Måste berätta lite om mitt ljuvliga, busiga barnbarn. Han har ju börjat på dagis nu och där får han lära sig av de äldre barnen det märks.

Jag hämtade honom igår och direkt efter det var vi i affären och handlade till middagen. Petter fick hjälpa mig att stoppa saker i korgen. Det tyckte han var kul. Så går vi där i varugången och det är lite trångt. Vi möter en farbror. Petter, som faktiskt inte pratar så många förståeliga ord än, klämmer i med ett högt och tydligt "AKTA". Vad jag skrattade. Det är första gången han säger så och jag kan riktigt se framför mig de äldre barnen på dagis när de säger samma ord till de mindre för att komma fram.

Han lär sig fler ord varje dag. Men än så har han inte sagt mormor. Han kallar mig för mamma om han vill något men mormor det verkar svårt. Igår testade jag med att fråga om han kunde säga än det ena ordet efter det andra som jag vet att han kan. Han svarade lydigt med rätt ord. (Klick, godis, närå skojar bara) Så frågade jag: Kan du säga mormor? Då tittade han på mig och så pekade han på mig och klämde till med: "DÄR".

Till mitt stora förtret  fick jag senare under kvällen höra honom säga morfar. Mannen min går omkring som en stolt tupp. Han hörde nämligen detsamma. Fast man får bjuda på sådana saker. Eller ska man kanske ta kontakt med en logoped? Är det kanske läge att vara lite orolig. Visst borde han kunna säga mormor nu? Han är ju ända 1,5 år

Och så några bilder på mormors älskling.