Myror i skallen får man när man tränar med Etza.

Förra veckan gick vi 2 spår. I onsdags var Tina spårläggare. Spåret var 7-800 m långt och för övrigt var det tävlingsmässigt. Etza gick som en klocka. Nosen i backen från första stund. Alla pinnar med hem.  Hon hade lite problem när hon vindade in en snitzel Tina hade hängt i en buske (vi brukar ju aldrig snitzla och jag tror att hon letade efter en pinne) men hon jobbade hela tiden och löste det hela bra. Jag var jättenöjd med henne och fick en härlig känsla med mig.

I lördags var det Carina som stod för spårläggningen. Etza spårade jättehögt hela vägen. Hon hittade runt men missade 3 pinnar samt gick förbi slutet! Hon jobbar dock hela tiden och har en stark drift både att spåra och att hitta pinnarna. Jag blir så konfunderad bara över att det kan vara sån skillnad. Nervös blir jag oxå inför tävlingen på lördag. Känslan jag fick med mig härifrån var inte lika bra.

Nu gäller det att hitta förklaringar:

1. Hon känner Tina bättre än Carina. (Hjälper inte på lördag för då lär hon inte känna spårläggaren)

2. Pinnarna som Carina la ut hade legat i frysen och ingen hade tagit i dem innan hon gjorde det. Pinnarna som Tina la hade inte min vittring men var nog inte lika avvittrade. (Hjälper inte heller på lördag för då är det pinnar som som definitivt inte luktar mer än spårläggaren)

3. Slutapporten på Carinas spår låg ute på ett nyavverkat hygge. Dessutom på en stubbe. (Kan hjälpa på lördag)

Jag tror inte att Etza Hade missat slutet om det hade legat på backen, för övergången från skog till hygge klarade hon väldigt bra och faktum är att där satte hon också ner nosen bättre.

Jag förstår ju att vi har tränat för lite på "rena" pinnar och helt okända spårläggare. Nu är det ju inte så mycket tid kvar att träna på det heller. Jag hoppas på ett spår nu på onsdag fm men då är det antagligen ingen helt ny spårläggare, men pinnarna tänker jag köra "rena".