Idag var det äntligen 6 veckor sedan Etzas olycka hände. Vi hade tid hos veterinären kl 8 i morse.

Men jag backar bandet. Tänkte ge en liten kort resumé av vad som hänt. Den 23/2 skar alltså Etza sig så illa på något vasst så att både en artär och ytliga ligament samt senor gick av med operation som följd. Mer om det kan ni läsa i förra blogginlägget. 2 veckor senare hade vi återbesök för att ta stygnen och lägga ny skena. Då visade det sig att såret var kraftigt infekterat. Peter (vår veterinär) vågade då inte packa in såret i en ny skena utan det han gjorde då var att böja upp benet i knäleden, tejpa fast det så och ha såret öppet. Vi fick dessutom ny antibiotika och en bakteriedödande och fuktgivande gel att sätta på såret. Etza hoppade omkring på 3 ben i en vecka och ni anar inte hur fort man kan springa på 3 ben. Det fick jag se när hon stack för att jaga Tea under ett obevakat ögonblick. När vi kom tillbaka efter den veckan hade såret läkt och blivit jättefint men man var tvugna att söva henne igen för det gjorde så vansinnigt ont att räta ut benet som ju hade varit tejpat i böjt läge 1 vecka. Etza skrek så att det ekade ut i väntrummet. Usch vad det gjorde ont i hjärtat.

Nåja hon fick en ny skena och Peo och jag började göra oss i ordning för att åka till Prag. Vi skulle vara borta i 4 nätter och Magnus skulle ta hand om Etza. Kvällen innan vi skulle åka upptäckte jag att skenan höll på att glida av. Panik!!! Jag åkte in akut med henne för jag vågade inte röra skenan själv. Väl inne så var det över stängningsdags när vi fick träffa en veterinär. Hon vågade inte heller börja linda av så sent eftersom man kanske skulle behöva söva henne igen och inte hade den tiden. Därför förstärkte man bara det lindade hjälpligt och så fick hon en tid dagen efter. Det var med blandade känslor jag åkte till Prag och Magnus följde med Etza till vet. De sövde henne igen och satte om skenan. Då fick hon en riktig parabol som halskrage eftersom Magnus sett hur påhittigt Etza hade tryckt ner den tidigare kragen så den böjde sig för att på så sett komma åt benet.

Sista dagen i Prag när vi var på väg mot flygplatsen ringde Lena och berättade att hon upptäckt att skenan börjat glida igen. Hon var och rastade Etza medan Magnus jobbade och nu undrade hon hur hon skulle göra. Jag bad henne förstärka med linda tills vi skulle komma hem.

När vi kom hem den kvällen vågade jag ta av hela bandaget och linda om skenan med hjälp av Magnus.

Det här var 2 veckor sedan och efter det har faktiskt fanskapet suttit.

Idag var det alltså dags att ta bort skenan. Jag var rätt nervös och det var inte smärtfritt för Etza. (Matte hade ju tejpat i pälsen, men så satt det oxå) Hon behövde i alla fall inte sövas och det hela gick fort. Nu ska vi ta det lugnt med bara korta koppelrastningar i 2 veckor till. Efter det ska jag öka på tiden långsamt och sedan börja släppa henne. Än så länge har hon bara markerat lite med det skadade benet hon stödjer inte på det utan hoppar mest på 3 ben. Peter sa att det är helt normalt efter 6 veckor i skena. Hon kommer succesivt att börja stödja på det. Han säger att det är läkt nu och att detta kommer att gå bra. Jag hoppas och tror att han har rätt.