I måndags när Etza och jag var och tränade på klubben hade vi riktig otur. Jag körde hopp/apport och Etza hoppade ut från mig för att hämta apportbocken. När hon hoppade tillbaka missbedömde hon hindret och landade mitt på. Hon gjorde sig inte så mycket illa. Har i alla fall inga synliga skador som hälta eller så, men hon blev jätterädd. Det första hon gjorde var att försöka fly från planen. Jag ropade in henne och hon kom tillbaka. Jag sänkte hindret och fick henne att hoppa över det igen flera ggr utan apport och med mycket belöning. Vi gjorde en massa andra saker och sedan gick jag tillbaka till hindret men då ville hon inte följa med utan försökte fly igen. Jag lyckades få henne att komma och att hoppa igen men man märkte att hon inte tyckte att det var roligt.

I tisdags var jag och tränade för Niina Svartberg tillsammans med Tina och Anna. Vi körde tävlingsmässigt för att få hjälp med den situationen och när Etza och jag kom fram till hopp/apport flydde hon av planen igen. Detta har blivit en stor rädsla hos henne och nu gäller det att ta det försiktigt. Jag fick en massa goda råd av Niina hur jag ska göra och hon sa bl.a till mig att jag måste räkna med att detta kommer att ta mycket lång tid. Vi ska träna hopp med andra hinder och på andra platser till att börja med. Så småningom ska jag börja lägga in krav men då bara ett åt gången och det är viktigt att vi går mycket sakta fram. Hon sa också att har jag riktig otur så kan detta bli bestående och det kan bli så att Etza alltid kommer att tycka detta är otäckt. Hoppas inte det!

Nu blir det alltså så att vi inte kommer att tävla på säkert minst 3 månader. Under tiden ska vi träna på hoppsituationen och samtidigt ska vi finslipa treans program i övrigt. Niina gav mig en massa nytt tänk och nu har jag ju verkligen möjlighet att träna på det.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att lösa sig för jag tycker ju att det är så roligt. Men som Niina sa: "Det gäller att få hunden att älska din hobby." Det är ju verkligen den utmaningen som jag har framför mig..