Surt sa räven.......

Fast idag har jag också lärt mig massor.........

Samling kl 06.30 (Det du Kerstin är en samlingstid för hårdingar!)

Avprickning och lottning. Jag drog spår nr 10. Turnummer och samma som jag hade när det gick så bra på appellspåret. So far so god.

Spår 10 innebar att jag hann rasta Etza ( jag hann ju inte det innan jag åkte, konstigt nog) innan det var dags att åka upp till spåret. Vi åkte på kolonn upp till Husa. Den första 6 spåren gick vid Hakunge och spår 7-12 vid Husa.

Återigen en del väntan innan spårpåsläpp men äntligen ser jag att domarna är på väg. Här gör jag mitt stora misstag. Jag selar Etza och tar ut henne ur bilen innan domarna kommit fram. Jag går dessutom fram mot spåret och ställer mig med ryggen mot domarkolonnen. Janne kommer fram och frågar om jag ser snitzlarna och eftersom jag redan gjort det svarar jag ja. Då är det bara att börja, säger han.

När jag släpper fram Etza börjar hon så klart kolla bakåt. "Hallå vilka är det där?" säger hon om domarna och skrivarna. Jag  som då är ganska nervös vänder henne utan något som helst fokus framåt och släpper ut henne i linan. Är det någon som tror att Etza fattade vad jag ville? "Ska vi på prommis?" frågade hon glatt och vimsade runt lite samtidigt som hon försökte hålla koll på domargänget bakom. Jag samlade mig dock efter en stund och ropade tillbaka henne och började om. Då började hon fatta vad vi skulle göra men det tog ju en stund det hela och gick ju flera minuter av tävlingstiden eftersom jag följt efter henne in på spåret en bit. Vi fick dock en 7a på detta påsläpp men ack så klantig man kan vara som förare.   

När hon väl fattat galoppen tog hon vinkeln jättefint och gick som en klocka till de två första pinnarna. Sen blev det terrängbyte och vi kom ut på ett hygge. Där hade  spårläggaren vinklat höger (fick jag veta sen) men Etza tappade spåret där. Hon vimsade ut på hygget åt vänster och gick runt fram och tillbaka med hög nos i en vid sväng som jag uppskattar till ett par hundra meter. Vi kom fram mot motorvägen och jag kände att vi var helt lost. Jag hade heller ingen koll på var vi tappat spåret och eftersom Etza ändå tog sig framåt följde jag efter. Jag kände ju att vi var fel men kunde inte själv styra henne på något sätt. Det tog säkert 10 minuter innan hon på något sätt lyckades bakspåra och vinda in spåret igen. Gissa om jag blev lycklig när vi hittade nästa pinne. Tittade snabbt på klockan och insåg att här var det full fart som gällde. Nu spårade Etza riktig bra igen med nosen i backen och full fokus framåt. Jag sprang efter henne. Det visade sig att vi bara hade missat 1 pinne på vår utflykt och jag såg faktiskt själv slutet innan Etza så jag tjoade till och belönade henne högljutt. 6 pinnar + slut det skulle ju räcka. Men............... vi var ynka 2 minuter över maxtid och därför blev vi ju inte godkända. Fy tusan vad det känns surt   

Nu tycker jag ju att hon var jätteduktig som löste det hela och inte gick helt vilse med matte i skogen. Då hade jag väl irrat där fortfarande. Det hade ju varit kul att köra lydnaden, någon sa att man får det i lägreklass även med nollat spår, men jag avstod för jag vill inte tävla utan mening. Jag tror att det bara är negativt. Men det kändes ju lite trist att bara sitta och titta på när de andra körde.

Tina och Triss gjorde ett kanonjobb. Med 8,5 på påsläppet och 8 på spåret och en väl genomförd budföring så gjorde de en jättefin lydnad och blev uppflyttade till högrespår. Dessutom kom de 2a i hela tävlingen. Jättegrattis till er. Nu hoppas jag att lilla prinsessan börjar må illa om en vecka och att det sen visar sig massor av småttingar på ultraljudet ytterligare nån vecka framåt. Med dessa gener kan det ju bara bli bra. Eller hur?   

Etza och jag... vi kommer igen. Får hon bara ordning på matte så att matte gör rätt nästa gång så klarar vi det. Det vet jag.

Jag fick en tröstande kommentar av Jan-Ola efteråt. Han sa att jag gjorde bra som samlade mig och började om. Det var det absolut bästa jag kunde gjort i den situationen som blev. Jag får ta det med mig och se det hela som ett lärotillfälle. Nästa gång är det jag som väntar in domarna och låter Etza se hela flocken innan jag släpper på henne. Dessutom ska jag banne mig ha hennes fokus på spåret innan jag släpper iväg henne. Om hennes matte låter bli att dabba sig så sköter ju hon resten.

 

Kerstin

18 september 2010 16:36

Äsch, då!!! :(
Det är ju det jag säger, varför måste vi mattar vara med när jyckarna ska tävla? De klarar det bättre själva!
Men på det igen bara!! Nästa gång.. DÅ!!

Och ja dessa hemska starttider som dom pysslar med i brukset o sånt gör att jag, vekling :), ALDRIG kommer sätta mina tassar på en dylik tävling. Nä, spåra får jag göra för mig själv, utan domare - SOM STÖR. Okej, då, hunden får välan vara med, men det är knappt det. ;)

http://www.storolillnos.dinstudio.se

 

Katarina

22 september 2010 21:44

Määh! Vad var det för klantig mottagare som inte kunde kolla tiden ordentligt!?

http://lazyzero.bloggplatsen.se

 

Karin & Etza

22 september 2010 22:28

Vill genast svara på ovanstående med att säga att spårläggaren/spårmottagaren är en mycket kompetent och duktig tjej. Dessutom fick jag festis och choklad av henne. Tack Katta :-)

http://www.etza.bloggagratis.se

 

Katarina igen

24 september 2010 21:00

Haha, du är snäll du Karin :)

http://lazyzero.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, oj, oj! Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att ber...

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev. Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt at...

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag ...

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum. Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 re...

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året. Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.   Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån...