Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag tror att vi kommer att kunna leva så här.

Jag har träffat Memea en gång och ska träffa henne en gång till nu på torsdag. Hon gav mig väl inte så stort hopp om att hundarna ska bli bästa vänner igen men jag har fått en del tips om hur jag ska stärka min position som ledare. Jag ska inte hålla på och tjata utan det jag säger är det som gäller. Punkt slut. Memea menar att om hundarna inte lyssnar på mig i det lilla så kommer de aldrig att lyssna på mig när de är i affekt. Det låter ju rimligt så jag försöker att bättra mig på tjatfronten. Sitt betyder sitt första gången jag säger det annars blir det lite allvarssnack. Vi tränar också mycket på att sitta still och vänta på frikommando. Jag tycker själv att jag har blivit tydligare och mer lågmäld hemma i vardagen.

Annars tränar vi på. Mest är det jakten som får mitt fokus, vi ska starta Ökl på WT i vår, men Tea och jag har även hunnit med att starta i lydnadsklass 3. Vi är inte riktigt klara för klassen och det visade sig också i resultatet. Jag är ändå jäkligt nöjd med rutan som varit 10 mässig om inte Tea hade gjort ett ärevarv när hon skulle komma in i fotposition. Hon gjorde även en jättefin inkallning med ställande men även där åkte betyget ner pga ingången. Båda dessa moment har vi haft problem med så det känns bra att de funkade hyfsat.

Lilla Nike börjar bli stor och är i tonåren, med allt vad det innebär. Planen är att vi ska starta på unghundsderbyt i juni men just nu känns vägen dit rätt lång. Hon är duktig i jobb men vi behöver fila mycket på fotgåendet och stadgan. Men det är ju 2 månader kvar.....Skulle också vilja bli klar med lydnaden så vi kan starta i ettan men det känns ju inte lika kul som jakten.

Etza har jag tänkt starta på någon rallylydnadstävling under våren. Ska bara hitta någon som inte krockar med allt annat...... 

Maken ska väl också få lite uppmärksamhet han också och barnbarnen hämtas på dagis minst en gång i veckan. Hmmm det känns som om att jag har att göra, eller hur?