Träning ger i bland oväntade effekter. Igår när jag tränade Etza hade jag  precis blivit jublande glad över att hon hoppat tillbaka med apporten i munnen. Jag hämtade metallapporten för att göra en slät apportering med den ca 10 meter från hindret. Etza for ut i en härlig fart, greppade metallen i farten och satte sedan av mot hindret för att göra ett elegant hopp över det med metallen i munnen. Jisses vad jag skrattade. Jag var ju tvungen att belöna ett fel men vad gör det när hon hoppar.