Vet ni att det finns konstiga individer som inte tycker om skogens guld?? Jag har en klubbkamrat som har hela tomten full och hon vill inte ha dem!!!??

Jag som kan gå flera kilometer för dessa läckerheter. Det är ju så gott med smörstekta kantareller. Folk är konstiga!

Nu har Etza och jag börjat vår kurs. I söndags åkte vi till Semmersbyn norr om Norrtälje och gick tävlingslydnadskurs för Carro. Det var jättekul. Dagens tema var ingångar på tävlingsplanen och eftersom det var ny plats och nya människor och hundar blev detta riktigt tävlingslikt. Carro ropade in oss en och en och vi skulle gå in på planen som på en tävling och hunden skulle ha full fokus på oss. Jag måste erkänna att jag har varit lite ambivalent till hur stort krav jag ska sätta på Etza när vi går in på planen. Jag har väl tyckt att bara hon går med mig så kan hon få kolla av omgivningen lite. Bara hon har fokus på mig när momentet börjar. Carro fick mig dock att inse att om allt är svart eller vitt för Etza dvs att hon alltid gör sin entré med full fokus på mig så kommer jag nog ha lättare att ha hennes fokus under resten av tävlingen också. Så nu har jag bestämt mig för att varje gång vi går in på en träningsplan så ska hon gå så.

Jag testade i måndags med att lämna henne i bilen medans jag först la ett spår och sedan förberedde planen för vårat träningspass. Sen tog jag ut henne för en kort rastning och efter det värmde jag upp henne lite på parkeringen. Sen gick vi ner till planen och övade ingångar. Det gick riktigt bra. Första gången försökte hon nosa av lite men då gjorde vi om och sedan fattade hon raskt galoppen. Jag varierade belöningarna mellan att bara gå in några steg till att gå hela vägen fram, ställa upp för ett fritt följ och påbörja detta. Vi hade faktiskt lite störning också då det kom 2 okända schäfrar med matte ner på planen medans vi höll på.

Något som gladde mig stort i måndags var hennes insats på spåret jag la. Etza har haft tendens att spåra lite högt så jag har lagt några jättekorta spår på gräsmattan ute på landet. Där har jag lagt godis i fotspåren för att få ner näsan på henne.  Nu hade jag lagt ett spår på bakplanen med 3 spårpinnar och 2 snusdosor med godis. Etza spårade som en liten prinsessa och plockade alla föremål. Nosen var i backen hela tiden. Hoppas nu att hon har fattat detta och spårar lika vackert när vi ska tävla den 20 september.

Nu väntar jag bara på att hon ska börja löpa. Jag hoppas att hon går igång snart så att hon är klar till tävlingen. Det vore ju trist att få avstå pga löp.

Sitter på jobbet och har faktiskt överlevt de första timmarna. Det var inte så farligt att komma tillbaka och med vetskap om att jag bara jobbar 2 nätter denna vecka så känns det ganska ok.

Semestern har jag mesta delen tillbringat på landet med att göra i ordning en liten bod vi har så att man ska kunna sova därinne. Jag har målat och lagt golv. Sen har jag fixat vånings sängen. Lagt in ny botten och köpt nya madrasser. Så att den inte fungerar som "hängmatta" utan säng igen. Så nu går det faktiskt att sova där. Skönt för när Petter och hans föräldrar är där ute så måste ju de få bo i mitt lilla hus och då åker jag ut i boden.

Ett och annat spår har det blivit också. Jag har lagt spåren på en åker en bit från oss där de nyligen har slagit. Tyvärr är där ofta en massa harar och Etza hade väldigt svårt att koncentrera sig på spåret när hon samtidigt såg en hare som rusade iväg. Trots detta hittade hon både snusdosor och alla pinnar jag lagt ut men det tog lite längre tid än det brukar.

Annars så har jag lekt med Petter. Tittut är en favorit och det går mycket bra att gömma sig bakom blommorna som ni ser på bilden nedan.

Kantarellerna börjar komma och jag har redan plockat en hel del. Mmmmm

Maken har tillbringat nästan hela semestern med att måla vårt hus hemma. Ett hästjobb men nu är det klart. Sista helgen tog vi oss därför en välförtjänt tripp till Torshälla och bodde i campingstuga ett par nätter. Skönt att komma iväg lite.

Nedan några bilder från semestern. Petter badar och leker tittut  och Etza tigger banan. Kolla den blicken.

Såja. Nu var vädret återställt igen. Som det brukar. Regn och rusk. Ni vet väl alla att detta är Kerstins fel. Hon har nämligen semester nu. Räkna med detta väder en vecka till har hon låtit meddela.

Jahapp...Gilla läget säger jag. Jag har ju precis 1 vecka kvar så jag får väl ta det som det blir. Kan väl inget annat heller antar jag. :-)

Igår när det var absolut sämst väder hade vi teamträning. Vädret visade sig dock höra till sånt som egentligen är oväsentligt. Vi skulle ha haft Tomas M som instruktör. Nu blev det inte så tyvärr för Tomas fick åka akut till sjukhuset igen och blev inlagd. Vi lider alla med dig och din sjukdom. Hoppas att du snart mår bättre.

Vi andra hade trots detta (och vädret) en lyckad träning. Vi körde apportering. Delade in oss i  2 grupper och hjälpte varandra. Jag körde med Henrik, Kent och Lotta H. Vi tränade släta apporteringar på olika nivåer. Lotta & Trixa har precis börjat så där blev det greppanden och glädje i att komma till matte med apporten i munnen. Henriks Sam tuggar när han kommer in till Henrik så där fick Henrik vända på klacken och springa ifrån när han var på ingång.

Etza gör egentligen rätt bra släta apporteringar men  vi kan ibland ha problem med lite förväntansljud. Där fick jag hjälp att lägga ut apporten i stället för att kasta den och vips slutade hon låta.

Den andra gruppen körde vittringsapportering. Det var Lottie, Tina och Lotta AW som körde hund och de fick stor hjälp av Sanna som var med utan hund. Tack Sanna för att du kom trots att Cessa var med Janne. Det är guld värt att ha folk med som tittar och ser sånt som man bara kan se från sidan.

Etza och jag ägnar annars sommaren mycket åt hoppteknik. Jag har köpt 3 agilityhinder på Rusta som jag sätter upp med olika höjd och olika avstånd. Vi försöker träna lite varje dag och faktum är att jag tycker mig se en tendens till att hon hoppar bättre. I vilket fall känns det så. Om det beror på att jag vill det eller att det är så återstår att se.

Vi har också varit till veterinären. Ögonen rinner igen och det verkar som om Etza är allergisk mot något pollen eller så. Vi fick salva och kortisondroppar och bara på 1 dag är hon mycket bättre igen.

Nu ska jag njuta av min sista semestervecka och även av resten av sommaren. Etza och jag ska förresten gå på kurs hos Carro med början den 26/7. Det ska bli jättekul.

Ha det ...........

Nu är det äntligen semester. Igår var första dagen och jag känner redan att så här kan jag tänka mig tillbringa resten av mitt liv.

Sol, värme, ledig...... Mmmmmmmmmm

Ha en riktigt skön sommar allihop. Vi får hoppas att den fortsätter som den nu är.

Bilderna är från förrförra sommaren men Etza och jag tänker ha lika skönt i år.

Idag har jag varit publik.

Åkte till DTBK och tittade på lydnadstävling. De hade lykl 1 och 2. Kul att titta men man blir verkligen sugen på att vara med. Tänk om man fick backa bandet och tävla i tvåan igen......

En som tävlade idag var Bez Ami's First Last And Always  (Triss). Denna underbara lilla flattik på 16 månader som kanske kommer att bli mamma till min nästa hund. Hon gjorde sin 4e start i lydnaden. Första starten i februari resulterade i förstapris och klassvinst i lykl 1 med 182 poäng.  Duktiga Sara var förare. Sen debuterade hon strax i tvåan med Tina som förare. Klassvinst och förstapris. Sara tog nästa förstapris med henne och idag var det dags för LP2 också med Sara som förare. 189,5 poäng. Strålande gjort Sara, Tina och Triss.  Himla kul att se. Denna lilla tjej är så arbetsvillig och glad så man får tårar i ögonen.

Etza fick mycket passivitetsträning idag. Det känns som om det är väldigt bra för henne och hon var allt redigt trött när vi kom hem och sover nu sött i soffan. 

Nedan en "dålig"bild från Triss förstapriss i Rättvik i februari. Stolt Sara i mitten.

Klockan är mitt i natten. Alla patienter sover. Efter 2 lite halvröriga nätter har denna hittills varit lugn. Det är då tiden går såååååå sakta.

Spåret Etza fick i måndags gick galant. Jag la ett skogsspår denna gång efter att ha lagt mycket på äng sista tiden. Jag behöver inte säga något längre när jag släpper på henne utan hon vet precis vad hon ska göra. Nosen i backen och så letar hon rätt på vart jag har gått iväg. Jag gick väl ca 1000 meter och hade lagt 7 pinnar + slut samt flera vinklar. Alla pinnarna plockade hon upp. Det är kul att se att hon stannar upp och letar efter pinnen när hon känner att den finns i närheten.

Jag känner att jag behöver träna på att någon annan lägger spåret. Dags att höra efter om det är någon som vill spåra någon dag. Katta, Kärran, Cissi, Carro? Hör gärna av er om ni har tid.

I torsdag när jag hade sovit till fem på eftermiddagen ansatte det dåliga samvetet mig. Jag tog en promenad med Etza och åkte sen till hundklubben för att träna. Tänkte att någon från träningsgruppen säkert var där och jag borde ju komma när vi har träningsdag. Men det var ingen från TTM där. Annica R och Juni var dock där så lite störning och snack fick vi i alla fall. Jag körde framförgående och hopp/sitt samt lite fritt följ. Vi fick i alla fall en bra träning och mitt dåliga samvete lättades lite. Just när man jobbar flera nätter i rad känns det ibland lite svårt att hinna med det man föresatt sig i aktiveringsväg mellan jobbpassen. Men å andra sidan har jag ju så mycket mera tid när jag är ledig.

I morgon (egentligen i dag) går jag av och sen är det bara måndagnatt kvar innan semestern börjar. Jag ska vara ledig nästan 5 veckor. Det ska bli så skönt. Jag ska försöka låta bli att tänka på allt vi ska hinna med. Måla huset, måla fönster på landet, fixa boden på landet, lägga spår, passa Petter, mm mm mm mm :-))))))) Nej nu SKA jag njuta och inget annat!!

Jag är full av beundran!

Ja, för alla er som gör det här varje dag.

Jag har haft Petter hela helgen. Från fredag kväll till söndag kväll. Det har varit jätteskoj. Han berikar hela ens tillvaro. Han är så go och mysig den lille killen. Men jisses vad det också tar på krafterna. Man märker att man inte är så ung längre. (Vad menade jag med det där??? Jag är ju faktiskt en ung mormor med mina 52 år undrar hur det är för dem som är kring 65.)

Det är ett ständigt passande må ni tro. Hemma hos oss är det ju inte riktigt anpassat efter barn längre och allt (jag menar ALLT) ska undersökas. Det är exempelvis väldigt roligt att öppna braskaminen. "Titta mormor. Jag kan."

Tack och lov har jag ännu hunnit med att bryta honom där. Han har faktiskt inte upptäckt askan därinne. Än......Puh........

 I lördags var vi till Rönninge By och tittade på djuren. Det är extra skoj eftersom han har en bok med ladugårdens djur och hur de låter. Man märkte att han kände igen det. Mata kaninerna med maskrosblad var jätteskoj.

Nåt som också är jätteskoj det är att springa. Har han väl bestämt sig för att gå åt ett håll så är det nästan lättare att vända ett godståg i full fart.

Tack och lov går han att avleda. Fast inte förrän efter att han har startat sitt illvrål. Man måste ju markera att man är missnöjd.

Jag kommer på mig själv med att använda hundrösten *skrattar*. Braaaa. Vad duktig du är. Himla duktig kille. (Ibland säger jag tjej, snacka om invant mönster)

I vilket fall har vi haft en härlig helg. Stackars Etza har dock inte fått så mycket aktivitet. Det ska hon få igen idag. Nu ska jag ut och lägga spår. Det gäller att ladda batterierna. Jag har ju hand om Petter i morgon också. Det är ju tisdag. Men jag ska njuta av det. I augusti börjar han på dagis och då är det slut på dagmormorsjobbet.

Lite bilder var ju efterfrågade.

Glädje:

Igår fyllde Lenas man Björn år. Han fick den allra bästa present han kunde önska sig. Ett nytt jobb! Han blev varslad i april och slutar sitt nuvarande i juli så det var med stor glädje vi fick höra att han fått en ny anställning. Stora stenar föll från våra bröst. Härligt.

Rädsla:

Idag när jag rastade Etza längs viltstaketet vid en motorväg fick hon plötsligt syn på ett rådjur alldeles bara 30 meter från oss. Allt går ju så fort. Ett ögonblicks ouppmärksamhet från matte och hunden har farit iväg i 120 knyck. Stängt båda öronen och bara rusat. Rådjuret lyckades ta sig igenom viltstängslet på något sätt och jag genomlevde skräckfyllda långa minuter (säkert bara 1) där jag skrek mig hes på Etza och försökte få henne att komma. Rådjuret tog sig vant över till andra sidan av vägen trots att det kom flera lastbilar. Som tur var lyckades inte Etza ta sig igenom. Men fy tusan vad obehagligt det var. Jag såg framför mig både rådjur och hund mosade av lastbilarna. Ärligt talat vet jag inte vad jag gjort om det hade inträffat. Är fortfarande alldeles skakig.

Jag tog i alla fall bilen och körde motorvägssträckan sakta för att se om rådjuret var kvar. Det var det inte så förmodligen kände det till viltstängslet bättre än oss och visste var man kunde ta sig in igen.

Konsensus:

Jag kommer aldrig mer att ha Etza lös där det finns vägar i närheten. Inte ens om det är inhägnat. Nu har jag sett att det går att ta sig igenom och en sådan här sak vill jag aldrig mer vara med om.

Glädje:

Denna helgen ska jag vara barnvakt från ikväll till på söndag kväll. Det ska bli jättekul att rå om Petter alldeles för oss själva. Lena och Björn ska på bröllop på Gotland. Jag kommer förmodligen att bli alldeles slut och det är väl tur att det snart är semester så att man får vila upp sig.