att det inte blir dålig lukt från såret. Dessutom ska jag tempa henne varje dag en vecka och genast ta kontakt med vet om hon får feber. Rimadylen tycker hon smakar jättegott och antibiotikan får hon ihop med köttbulle så medicinstunden verkar det som hon ser fram emot. Däremot är det inte så kul att ta tempen varje dag men hon står ut med det också. Min duktiga lilla tjej. Tratten var pest och pina så jag köpte en krage istället och det funkar mycket bättre.

Nu hoppas jag på snabb läkning och att vi förskonas från komplikationer.

Jag har ingen aning om vad det var som skar Etza så illa. Jag har varit runt och kollat där det hände men kan inte hitta nåt speciellt. Kanske var det bara så att hon kom i hög fart mot en vass iskant? Ja det lär jag inte få reda på men som sagt fort kan det gå när man har otur....

 

Carro, Pascha & Virre

25 februari 2012 14:57

Usch usch usch. Började gråta när jag läste om dina tankar och om minnet efter Wilmer...
Hoppas att tiden går jättefort nu att att ni VIPS är på full gång med rehab. Stackars liten Etza, jag och Pascha skickar alla pussar vi har till henne.
Kram kram !!

http://www.callencos.se

 

Helena&Endra

25 februari 2012 20:34

Hej!
Tårarna rinner ner för kinderna när tankarna om vad som skulle kunna ha hänt dyker upp... Olyckan händer så snabbt när den är framme.
Ta det lugnt nu och sköt om er så är Etza snart på alla 4 ben igen.
Skickar massor av kramar till dig och Etza från mig och Endra som ligger här och snusar bredvid.:-)

 

Kerstin, Wilbur, Spirou o Gromit

26 februari 2012 09:03

Ja, här är en till som sitter och bölar, tårarna rinner nedför kinderna. Så här på söndagsmorgonen. Snörvel. Det där att gå ut från djursjukhuset med ett tomt koppel... *snörvel*

Jag visste inte om Wilmer. Så hemskt - för dig - att behöva sluta vara matte till sin kära hund så där, men du tog ju helt rätt beslut. Tolv år är ändå ett långt bra hundliv. Och förresten så är du ju fortfarande matte till honom. :)

Hoppas Etza kryar på sig snabbt utan strul. Är förresten lite nyfiken hur den där skenan funkar?
Tur att du numera har en "reserv-hund" :) som du kan träna med medans Etza är sjukskriven.

Kram o nospussar!

http://www.storollinos.dinstudio.se

 

Katarina

26 februari 2012 09:39

Vi (barnen och jag) sitter här och lider med er. Men vi tycker att Etza är väldigt söt i sin krage :) Hoppas allt läker som det ska!

http://lazyzero.bloggplatsen.se

 

Ulla & Skäggkillarna

26 februari 2012 11:32

Nej fy va tråkigt, inte kul när våra 4beningar råkar illa ut, men en himla tur att det gick bra!!!! Hoppas o tror att allt kommer att läka fint och att Etza snart är "på benen"

http://www.schnauzermania.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, oj, oj! Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att ber...

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev. Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt at...

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag ...

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum. Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 re...

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året. Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.   Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån...