......tills lillebror är beräknad att komma ut från mammas mage. Petter vet att han finns där men han fattar nog inte vad det kommer att innebära. Tänk hur det skulle vara om maken kom hemdragandes med en till kvinna och frankt deklarerade att "Nu ska vi leva ihop och jag kommer att älska henne lika mycket som jag älskar dig".

Ungefär så måste det ju vara att få syskon.

Etza och jag har satt igång med träningen igen. Vi har ju varit lite slöa under julen men nu har vi fått till flara riktigt bra träningar i ridhus med mycket störning. Vi har jobbat med kontakt mycket och det ser just nu ut som om det gett lite resultat. Sen håller vi på och petar i momenten med detaljer. Jag har börjat att konsekvent belöna bakom vid inkallning med ställande och läggande. Det har gjort att vi just nu har fått kanonställanden vilket vi inte haft tidigare. Jag varierar mellan att baklängeskedja och bara köra skiften men jag har alltid belöningen bakom Etza. Ibland får hon hämta den vid ställandet ibland när hon kommit in hela vägen. När vi ställer upp så tittar jag bakåt och visar henne med kroppen att där ligger något. Jag hoppas att hon kommer att köpa det på tävling också.

Annars ligger mycket fokus på inmarch och på förflyttning mellan momenten. Jag har gett mig sjutton på att jag ska ha henne hos mig med fokus på mig hela programmet. Nästa tävling blir 6-7 februari i Rättvik. Än har vi bara hunnit länka några moment men vi har ju 3 veckor på oss.  Man är väl hur cool som helst  

Förresten så tyckte Tina att jag skulle ställa högre mål än jag gjort. Det tänker jag inte göra. Inte officiellt i alla fall. Jag är lite feg med tanke på hur det varit men visst skulle det vara kul att överträffa de mål man ställt upp. Jag kan väl säga att de ligger och gror i mitt eget huvud så får vi se hur det går.