I söndags hade träningsgruppen träning för Nancy Nilsson. Jissa vilket träningsproblem jag hade valt. Vi gnuggade så klart hopp/apport.

Jag fick börja med att visa hur det brukar se ut och Etza visade omgående både flykttendens inför hindret och sedan när jag kastat apporten även flykt med den i munnen. Jag blev så glad för jag märkte att Nancy verkligen greppade hur problemet ser ut. Att svårigheten för Etza ligger i när hon ska ta upp apporten och sedan fokusera på att hoppa. Inte uthopp eller hopp från stillasittande med sak i munnen.

Jag ska dela in träningen i 3 moment. Dels fotgåendet fram till hindret och stanna där med belöning. Så att hon inte flyktar på väg till hindret. Så ska jag träna uthopp. Med bollbelöning framåt och inget tillbakahopp. Dessa saker kan vi göra själva.

Den tredje delen är den svåraste. Etza placeras på ena sidan hindret med apportbocken framför sig på marken. Jag står precis på andra sidan och kommenderar apport. När hon tagit apporten ska jag backandes locka henne att hoppa och mina träningskamrater ska  hindra henne från att runda. Succesivt ska vi öka avståndet både för Etza och mig. Förhoppningsvis så kan vi med mycket belöning programmera om Etza till att tycka att detta är ett nytt moment och även lära henne att taxa rätt. Jag ska vara tydligare med kravsättningen också. Hon SKA över och hon FÅR inte fly.

Idag har jag varit dagmormor igen. Det är så mysigt. Han är så gosig mitt lilla gull. Kramas och pussas så gärna. Lite busig har han blivit också. Han vet så väl att han inte får stoppa saker i munnen men skyndar sig allt han kan när han ser att jag märker vad som är på gång. Envis är han också. Det är ett karaktärsdrag som jag absolut inte har en aaaning om var det kommer ifrån....... Visserligen är hans mor likadan men var hon har fått det ifrån kan jag inte ens gissa mig till :-) :-) :-)