Ibland funderar jag på de som läser min blogg och inte håller på med hund. De måste ju tycka att min sida är totalt ointressant. Det är ju bara hundträning hit och hundproblem dit.

Ja, fast det är ju en stor del av mitt liv. Jag är en hundnörd. Så är det och så kommer det att förbli.

Jag har äntligen kommit igång med träningen av mig själv igen. Känns verkligen skönt. Jag har varit på gymmet både i måndags och idag. Det började ju så bra i december med mitt nya liv. Min kropp har ju blivit lite sliten med åren och det är en av anledningarna till att jag gått ner till att jobba 75%. Nu skulle jag börja träna upp musklerna lite för att slippa eller minska all värk i rygg, axlar och nacke. Jag vet ju att det blir bättre när man tränar. Så jag startade riktig bra där i december. Sen blev jag sjuk vid nyår och efter det så har jag inte riktigt kommit igång igen. Men nu så har jag bestämt mig. Nu blir det gymmet 2 ggr i veckan. 

I tisdags var jag dagmormor igen. Jag funderar lite över hur det var förr när de egna barnen var små. Hur orkade jag?  7 dagar i veckan! Varje vecka! Året om!  Inte tyckte man att det var speciellt jobbigt då.

Det är fantastiskt roligt att ha hand om Petter men jag är ju alldeles slut efter en dag. Etza stackarn fick flytta på sig hela tiden. När hon precis hade lagt sig till rätta kom Petter farande och hon fick flytta på sig. Jag märkte att hon tyckte att det var jobbigt så jag tog en promenad hem till oss och lämnade henne där så att hon fick lugn och ro.

På söndag fyller Petter 1 år. Det är otroligt vad fort tiden går. Konstigt att man inte själv blir en dag äldre på köpet........ eller...... kanske är det därför man inte orkar och att kroppen säger ifrån med värk och elände.  Näee det kan det ju inte vara.........