Detta är sista natten jag jobbar.  Nästa vecka börjar jag jobba dagtid igen. Visserligen bara 75 % av en heltid men ändå mycket mer än vad 75% natt är. Jag har verkligen trivts med att jobba natt. Slitigt av och till ja visst och det är säkert inte bra för kroppen i det långa loppet men det har varit jätteskönt att alltid vara hemma på dagtid, om än ibland sovandes. Jag har sluppit att ha dåligt samvete för Etza. Jag har hunnit med att aktivera henne mycket bättre än när jag jobbar dag.

Sen är det också det där med att komma upp på morgonen. Mitt i natten. Usch-isch. Jag är verkligen ingen morgonmänniska.

Nej nu blir det till att försöka tänka positiva tankar om dagjobbet. Hur nu det ska gå till? Fick just veta att vår nya chef, den tredje på 1,5 år, inte tänker stanna kvar.  Hon slutar för att hon inte kan ställa upp på den bemanning vi har. Hon går hem med ont i magen varje dag för att hon är tvungen att låta oss gå underbemannade. Synd bara att ledningen inte fattar. Nu ska de försöka rekrytera en ny chef. 

Jag har haft en tuff vecka. Har varit ledig sedan förra fredagnatten och jobbar bara i natt. Jag hade tänkt ut en massa saker som jag skulle hinna med. Hur tror ni det blev då? Jo, Petter blev sjuk och snäll som man är ställde man självklart upp så att föräldrarna skulle slippa vara hemma från jobbet. Jag har varit hemma hos dem ti, on, to och fre. I morgon ska vi passa honom igen för Lena går akupunkturkurs i helgen och Björn var upptagen med annat. Jag får visserligen sova lite först för maken tar första passet men det blir en lång dag i morrn med.

Jag är helt slut efter denna vecka.   Missförstå mig nu rätt. Jag tycker att det är jättekul att vara med Petter. Jag älskar verkligen denna lilla kille. Det är ett kärt besvär. Men jag har sagt det förr och säger det igen: "Jag är full av beundran över dem som gör detta på heltid."

Lilla grönistjejen har fått stå ut med långa barnvagnspromenader. Lite träning har det blivit också faktiskt. Jag har börjat damma av 3ans moment igen. Ringrostiga på dem är vi det märker jag men hon vet allt vad hon ska göra. Även om det inte sitter perfekt. Hemma har jag börjat shejpa in att hoppa över agilityhindret med apportbock i munnen. Jag kastar den på gräsmattan och avvaktar tills hon hämtar den och hoppar. Då klickar jag och hon får godis. Funkar faktiskt. Ännu har jag inte lagt in några krav och än så länge håller vi på med den lilla apportbocken. Det ska bli spännande att se om detta är en väg att gå för att komma tillbaka till hopp/apport tävlingsmässigt.

Annars är hon ganska pipig just nu min hund. Undrar om hon är på väg att vara skendräktig? Jag brukar inte märka så mycket av det utom att hon kan bli just lite gnällig.

På söndag är det avslutning på "Carrokursen". Vi ska köra 3 moment tävlingsmässigt utan belöning. Det ska vara kul och hunden ska få en positiv tanke med sig. Jag har valt kort fritt följ innehållande stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag tänker att det ska hända mycket så att Etza måste vara på tå. Så ska vi köra sitt under gång. Det är oftast en given 9-10 på tävling. Sist blir det nog inkallning med ställande och läggande. Jag har kört igenom det men är inte riktigt nöjd med hastigheten i positionerna. Kanske tar jag slät apportering i stället. Vi får se på söndag. Det ska i alla fall bli jättekul.

 

Lena

27 september 2009 21:21

Det är tur att Petter har en så oerhört snäll mormor som ställer upp i både vått och torrt. Vart har du fått uttrycket usch-isch ifrån? Kan det vara från Petters barnbok? :)
Massor av kramar från oss

 

Kärran

28 september 2009 07:45

Hmrf! I saw you...! I Kattas gästbok... Beware! ;)
Okej,då! Det gällde bara i MIN gästbok. Haha! Men du är modig, du! :)

Synd att du inte kan fortsätta jobba som du vill. Och det är ännu mer synd med jobbet med underbemanningen. Usch! Det sliter o tär på en!

http://www.storolillnos.dinstudio.se

 

Kärran igen

28 september 2009 07:48

Hihi! Jag började skriva ovanstående kommentar igår kväll/natt, men jag somnade mitt i! *s*

Så klockslaget är mycket missvisande. Haha! Fast visst... jag ÄR vaken nu. Tror jag...

 

Siv/Zeffe & Zooto

28 september 2009 09:34

Hoppas det var givande i går hos Carro, kunde tyvärr inte komma, körde ihop sig efter söket på morgonen. Tråkigt med jobbet, förstår att det måste vara toppen att jobba natt och slippa dåligt samvete för Etza, jag har ju gubben hemma hela dagarna så jag slipper i alla fall ha dåligt samvete för att lämna dem ensamna, värre är det med samvetet för aktiveringen då, tycker aldrig att tiden räcker till allt jag vill göra med dem.
Ha det gott

http://web.telia.com/~u46806322/index.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, oj, oj! Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att ber...

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev. Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt at...

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag ...

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum. Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 re...

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året. Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.   Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån...