Jaha. Då har man fått en pipLisa på halsen. Min hund har börjat låta. Värst är det i fjärren.  I bästa fall är hon tyst då jag lägger henne. Oftast piper hon även då. Det är ett evigt tragglande av lägg ner.. gör om..lägg ner.. gör om. Så är hon kanske tyst och jag lämnar henne. Då brukar första skiftet gå bra. Snyggt är det oftast. Belönar jag då är allt gott och väl. Men gör jag ett skifte till får jag nästan alltid gnäll. Det varierar från ett frustrerat skall till ett kvävt pip/gnäll.

Själv blir jag också ganska frustrerad. Jag vill ju inte belöna ljud men är samtidigt rädd att hon ska börja bli tveksam i skiftena. Har redan märkt att hon nån gång ibland ställt sig i stället för sättande. Antagligen för att hon blir osäker då jag inte ger respons.

I fredags körde jag igenom hela treans program. Utan annat än "bra" som belöning under själva programmet, utom hopp/apport som just nu alltid ger godis. Etza gjorde ett riktigt snyggt program. Men..... hon pratade med mig hela tiden. Det hördes ända till Lisbeth som tränade på planen bredvid.

I torsdags ylade hon under platsliggningen.

Nu tror jag att hon är skendräktig och hoppas att det ska dämpa sig. Hoppas att jag inte förstör något moment på vägen bara. Det är ju inte så lätt att förhålla sig glad själv när man känner att det börjar koka innombords.

Har ni några goda råd? Jag provar att binda upp henne eller sätta henne i bilen ibland. "Är du inte tyst får du inte vara med". Funkar sådär. Jag får inte bort allt gnäll med det men det blir aningen bättre en stund. Jag antar att jag ska vara envis, envis, envis.

Hon hoppar i alla fall..........................

Idag hoppade Etza 6 plankor med kastad apportbock (den tävlingsmässiga). Hon plockade upp den och hoppade glatt åter till utgångsställning.

Jag vet inte om jag törs säga det men jag börjar faktiskt tro på en start i 3an igen.

Denna helgen har jag varit ledig från jobbet och borde ju ha hunnit med hundträning i massor.

Jo pyttsan. I lördags så skulle vi få hit sonen och hans rätt nya flickvän på middag. Det var första gången så det gällde ju att se till att man inte gjorde bort sig som blivande svärförälder. Hemmet har ju fått stå tillbaka under det senaste kvartalet (minst ) så här gällde det att åtminstone dammsuga. Etza fick koppelpromenad med lätt kontaktaktivering. Det var allt för den damen. Middagen gick bra och jag tror inte att vi gjorde bort oss varken maken, hunden eller jag .

Igår var det dags för den årliga insatsen för orienteringsklubben. Orientering är ju mitt forna intresse som jag höll på med mycket innan ryggskadan satte stopp för löpningen. Det är också genom orienteringen som jag och Peo träffades och han håller fortfarande på med denna sport. Klubben som han springer/jag sprang för driver Skavlötens friluftsgård och varje år står man ideellt en helgdag i serveringen där. Alltså inte tid till mycket aktivering för liten grönistjej då heller. Speciellt inte som kvällen avslutades med ett barnvaktspass.

Vad händer idag då??? Jo nu ska jag faktiskt ägna mig åt Etza. Ska bara blogga klart först.....

Så nu är jag klar.

Jag tycker inte att jag gör annat än jobbar just nu. Idag ska jag ge mig iväg för att göra mitt 4e kvällspass i rad. När jag jobbar kväll börjar jag 13 och slutar 21.30 Det innebär att jag inte hinner med så mycket mer än vakna, äta frukost (annars vill inte världen veta av mig), när frukosten är klar ger jag mig ut på långrunda med Etza. Då brukar jag försöka passa på att lägga in diverse träning på vägen.  I bästa fall har jag kommit hem vid denna tid och nu har jag kvar att duscha, äta lite samt göra mig vacker. Ni hör ju att allt spricker på det där sista.... Hade jag så all tid i världen så skulle jag ju inte hinna .

Så nu skiter jag i det och bloggar lite i stället.

Idag gick promenaden i närskogsområdet. Där går det alltid mycket folk. Det är ju bra störningsträning men jag gillar inte alla som tycker att deras lilla vovve ska leka med Etza. Jag vill att hennes fokus ska ligga på mig och brukar oftast säga nej när de frågar. Då möts man oftast av suckar och fnys. Eller också så tror de att man har världens farligaste best i kopplet. Fast man får väl vara glad när de frågar. Ibland kommer ju hunden farande först med husse/matte efter ropandes "han är så snäll han vill bara leka". En gång för några år sedan kom en soft coated terrier glatt springandes mot Etza. Husse var säkert 50-100 m efter. Jag stod ganska passiv och lät den hälsa på Etza. När husse kom fram (utan att säga ett ord) for fan i mig och jag sa. "Vad synd! Nu blev din hund säkert smittad. Min hund har kennelhosta" Sen gick jag därifrån utan att vända mig om.

Jag hoppas att han fick sig en tankeställare.

Nej nu är det dags att hoppa in i duschen. I morgon är jag ledig. Då blir det nog ett spår igen. Sen har vi medlemsmöte på kvällen så jag tränar nog lite lydnad innan. Hemmet behöver städas men det skiter jag nog i. Nån måtta får det vara.

Jag måste bara berätta om dagens spår.

Jag la ett skogsspår till Etza. Det var som ett lägrespår ca 1000 m med ett spårupptag som i lägre 100 m sedan vinkel. Det låg 7 pinnar + slutpinne. Jag tänkte att jag skulle se om hon orkade denna längd. Spåret fick ligga 60 min.

Etza for iväg direkt med nosen i backen. Hon tog första vinkeln utan att ens lyfta nosen från underlaget. Sedan gick hela spåret som på räls. Hon hade något släpp mot slutet men det var marginellt. När hon hade plockat 7 pinnar och vi var på väg mot slutapport kom det plötsligt 2 svampplockare med en liten hund gåendes mot oss precis bara 10 meter från slutapporten. Shit tänkte jag. Etza lyfte på huvudet och kollade in dem. Spåra sa jag och hon stoppade genast ner nosen i backen igen och gick raka spåret till slutapporten. Vilken duktig hund jag har!!

Nu vill jag ju testa hur hon funkar på ickeförarspår. Är det någon som är ledig/har tid på onsdag att spåra med mig. Hör av er. Det här är ju skitskoj .

Som rubriken antyder så tragglar vi på. Detta är en bild från dagens träning. I munnen har Etza en handske.

I torsdags fick Etza spontanhoppa med apportbocken i munnen. Det gick bra. Visserligen bara 5 plankor men ändå. Så glad jag blev när hon valde att hoppa av sig själv.  

Hon hoppar fortfarande flackt och man får hjärtat i halsgropen när hon  ibland gör avstamp för långt ifrån. Fast det verkar som om hon inte är lika rädd längre. Idag slog hon i vid ett  hopp men hoppade direkt  igen.

Vi kör också vidare med inkallning med ställande och läggande. Där baklängeskedjar vi. Dvs. vi börjar med ingången. Sedan läggandet och ingången osv. Etza måste göra ett snyggt läggande för att få springa vidare till ingång och belöning annars gör vi om. Man märker på Etza att hon tycker det är mycket roligare när hon har förväntan på att komma in till mig för att få belöning där som sista länk i kedjan. Svansen går på henne i läggandet och så har hon inte gjort förut. Jättekul att träna så. Tack Carro för att du har fått mig att se träningen på detta glada vis.

Jag har börjat jobba dag/kväll den här veckan. Frånsett att det blir mindre ledighet så är det faktiskt ganska kul att jobba på dagen. Jag känner faktiskt att jag saknat vissa bitar som man inte har på natten. Arbetskamrater som skrattar och flamsar (det gör vi på natten också men inte lika högljutt), kontakten med patienterna och utbildningen av dem som har katetrar och stomier är bitar som faktiskt är väldigt kul.

Vi hade föredrag av en man som heter Atle Johansen. Han är norrman men bor i Sverige. Han kallar sig livscoach och pratade mycket om hur vi själva styr hur omvärlden bemöter oss. Är man glad och positiv får man glatt och positivt tillbaka. Testa får ni se. Det funkar faktiskt.

Man ska också lära sig att berömma och älska sig själv. Så nu skriver jag det: Fasen vad jag är bra!!  Jantelagen släng dig i väggen.

Ha det alldeles underbart kära vänner och tack för att just ni läser min blogg!

Detta är sista natten jag jobbar.  Nästa vecka börjar jag jobba dagtid igen. Visserligen bara 75 % av en heltid men ändå mycket mer än vad 75% natt är. Jag har verkligen trivts med att jobba natt. Slitigt av och till ja visst och det är säkert inte bra för kroppen i det långa loppet men det har varit jätteskönt att alltid vara hemma på dagtid, om än ibland sovandes. Jag har sluppit att ha dåligt samvete för Etza. Jag har hunnit med att aktivera henne mycket bättre än när jag jobbar dag.

Sen är det också det där med att komma upp på morgonen. Mitt i natten. Usch-isch. Jag är verkligen ingen morgonmänniska.

Nej nu blir det till att försöka tänka positiva tankar om dagjobbet. Hur nu det ska gå till? Fick just veta att vår nya chef, den tredje på 1,5 år, inte tänker stanna kvar.  Hon slutar för att hon inte kan ställa upp på den bemanning vi har. Hon går hem med ont i magen varje dag för att hon är tvungen att låta oss gå underbemannade. Synd bara att ledningen inte fattar. Nu ska de försöka rekrytera en ny chef. 

Jag har haft en tuff vecka. Har varit ledig sedan förra fredagnatten och jobbar bara i natt. Jag hade tänkt ut en massa saker som jag skulle hinna med. Hur tror ni det blev då? Jo, Petter blev sjuk och snäll som man är ställde man självklart upp så att föräldrarna skulle slippa vara hemma från jobbet. Jag har varit hemma hos dem ti, on, to och fre. I morgon ska vi passa honom igen för Lena går akupunkturkurs i helgen och Björn var upptagen med annat. Jag får visserligen sova lite först för maken tar första passet men det blir en lång dag i morrn med.

Jag är helt slut efter denna vecka.   Missförstå mig nu rätt. Jag tycker att det är jättekul att vara med Petter. Jag älskar verkligen denna lilla kille. Det är ett kärt besvär. Men jag har sagt det förr och säger det igen: "Jag är full av beundran över dem som gör detta på heltid."

Lilla grönistjejen har fått stå ut med långa barnvagnspromenader. Lite träning har det blivit också faktiskt. Jag har börjat damma av 3ans moment igen. Ringrostiga på dem är vi det märker jag men hon vet allt vad hon ska göra. Även om det inte sitter perfekt. Hemma har jag börjat shejpa in att hoppa över agilityhindret med apportbock i munnen. Jag kastar den på gräsmattan och avvaktar tills hon hämtar den och hoppar. Då klickar jag och hon får godis. Funkar faktiskt. Ännu har jag inte lagt in några krav och än så länge håller vi på med den lilla apportbocken. Det ska bli spännande att se om detta är en väg att gå för att komma tillbaka till hopp/apport tävlingsmässigt.

Annars är hon ganska pipig just nu min hund. Undrar om hon är på väg att vara skendräktig? Jag brukar inte märka så mycket av det utom att hon kan bli just lite gnällig.

På söndag är det avslutning på "Carrokursen". Vi ska köra 3 moment tävlingsmässigt utan belöning. Det ska vara kul och hunden ska få en positiv tanke med sig. Jag har valt kort fritt följ innehållande stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag tänker att det ska hända mycket så att Etza måste vara på tå. Så ska vi köra sitt under gång. Det är oftast en given 9-10 på tävling. Sist blir det nog inkallning med ställande och läggande. Jag har kört igenom det men är inte riktigt nöjd med hastigheten i positionerna. Kanske tar jag slät apportering i stället. Vi får se på söndag. Det ska i alla fall bli jättekul.

Just hemkommen från dagens spårtävling ska jag försöka sammanfatta mina känslaor och vår prestation.

Det började tidigt i morse. Vi samlades 7.30 och hade lottning. Jag drog nr 10. Sist ut av 10 ekipage. Jag var riktigt duktig på att låta bli tankar som: "Nu hinner det torka och bli mer svårspårat" (det kan jag inte påverka) "Spår 1-6 är mer lättspårade med något högre gräs" (det kan jag inte påverka)

Men trots att jag försökte tänka positiva tankar var jag var skitnervös.

Jag tog en liten rastningsrunda i skogen med Etza och sen stod jag och fikade och snackade skit med Tina, Tomas och en tjej från Roslagen som också hade spår i närheten. Lång väntan blev det innan det var dags att lägga ut våra spår. (och det hade såklart torkat upp något i backen när det var dags )

När spåren var lagda blev det ännu en tids väntan.

Sen var det helt plötsligt dags. Roslagstjejen gick fint och fick 9,5 + 9,5 på sitt spår. Tinas Camille var väldigt fladdrig. Hon nollade tyvärr. Lakritz spårade som en klocka. Jättesnyggt och han hade fått 10or men gick tyvärr förbi slutapporten och fick vända tillbaka 2 ggr men tog den sen tack vare att Tomas hade stannat så att han inte hann fara ut på vägen. Detta drog ner betyget till 8 + 8,5.

Så var det då våran tur. Långa djupa inandningar och sen gick vi på. Min älskade hund gick som en pärla. Hon hade näsan i backen hela tiden. Där plockade hon första pinnen. Yes. Vidare mot första vinkeln som hon tog klockrent utan att lyfta nosen från backen. Vips hade hon tagit pinne nr 2. I nästa vinkel gjorde hon ett slag men jobbade jättebra hela tiden och hittade spåret direkt. Fram mot slutet var jag lite nervös. Jag tänkte måtte hon inte missa den när hon gått så fint. Men det gjorde hon ju inte. Min fina duktiga tjej kom rusande med apporten i munnen och fick sin kycklingbelöning och mycket beröm. Så kom domarna fram. De sa (och nu höll jag på att svimma): "Det är med stor glädje vi delar ut dagens första 10or. Det här var jättekul att se. Vilken spårhund!"

Det var en matte med tårarna rinnade som gick tillbaka till bilen. Nu lättade en stor del av nervositeten och det kändes som om resten faktiskt fick gå som den ville.

Tillbaka på klubben var det dags för lydnaden. Jag ska ärligt säga att jag inte är helt nöjd med den biten.

Det började med budföring. Där hade jag gjort för stor affär av godiset i väskan vilket gjorde att hon hade dragning ditåt. Hon strulade vid mottagaren och lät vid starten 7+6 i betyg. På platsliggningen var hon orolig och ändrade lite läge vilket drog ner betyget till 9+9,5. Etza var som vanligt ofokuserad i linförigheten 7 + 7. Detta moment är jag minst nöjd med. Läggande under gång var segt, segt 6 + 7. Inkallning 9 + 8. Apporteringen travade hon ut och in. Hon som brukar galoppera. 8 + 8. Hopp över hinder dock 9,5 + 10. Hon gnällde lite vilket närmaste domaren hörde men inte den andra.

Tävlingen slutade med att vi vann och blev uppflyttade!! 275.25 poäng.

Jag är jättenöjd . Jag vet att vi har en del att jobba på i lydnaden. Framförallt glädje. Jag är ju inte helt nöjd med vad vi (läs jag) presterade på lydnadsplanen. Trots detta hade vi näst bäst lydnadspoäng av alla. Så jag kanske har för höga krav . Men man vill ju att det ska vara perfekt.

Tomas och Lakritz kom 2a. Katarina och Zero kom 4a. Även de uppflyttade. GRATTIS till er också.

  275,25 poäng seger och uppflyttning. 

  Lakritz delar med sig av priset till Dimma.