Tänk att det redan har gått en hel vecka sedan jag hämtade Tea.

Allt går jättebra och jag är mer än nöjd med henne. Hon är nyfiken och orädd men svarar även bra på korrigering. Första mötet med minsta barnbarnet var hon lite burdus i sin iver att hälsa men efter korrigering så hoppar hon nu inte alls upp i ansiktet på honom utan hälsar snällt och väluppfostrat.

Hon sätter sig och tar kontakt med mig så fort jag står still och vi har även börjat nosa lite på position vid sidan. Hon vet vad hon heter och kommer glatt springandes när jag ropar hennes namn. Vi har inte tränat så mycket med störning än men jag har lyckats få till några gånger när folk har velat komma fram och hälsa. Jag är elak och säger "nej ni får inte hälsa" och passar samtidigt på att träna sitt still med kontakt. Än så länge har vi lyckats riktigt bra och Tea har just nu ingen förväntan på den hon möter utan mer på godisbelöningen hos mig. Hoppas verkligen jag kan fortsätta den strategin.

Etza har börjat tina upp så smått och idag har de busat så pass att jag fått lov att separera dem ett tag.

Det är också väldigt kul att se hur lite konkurrens kan påverka träningen av Etza. Jag har varit iväg till klubben och tränat ett par ggr. När Etza inte har gjort sitt bästa så har jag tagit henne i halsbandet och gått till bilen med henne. Där har jag utan ett ord satt in henne i buren för att plocka ut Tea. Efter en stund har Etza fått komma ut och gissa om jag har haft en mer skärpt hund med mig ut på planen.

Kul, kul, kul tycker jag att detta är. 3 veckor kvar av semestern. Livet är härligt.

  Vild och galen.

  Söt!  Varför får dom käk därinne och inte vi?  Kom igen då!!!

  Oj då! Du är ju stark ju.

  Sen blir man ju bara jättetrött. Men jag drömmer allt om att vinna nästa batalj.