Idag var det då dags för oss att lämna ifrån oss den fina Lucia Cup bucklan som vi har haft sedan i fjol. För att få chansen att tävla om den i  Lucia Cup- finalen så måste man ju placera sig som etta i sin klass någon av de två tävlingsdagarna. Vi var ju anmälda bara till idag och jag räknade kallt med att en seger nu när vi tävlar i trean det fanns ju inte på kartan. Så blev det också. Men attans vad nära det var........

Etza gjorde ett kanonprogram. Vi fick 8 i Fritt Följ, 10 i sättande, 7,5 i inkalln m ställande o läggande, 9 sändande till rutan med läggande och inkalln, 8 på metallapporteringen 8,5 på vittringen och 8 på fjärrdirigeringen. Så fick vi 10 i sitt i grupp men tyvärr bara en 8 på platsliggningen då hon skällde till lite frustrerat  vid återgången (mitt fel).

Märker ni att jag har lämnat ett moment?

Tänk om vi bara hade fått en 5a på hopp/apporten. Tänk om.... Tänk om....

Vårt stora problem visade sig bli ett problem på tävlingen. Etza hoppade glatt ut (positivt) slog tyvärr i lite lätt och jag antar att minnet gick igång på det. Hon nosade på apporten. Tittade upp. Plockade faktiskt upp den en stund när jag gjorde DK och ropade apport igen men sen valde hon att gå åt andra hållet och lämna apporten. Alltså en nolla. Vi var 10 ynka poäng från förstapris med en nolla på hopp apporten! Det är 3 i koefficient så man får ju 30 poäng om man gör en 10a. Nåja, jag är faktiskt jättenöjd ändå och vi kom faktiskt tvåa i klassen av 13 startande ekipage. Men tänk ändå vad nära det var.

På bilden njuter Etza vilt av tuggbenet som hon fick i pris och vi fick ju faktiskt vara Lucia Cup mästare under ett helt år. Det är inte fy skam!!

I måndags var det några träningskamrater till mig som ordnade en "träningstävling". Vi blev ropade som på tävling men jag passade på att belöna lite mellan varven.

Det gick väl egentligen rätt så bra med att få henne fokuserad på mig men nu blev det så att hon blev gnällig och frustrerad i stället. Hon pep och skällde och hade sig. Det är ju typiskt att det ska vara antingen eller. Det normala med Etza är ju att hon blir väldigt ofokuserad när det blir tävling. Hon ser ju liksom inget värde i att anstränga sig när hon vet att hon inte kommer att få något godis.

På lördag ska vi tävla. Det känns som om det inte kommer att gå så bra men..... man vet ju aldrig. Håll alla tummar ni har.

Jag hoppas att det kommer att frysa på lite till helgen. Planerna nu är ju hur leriga som helst. Man ser ut som om man har deltagit i gyttjebrottning när man är klar med ett träningspass. :-)

Kärran påstår att hon utmanat mig. Jag ska visst skriva ned 7 saker som ingen annan vet om mig. Jaha...........

Lätt för att gråta. Fast det vet nog de flesta vid det här laget. Det tenderar dessutom att bli bara värre och värre. Kan ha med ålder och hormoner att göra. Säger inte att det är så och absolut inte när det gäller mig men det kan....

Är förkyld just nu och det är det några som vet redan. Måste ju beklaga mig  och få lite tycksyndom. Blev förresten smittad av barnbarnet Petter man måste ju bara vara nära när man ses.......

Är bedrövligt dålig på att städa. Fast kanske mest det där med att komma till skott. Också något som de flesta i min närhet känner till. Det är ju bara att hälsa på.......

Var jätteduktig på långa krångliga ord när jag var sådär 2-3 år.  Kapuschong var en favorit. Fast... när jag tänker efter så har nog mamma berättat detta för de flesta vi känner.

Just det. Jag blev biten av en knorp (jag hävdade bestämt att den hette så) på zoo i Danmark. Skulle klappa den med. Är och har alltid varit djurvän. Denna historia är det väl inte så många som vet. Mamma, pappa, brorsan, kusinerna, maken, barnen och några till.....

Min hund heter (som de flesta vet) Etza. När hon föddes skulle kullen heta på bokstaven E. Jag valde själv Etza med anspelning på svart som en etsning. Kanske kan man också tänka på ordet hetsa. Det är det nog en del som gör.............

Det där sista var obligatoriskt. Alltså att berätta varför ens hund heter som den gör. Är du nöjd Kärran?

Ps Förresten är jag rätt så dålig på att följa instruktioner och manualer :-)

Ska det vara så här? Jag bara undrar. Husse sover och matte är inte hemma. Sen kommer matte hem. Då blir jag jätteglad förstås och tänker nu ska vi göra massor av kul saker. Jag skrattar med hela munnen och viftar med hela bakdelen. Det brukar ge resultat och matte tar genast fram kopplet och går ut med mig. Långt.... tänker jag. Men vi går bara en liten sväng och sen när vi kommer hem går matte och lägger sig. Mitt på ljusan dan!!!!

Jag tog en sväng förbi hennes säng och försökte pussa på henne lite. Tänkte att det ska väl sätta fart på henne men hon bara grymtade något och vände på sig. Konstig människa.

Idag hoppade hon över onsdagsträningen också. Sa att hon inte orkade åka för hon skulle snart åka och jobba igen. Jag då? Jag vill ju också jobba.....

Och nu sover husse och matte är inte hemma. Undrar om man ska hitta på nåt bus som protest....tugga på nån sko kanske. Det har jag ju inte gjort sen jag var liten.

Träning ger i bland oväntade effekter. Igår när jag tränade Etza hade jag  precis blivit jublande glad över att hon hoppat tillbaka med apporten i munnen. Jag hämtade metallapporten för att göra en slät apportering med den ca 10 meter från hindret. Etza for ut i en härlig fart, greppade metallen i farten och satte sedan av mot hindret för att göra ett elegant hopp över det med metallen i munnen. Jisses vad jag skrattade. Jag var ju tvungen att belöna ett fel men vad gör det när hon hoppar.

Tänk vad tiden går sakta ibland. Jag befinner mig just nu i dom sega vargtimmarna. Alla mina patienter sover (Ja du också Anders, jag vet att du läser detta, du snarkar faktiskt också  :-)) och det är ju vad de ska göra på natten. Men det är ju just då som timmarna börjar gå extra långsamt. Det är som om tiden sniglar sig fram. Nåja det här är sista natten denna vecka. I morgon ska jag bara sova max 4-5 timmar för att vända tillbaka dygnet igen.

Stackars Etza blir ju inte vidare aktiverad när jag jobbar. Det märks faktiskt på henne. Hon riktigt ber om att få jobba. Känns som om man skulle kunna utnyttja faktiskt. Ska se i kväll hur träningen går.

Jag har anmält oss till Lucia cup. Så nu ligger vi i hårdträning. Jag försöker att jobba på att minska belöningen med godis och öka samspelet mellan oss. Det är ju bara med mig själv jag kan belöna på tävling. Hoppet går så där. Oftast gör hon rätt men jag är livrädd att hon ska fastna igen. Hon hoppar så plant när hon gör återhoppet med något i munnen. Jag har valt att köra tvåans hopp/sitt när jag tränar hela tävlingsprogrammet. Detta för att hon med glädje ska våga närma sig hindret. Sen kör vi hopp/apport separat med stora glädjetjut från mig när hon återhoppar. Det har faktiskt gjort att hon gör rätt nu när jag kastar apporten. Det har i alla fall funkat i 2 veckor. Jag har ju ingen stor målsättning till Lucia Cup.  Det vore dock kul om vi lyckas få poäng i alla moment.

Etzas provsvar har kommit. Jippiiiee!! De var negativa. Alltså ingen fästingsjukdom varken akut eller kronisk. Det känns jätteskönt. Samtidigt undrar man ju vad det var som gjorde henne sjuk i somras. Men huvudsaken är ju att hon är frisk igen.

Ögonen har också blivit bättre. Det rinner inte längre från dem. Hoppas nu bara att det håller i sig sen när vi slutar med salvan.

Annars har vi inte tränat så mycket denna veckan. Jag har jobbat 4 nätter (med denna) och då blir det mest lite lydnad inomhus samt promenader mellan sovpass och arbetspass.

Nästa vecka är jag ledig igen och husse är bortrest så då blir det mycket tid med Etza. Visserligen flyttar Lena i morgon så jag lär väl få passa Petter också. (Vilket är ett kärt besvär :-) För att dom ska kunna komma i ordning i huset. De har i alla fall äntligen fått sin lägenhet såld. Äntligen. Det har varit en tuff tid för dem med dubbla lån och osäkerhet i dessa tider. Nu kan de äntligen få njuta av att flytta in i ett nytt hem.

Idag var Etza och jag hos veterinären. Dels var det dags med vaccinering men jag ville också kolla upp hennes ögon som rinner av och till samt ta blodprov på henne som visar om det var någoon fästingsjukdom som hon hade i somras eller inte.

Etzas har konjunktivit dvs ögoninflammation på det vänstra ögat. För det har hon fått en salva som vi ska använda i 14 dagar. Hon har också en liten bakre polkatarakt (gråstarr) på båda ögonen. Den sitter mitt i och stör henne inte så mycket sa veterinären. Han trodde inte heller att det var nån sådan som ska bli värre utan han sa att det är ungefär som om jag har lite kladd på glasögonen. Hoppas verkligen det för jag blev lite chockad av att höra detta.

Undrar om det är därför som hon ibland är lite klumpig när hon hoppar?

Sen var det dags att ta blodprov. Stackars Etza. Hon var redan ganska obekväm med situationen sedan Bosse lyst henne i ögonen och kollat tårflödet. Nu var jag tvungen att tjuvhålla henne och hon storgrät när blodprovet togs. Det kändes hemskt att behöva utsätta henne för det när man inte kunde förklara varför. För att hitta något positivt i det fick jag lov att tänka att hon måtte väl ändå vara frisk när hon protesterar så högljutt. När hon var sjuk i somras lät hon allt hända utan att säga ett knyst. För då var hon ju rejält medtagen med hög feber och allt. Vi passade i alla fall på att ta en påse provgodis och det fick hon smaka på vägen hem som plåster på såren. Man blir lätt fjollig när det gäller ens hund. :-)