Ja, man kan inte annat vara efter dagens spårtävling. Vad är det som gör att Etza helt plötsligt inte kan spåra när det är tävling?

OK vi har inte tränat jättemånga spår denna vår och det har bara varit 1 ickeförarspår av dessa och den spårläggaren var dessutom känd. Men jag tycker att hon har gått bra och att hon dessutom själv har rett ut när hon fått tapp i spåret. Idag så hade vi iofs ett hyfsat spårupptag. Vi fick 8 på det. Hon vinglade lite i början men tog sen vinkeln bra och hittade snabbt första pinnen. Sen vet jag inte om jag var för snabb att släppa på henne igen och om jag var för slarvig där eller om problemet började när vi kom fram till stigen. Stigen hade spårläggaren korsat men det gjorde inte Etza. Hon följde stigen en liten kort bit och gick sen av den på samma sida som vi varit. Kan ha varit någon som gått där vad vet jag men sen kunde hon inte reda ut det. Hon vimsade runt och verkade allmänt ofokuserad. Vi tog oss visserligen framåt men jag kände ju att det var fel och visste inte vad jag skulle göra åt det. Jag tycker att det är så svårt när man ser att hunden är ute och cyklar att veta vad man ska göra åt det man har ju själv ingen aning om var spåret egentligen går. Med facit i hand så borde jag kanske förstått att spårläggaren hade korsat stigen men det är när jag tänker efter efter.

När vi sen efter ett tag kom tillbaka till påsläppssträckan som hon vackert bakspårade så klev jag av. Grymt besviken. Det är så surt att inte få visa vad man går för i lydnaden sen heller. Jag åkte och tittade på den och jag tycker inte något av de övriga ekipagen visade upp någon superlydnad.

Själva spåret var lagt i ganska svår mark. Det var mycket stigar och spår efter motorcyklar. Inget lingonris och ingen mossa  . Det kan ju också vara en tänkbar orsak till att hon tappade. Fast spårtapp har vi tränat på genom att jag har backat i mina egna spår och sedan vinklat och det brukar hon lösa.

Nu har jag kollat efter fler spårtävlingar men inser att det inte blir förrän i augusti.

Denna vecka ska vi intensivträna elitlydnaden igen. Mycket glädje och många belöningar. På fredag kväll startar vi i Strängnäs. Bättre lycka då hoppas jag.

Det blev i alla fall en supervärdig mästarnas mästare. Ingemar Stenmark... vilken man. Han är född samma år som mig. Ja, jag tillhör de berömda 56-orna. Tänk om man haft bara en liten, liten uns av den spänsten han har. Wow säger jag och lyfter på hatten.