Nervös? Nej inte jag heller. Eller??

Visst tusan känner jag en viss oro för söndagens tävling.  Man kan inte annat med den här hunden. Hon varvar ju hela tiden mellan att vara klockren och helt katastrofal. Jag hade bestämt mig för att hon skulle få spåra sö, må och tisdag för att sedan vila till på söndag. I söndags gick hon jättefint. I måndags missade hon en pinne och det gjorde hon även på tisdagen. Hur känner man sig då?  Det fick allt bli ett spår idag också. Hon fick ju vila igår och idag gick hon klockrent igen. Den känslan tänker jag ta med mig .

Sen körde jag lite lydnad på appellplanen. Den vill jag helst inte prata om. Fy tusan vad det gick dåligt. Jag blir så arg på mig själv.  Varför kan jag inte göra som jag tänkt och vara bara positiv och glad. Jag vet ju att hon behöver det för att inte se ut som en uttråkad trasa. Jag skäms  för vi blev faktiskt osams och det var länge sedan i träningssammanhang. Jag lyckades i alla fall samla ihop mig så att jag fick ett bra och positivt avslut och jag hoppas verkligen att det är det som Etza också kommer att komma ihåg från träningen. Men nu är jag så där osäker igen och jag har bara mig själv att skylla på. Eller kan man kanske skylla på Kerstin?

I går var jag på långpromenad med en gammal barndomskamrat och hennes hund. En gul labradortik. Annika var även hundvakt till en lagottopojke som då var en av de mest ouppfostrade jag träffat. Han stal lunchmackan ur handen på Annika!! Vi hade i alla fall en mycket trevlig tur och hundarna trivdes och hade det härligt.

Nu blir det ingen mer allvarlig träning inför söndagen. Jag jobbar i natt och fredag natt. Då blir det mest tråkiga koppelpromenader. Jag kör väl lite rolig kontaktlek hemma på tomten men tanken är att hon ska längta efter jobb så jag ska nog inte göra för mycket.

Håll alla tummar ni har (brukar vara 2). Rapport kommer....

Frågan ÄR berättigad. Svalare i luften och fullt av rönnbär etc. Löven börjar väl bli lite gula.

Jag tycker hösten är jättehärlig. Var ute och spårade med Katarina igår. Solen sken men det var inte så där äckligt varmt. Bara hääärligt.

Hundarna gick riktigt bra och det känns just nu positivt inför tävlingen. En rolig episod var när Zero skulle gå på sitt spår. Etza var selad och klar och rätt taggad. Zero slarvade när han skulle ta spåret och gjorde ett stort slag. Larvade sig lite. Då tog jag Etza och lät henne ta spåret. Ni skulle sett vilken fart det blev på Zero. Han visste minsann var spåret låg och han skulle ha det så var det bara. När han gått förbi så gick Etza och jag av och stid kvar och tittade på när Zero tog resten av spåret. Gissa om jag hade en heltaggad hund när vi gick fram till vårat spår. Jag hängde knappt med i linan. Måste träna kondis känner jag. Appellspåret går väl an. Men sen .

Idag när jag öppnade datorn och skulle logga in på bloggen fick jag världens överrskning. De hade ändrat. Inte en tanke på att jag är gammal, förvirrad och glömsk. När jag skulle logga in skulle man ange både användarnamn och lösenord. Jag som har annars har haft användarnamnet förskrivet i datorn provade med hela bloggadressen. Det skulle bara vara Etza och inget annat visade det sig när jag provat byta lösen och till slut fått maila supporten. Jag hade dessutom ingen aning om vilken mailadress jag hade angett när jag skapade bloggen . Nåja. Jag fick svar föredömligt snabbt och nu funkar det igen. Om jag nu kommer ihåg hur jag ska göra nästa gång.

Som ni ser så finns det smileysfunktion nu så ni kommer säkert att bli trötta på dessa små gubbar som jag tycker är jättesöta.

Igår plockade jag och maken 7 lite lingon. Måste göra sylt men säger som Kerstin : Inte nu. Sen, sen, sen........

När vi kom hem hade jag naturligtvis ont i ryggen. Jag gjorde i ordning ett par utestolsdynor på golvet och la mig där med benen på fåtöljen en stund. Skönt!

I morse fick jag skratta när jag såg att dynorna låg kvar och att Etza hade lagt sig på dem. Smalt men hon fick plats och där ligger hon än. Men nu ska hon strax få komma ut på en runda. Det blir nog ett spår idag också och så ska vi till landet över natten. Jag måste passa på när jag är ledig. I oktober måste jag börja jobba dagtid igen.  Visserligen bara 75 % men det blir inte lika många fridagar som när man jobbar natt. Jag har ju vant mig nu vid att alltid kunna göra skaker på dagtid. Bortskämd blir man.

    Jag får plats!!

Måste berätta lite om mitt ljuvliga, busiga barnbarn. Han har ju börjat på dagis nu och där får han lära sig av de äldre barnen det märks.

Jag hämtade honom igår och direkt efter det var vi i affären och handlade till middagen. Petter fick hjälpa mig att stoppa saker i korgen. Det tyckte han var kul. Så går vi där i varugången och det är lite trångt. Vi möter en farbror. Petter, som faktiskt inte pratar så många förståeliga ord än, klämmer i med ett högt och tydligt "AKTA". Vad jag skrattade. Det är första gången han säger så och jag kan riktigt se framför mig de äldre barnen på dagis när de säger samma ord till de mindre för att komma fram.

Han lär sig fler ord varje dag. Men än så har han inte sagt mormor. Han kallar mig för mamma om han vill något men mormor det verkar svårt. Igår testade jag med att fråga om han kunde säga än det ena ordet efter det andra som jag vet att han kan. Han svarade lydigt med rätt ord. (Klick, godis, närå skojar bara) Så frågade jag: Kan du säga mormor? Då tittade han på mig och så pekade han på mig och klämde till med: "DÄR".

Till mitt stora förtret  fick jag senare under kvällen höra honom säga morfar. Mannen min går omkring som en stolt tupp. Han hörde nämligen detsamma. Fast man får bjuda på sådana saker. Eller ska man kanske ta kontakt med en logoped? Är det kanske läge att vara lite orolig. Visst borde han kunna säga mormor nu? Han är ju ända 1,5 år

Och så några bilder på mormors älskling.

Sista natten denna veckan. Skönt. Det är lugnt och patienterna sover. Precis som de ska men det gör också att natten går ovanligt sakta.

Petter har börjat på dagis. Han gick inskolning ti,ons,to förra veckan och på fredagen var han sjuk. Det är väl så det blir nu. Ett pusslande mellan vem som ska hämta , lämna och vabba. Jag har vissa aningar om att jag kommer att både få hämta och ta hand om honom när han är sjuk när jag är ledig. Man kommer förmodligen att bli sjuk också. Men det är ju ett kärt besvär och man får väl hoppas att man är morståndskraftig mot alla giftiga barnbaciller. Annars kommer jag väl att beklaga mig i detta forum antar jag.

Petter ska bli storebror också. I slutet av januari är det dags. Spännande.

Etza och jag tragglar på med träningen. Spåret har peppar peppar fungerat ganska bra sedan vi konkurrensspårade med Cicci och Jax. Visserligen har hon gjort något släpp men skärpt till sig direkt när jag har stannat.

I framförgåendedet övar vi på raka halter. Sen insåg jag också att det var länge sedan vi tränade platsliggning så nu blir det intensivträning där också. Fokus på att ligga still utan att glida över på ena skinkan. Jag provocerar henne genom att putta henne åt sidan och hon ska hålla emot.

Löpet har börjat gå mot sitt slut. Nu är hon tack och lov inte lika pinsam längre.

Nästa helg ska jag vara figurant på vår söktävling. Det ska bli jättekul. Jag har aldrig varit med på något sådant förut. Hoppas bara att det inte regnar.  (Har du fortfarande semester då Kärran? :-))

Etza löper och beter sig så att matte blir generad. Hon fjantar runt sin husse och ställer upp sig med vikt svans så fort han tar på henne. Det ser sååå fånigt ut och känns faktiskt pinsamt. Konstigt att man ska tycka det när det bara är instinkt det är fråga om. Samtidigt är det rätt intressant att se att hon definitivt ser på maken som alfahannen i familjen :-))))

Vi har varit och tränat spår.Tack snälla Cissi för att du ställde upp och hjälpte till. Det känns mycket bättre när man får synpunkter från någon som kan och inte behöver famla i blindo. Bl.a gjorde vi ett konkurrensspår där Cissi gick bakom mig och Etza med Jax. Så fort Etza klev av spåret gick de om oss och tog över. Kul att se var att spåret ökade i värde för Etza när hon helt plötsligt blev av med det. Hon reagerade också på att Jax fick belöning och inte hon när han var först till pinnarna. Tyvärr slarvade hon lite och missade några pinnar men det beror antagligen på att spåret blev viktigast. Nu ska vi vila från spårandet ett par dar för att sen se om det har fastnat något i lilla grönishjärnan.

Nu ska jag ut och plocka blåbär. Det känns som om det börjar bli sista chansen. Hösten närmar sig men det ska väl bli en härlig varm sådan. Eller hur????

Jag blir så fundersam när det gäller Etzas spårande.

Med tanke på appellen så har jag lagt mycket spår på ängsmark. Ofta gör hon som hon ska men nu ett par gånger har hon strulat en del.

Så här kan det se ut:

Hon startar spåret med näsan i backen och tar ofta den första pinnen.  Vid första vinkeln gör hon ett slag och sen verkar det som om hon helt har glömt vad hon håller på med.

Hon kan stå helt stilla och kolla mot horisonten.Länge, länge....

Hon kan slå runt runt och så ser det ut som hon får upp spåret, det är bara det att hon går käpprätt åt fanders, kanske 90 grader åt fel håll.

Detta händer även ibland under raksträckorna.

Hon verkar också ibland helt ointresserad av att spåra mitt på spårsträckan.

Ibland stannar hon och äter harlortar..............

Allt det här varvar hon med att gå jättefint och plocka alla pinnar. Då tänker man ju att detta är ingen baggis. Det här kan hon ju. Hon vet ju vad hon ska göra. Så nästa gång så gör hon något av ovanstående. Jag blir ju så himla osäker. Jag brukar försöka vänta ut henne men ibland har hon liksom tappat konceptet helt och hållet.

Har någon något tips om hur jag ska få henne mer säker på att fullfölja?

När hon spårar som hon ska med full koncentration så missar hon väldigt sällan någon pinne och hon är väldigt glad när hon hittar dem åt mig. Hon vet att matte blir överlycklig av dem och frikostigt bjuder på belöning. Så jag vet ju att hon kan. Det verkar mest som om hon ibland kommer av sig och ska kolla in nåt annat. Lite fladdrig liksom.

Nu har hon i alla fall börjat löpa så den osäkerhetsfaktorn kommer att vara borta till tävlingen. Men som sagt. Nu har jag fått en ny. Tack och lov verkar lydnaden sitta ganska bra för tillfället. Man får vara glad för det lilla.

HIPP HIPP HURRA!!!

för

Lena som fyller 30 år idag

Älskade dotter. Jag tycker inte det var så länge sedan som du var lika liten som Petter.

Lika söt också eller hur?

Ha en riktigt härlig födelsedag.

Puss och kram

Mamma

Ja är full av inspiration. Kursen för Carro är mycket bra. Du är jätteduktig som instruktör. Tack för ditt engagemang. Jag är så glad och jag har fått massor av inspiration och tips om sätt att träna på. En hemsida med mycket att läsa angående hundträning är klickerklok. Den är verkligen värd att besöka.

Jag har ju inte tränat Etza på detta sätt tidigare men märker ju att hon svarar bra på träning som innebär att hon måste tänka själv. (Ja, jag vet Cissi att du har tjatat på mig om detta tidigare att det är Etza ska jobba och inte jag). Det ska bli ändring på det nu.

Nu har vi också anmält oss till spår appellen den 20 sept. Vi får väl hoppas att jag inte har hunnit sätta för mycket myror i skallen på Etza med nya träningsformer innan dess.

I lördags var jag och tittade på agility. Det var tävling på klubben och flera klubbmedlemmar startade. Alla är så duktiga. För Etza blev det riktigt bra passivitetsträning. Att sitta tyst och stilla utan att det händer något är ju inte riktigt hennes starka sida. :-))