Jaha. Då har man fått en pipLisa på halsen. Min hund har börjat låta. Värst är det i fjärren.  I bästa fall är hon tyst då jag lägger henne. Oftast piper hon även då. Det är ett evigt tragglande av lägg ner.. gör om..lägg ner.. gör om. Så är hon kanske tyst och jag lämnar henne. Då brukar första skiftet gå bra. Snyggt är det oftast. Belönar jag då är allt gott och väl. Men gör jag ett skifte till får jag nästan alltid gnäll. Det varierar från ett frustrerat skall till ett kvävt pip/gnäll.

Själv blir jag också ganska frustrerad. Jag vill ju inte belöna ljud men är samtidigt rädd att hon ska börja bli tveksam i skiftena. Har redan märkt att hon nån gång ibland ställt sig i stället för sättande. Antagligen för att hon blir osäker då jag inte ger respons.

I fredags körde jag igenom hela treans program. Utan annat än "bra" som belöning under själva programmet, utom hopp/apport som just nu alltid ger godis. Etza gjorde ett riktigt snyggt program. Men..... hon pratade med mig hela tiden. Det hördes ända till Lisbeth som tränade på planen bredvid.

I torsdags ylade hon under platsliggningen.

Nu tror jag att hon är skendräktig och hoppas att det ska dämpa sig. Hoppas att jag inte förstör något moment på vägen bara. Det är ju inte så lätt att förhålla sig glad själv när man känner att det börjar koka innombords.

Har ni några goda råd? Jag provar att binda upp henne eller sätta henne i bilen ibland. "Är du inte tyst får du inte vara med". Funkar sådär. Jag får inte bort allt gnäll med det men det blir aningen bättre en stund. Jag antar att jag ska vara envis, envis, envis.

Hon hoppar i alla fall..........................