Detta är sista natten jag jobbar.  Nästa vecka börjar jag jobba dagtid igen. Visserligen bara 75 % av en heltid men ändå mycket mer än vad 75% natt är. Jag har verkligen trivts med att jobba natt. Slitigt av och till ja visst och det är säkert inte bra för kroppen i det långa loppet men det har varit jätteskönt att alltid vara hemma på dagtid, om än ibland sovandes. Jag har sluppit att ha dåligt samvete för Etza. Jag har hunnit med att aktivera henne mycket bättre än när jag jobbar dag.

Sen är det också det där med att komma upp på morgonen. Mitt i natten. Usch-isch. Jag är verkligen ingen morgonmänniska.

Nej nu blir det till att försöka tänka positiva tankar om dagjobbet. Hur nu det ska gå till? Fick just veta att vår nya chef, den tredje på 1,5 år, inte tänker stanna kvar.  Hon slutar för att hon inte kan ställa upp på den bemanning vi har. Hon går hem med ont i magen varje dag för att hon är tvungen att låta oss gå underbemannade. Synd bara att ledningen inte fattar. Nu ska de försöka rekrytera en ny chef. 

Jag har haft en tuff vecka. Har varit ledig sedan förra fredagnatten och jobbar bara i natt. Jag hade tänkt ut en massa saker som jag skulle hinna med. Hur tror ni det blev då? Jo, Petter blev sjuk och snäll som man är ställde man självklart upp så att föräldrarna skulle slippa vara hemma från jobbet. Jag har varit hemma hos dem ti, on, to och fre. I morgon ska vi passa honom igen för Lena går akupunkturkurs i helgen och Björn var upptagen med annat. Jag får visserligen sova lite först för maken tar första passet men det blir en lång dag i morrn med.

Jag är helt slut efter denna vecka.   Missförstå mig nu rätt. Jag tycker att det är jättekul att vara med Petter. Jag älskar verkligen denna lilla kille. Det är ett kärt besvär. Men jag har sagt det förr och säger det igen: "Jag är full av beundran över dem som gör detta på heltid."

Lilla grönistjejen har fått stå ut med långa barnvagnspromenader. Lite träning har det blivit också faktiskt. Jag har börjat damma av 3ans moment igen. Ringrostiga på dem är vi det märker jag men hon vet allt vad hon ska göra. Även om det inte sitter perfekt. Hemma har jag börjat shejpa in att hoppa över agilityhindret med apportbock i munnen. Jag kastar den på gräsmattan och avvaktar tills hon hämtar den och hoppar. Då klickar jag och hon får godis. Funkar faktiskt. Ännu har jag inte lagt in några krav och än så länge håller vi på med den lilla apportbocken. Det ska bli spännande att se om detta är en väg att gå för att komma tillbaka till hopp/apport tävlingsmässigt.

Annars är hon ganska pipig just nu min hund. Undrar om hon är på väg att vara skendräktig? Jag brukar inte märka så mycket av det utom att hon kan bli just lite gnällig.

På söndag är det avslutning på "Carrokursen". Vi ska köra 3 moment tävlingsmässigt utan belöning. Det ska vara kul och hunden ska få en positiv tanke med sig. Jag har valt kort fritt följ innehållande stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag tänker att det ska hända mycket så att Etza måste vara på tå. Så ska vi köra sitt under gång. Det är oftast en given 9-10 på tävling. Sist blir det nog inkallning med ställande och läggande. Jag har kört igenom det men är inte riktigt nöjd med hastigheten i positionerna. Kanske tar jag slät apportering i stället. Vi får se på söndag. Det ska i alla fall bli jättekul.