Idag var det då dags för oss att lämna ifrån oss den fina Lucia Cup bucklan som vi har haft sedan i fjol. För att få chansen att tävla om den i  Lucia Cup- finalen så måste man ju placera sig som etta i sin klass någon av de två tävlingsdagarna. Vi var ju anmälda bara till idag och jag räknade kallt med att en seger nu när vi tävlar i trean det fanns ju inte på kartan. Så blev det också. Men attans vad nära det var........

Etza gjorde ett kanonprogram. Vi fick 8 i Fritt Följ, 10 i sättande, 7,5 i inkalln m ställande o läggande, 9 sändande till rutan med läggande och inkalln, 8 på metallapporteringen 8,5 på vittringen och 8 på fjärrdirigeringen. Så fick vi 10 i sitt i grupp men tyvärr bara en 8 på platsliggningen då hon skällde till lite frustrerat  vid återgången (mitt fel).

Märker ni att jag har lämnat ett moment?

Tänk om vi bara hade fått en 5a på hopp/apporten. Tänk om.... Tänk om....

Vårt stora problem visade sig bli ett problem på tävlingen. Etza hoppade glatt ut (positivt) slog tyvärr i lite lätt och jag antar att minnet gick igång på det. Hon nosade på apporten. Tittade upp. Plockade faktiskt upp den en stund när jag gjorde DK och ropade apport igen men sen valde hon att gå åt andra hållet och lämna apporten. Alltså en nolla. Vi var 10 ynka poäng från förstapris med en nolla på hopp apporten! Det är 3 i koefficient så man får ju 30 poäng om man gör en 10a. Nåja, jag är faktiskt jättenöjd ändå och vi kom faktiskt tvåa i klassen av 13 startande ekipage. Men tänk ändå vad nära det var.

På bilden njuter Etza vilt av tuggbenet som hon fick i pris och vi fick ju faktiskt vara Lucia Cup mästare under ett helt år. Det är inte fy skam!!