Vilken vecka det har varit.  Det började natten till måndagen med att jag fick tandvärk.   Sov jättedåligt och på morgonen ringde jag till tandläkaren och fick en tid. När man har så där ont vill man ju komma direkt men jag fick vänta till kl 16. Proppade i mig värktabletter     och åkte iväg till skogen och sedan träningsplan med Etza. Det var som om det lättade något med värken när vi var iväg. Förmodligen får man annat att tänka på samt att cirkulationen kommer igång och med den de egna endorfinerna.

Väl hos tandläkaren sen så konstaterade hon med röntgen att jag hade en infektion under nedre högra visdomstanden. Tanden var död och måste tas bort. Men...."det hinner vi inte idag. Kan du komma nästa måndag?"  En hel vecka? Så här? sa jag. 

Tandläkaren lyckades klämma in mig to (idag) på morgonen. Ta alvedon och ipren i kombination, sa hon också.

Måndagskvällen och tisdagen var hemska. Ni vet sån där ilande smärta som kom i intervaller. Speciellt om jag drack kaffe eller åt. Jag lyckades ändå vara med på ljusstöpningen på landet och kunde mellan smärtattackerna även ha rätt trevligt.  

Igår övergick smärtan tack och lov från ilningsattacker till en mer konstant molande smärta som ändå var hanterbar med värktabletter. Jag kunde träffa Cissi i går förmiddag och träna kommendering med en totalt urflipprad Etza.   Vi lyckades dock få henne koncentrerad efter ett tag och kunde avsluta träningen riktigt bra. Tack Cissi för många bra tips. .

Nu sitter jag här. Bedövad i halva ansiktet. En visdomstand och 1600 spänn fattigare. Jag var rätt orolig för ingreppet för hon hade förvarnat om att hon kanske måste operera, men det gick väldigt bra. Nu är jag bara lite orolig för hur det kommer att kännas när bedövningen släpper. Men man är ju en hårding  så det går nog bra. Hoppas jag .....