Tack Carro för påminnelsen. Det är verkligen så att man skäms. I fredags sa jag till Peo: På söndag fyller Etza 5 år!

Kommer en senildement tant ihåg detta. Nää. FY SKÄMS.

GRATTIS PÅ 5-ÅRSDAGEN älskade hund. Det var inte länge sedan du var så här liten.

Ja nu är det inte som ni tror. Eller... vad vet jag vad ni tror. I vilket fall så syftar inte rubriken på att jag tittat för djupt i flaskan utan mera på vädret som har varit denna helg. (I alla fall där jag befann mig.)

Jag åkte med gubben på orientering. Vi hade bokat en stuga en bit utanför Karlskoga. Stugan vi fick bytte jag snabbt till en något större. I den första fick det bara plats  2 sängar.  Sängar är väl trevligt    men ni måste tänka på att vi har varit gifta i över 30 år och att man då även behöver ha ett par stolar och ett bord så att man kan sitta och lösa korsord.  Dessutom måste ju Etza få plats. Det är ju viktigast.   

Jag hade tänkt mig en solig helg i lathetens tecken. I stället blev det mestadels regn.  Men vad gör det. Gubben sprang sina tävlingar och under tiden tog jag långa skogspromenader. Det finns ju regnkläder.  På kvällarna tränade jag lite lydnad och vi fick t.o.m ett spår av husse.

Orienteringstävlingar är ett jättebra tillfälle att träna kontaktövningar på. Det är fullt med folk omkring en hela tiden och mycket ljud och olika störningar.

Vi fick faktiskt också en fin dag. Gårdagen bjöd på 20 graders värme och sol. Fast idag regnade det igen. Jag tror faktiskt att vädret varit mycket bättre här hemma. Det är ändå himla skönt att komma iväg på en liten minisemester. I morgon är det måndag igen.......

Idag skickar vi stora GRATTISKRAMAR till Tina och Catherine.       

Tina gjorde ett kanonfint program i lydnadsklass 3 på Österåker idag och grejade förstapriset med råge. Camille och Tina vann dessutom klassen. HURRA!

Catherine vågade inte tävla på hemmaplan utan åkte iväg till Märsta/Sigtuna. Där grejade hon och Xanto ett förstapris i sin debut i lydnadsklass 2. FLOTT!

Själv körde jag ett bra träningsprogram ála lydnadsklass 3 (med en höglöpande Etza) efter att tävlingen var slut. Det hade förmodligen räckt till ett förstapris.    Det gör det ju när man tränar och inte har en massa störande tävlingsledare och domare som dräller på plan. ( Vi får väl se hur det blir om 2 veckor i Bro/Håbo). Skam den som ger sig.

Etza höglöper. Därför har jag inte varit på klubben på ett tag. Det är ju tävling i helgen och man vill ju inte sabba för alla hanhundstävlande. Hmmm det där var ett nytt ord undrar om det står i SAOL.

Igår fick hon i alla fall ett spår. Förra tisdagen så spårade jag med Lisbeth och Tina. Då la Tina spåret till Etza och det gav mig en klar bild av att Etza behöver träna mycket på ickeförarspår och jag behöver träna på att inte veta var spåret går för jag hjälper henne alldeles för mycket utan att tänka på det.

Igår fick jag sonen att lägga åt oss. Det blev ca 800 m långt, tätt mellan pinnarna och dessutom visade det sig att han lagt vinklarna direkt vid pinnen. Etza tog pinnen och efter belöningen fortsatte hon rakt fram några meter men fixade det alldeles sjäv.

Etzas höglöp är en historia för sig. I morse gnällde hon helt plötsligt till. Sen ställde hon sig bredvid fåtöljen där jag satt och fikade. Tittade på mig med ögonen i kors och vek sedan upp svansen. Stackars liten. Tänk vilka drifter som finns i henne när hon till och med bjuder ut sig till matte.

 Jag vågar inte släppa ut henne på tomten själv just nu utan måste vara med och vakta. Tur att det snart är över..

Etza har löpt med 7,5 månads mellanrum sedan hon började med löp. Detta hade inneburit att hon skulle ha börjat löpa i mitten av mars. Jag har gått och väntat i en månad nu. Kollat henne i rumpan och hon har inte ens varit svullen. Så jag anmälde mig till våran lydnadstävling 8 maj. Jag tänkte att hon kanske torrlöpt denna gången eller hoppade över eller nåt. (I ärlighetens namn tänkte jag väl inte alls utan  hoppades bara). Självklart börjar damen löpa. Så nu blir det inte någon tävling. Jag får väl vara funkis i stället. Jag har sagt till Katarina att jag kan vara skrivare. Det lär man sig alltid något på.

I går hade vi spårtävling. Ett samarbete med DTBK och Vaxholms BK gör att vi kunde ha 13 spår utlagda. Det var elitklass och även DM. Vi hade skogspinnar. Det var första gången som jag såg det. Mycket svårare känns det som. I alla fall för föraren. De syns ju inte alls och man lär inte ha en chans att upptäcka dem om hunden gått över. Luktmässigt ska det ju vara det samma för hunden men man undrar ju för det var ganska många pinna som blev kvar i skogen.

En underbar dag var det i alla fall. Vi samlades 05.30 och jag var faktiskt oförskämt pigg. Jag reflekterade över att det faktiskt är många människor som aldrig får uppleva dessa härliga morgnar. Stillheten i skogen, ljuset och fåglarnas kvittrande. En räv sprang över vägen när jag var på väg till mitt spår. Härligt.

Tyvärr så gick det inte så bra för den hunden som tävlade på mitt spår. Det var en rottistik som heter Aska. Visst är det lustigt med tanke på att jag tränade med lilla Aska (flatvalpen) i tisdags. RottisAska tog för lång tid på sig vid spårupptag och blev därmed utesluten. Jag visade i alla fall var spåret gick ut så att hon kunde gå det ändå. Efteråt fick jag i alla fall beröm för ett bra spår.

Jag åkte till DTBK och tittade på lydnaden samt tränade skott på avstånd under tävlingsekipagens platsliggning.

Jag var på gamla DTBK-planen och det är en skogskulle emellan så skotten dämpades en hel del. Etza fick ligga plats med hakan i backen och jag stod ca 5 m ifrån henne. Vid varje skott lyfte hon på huvudet men la ner det igen då jag lugnt kommenderade plats. Positivt var att hon inte reste sig. Negativt var att jag ser på henne att hon bygger på sig lite för varje skott och blir låg. Hon var låg ett tag efter också men släppte det efter kanske 5 minuter när det inte kom fler skott.

Nu ska jag åka ut i skogen igen och lägga ett spår åt Etza. Mitt hem ser ut som sjutton så det är bäst att fly fältet. Undrar om det städar sig själv medans jag är borta????

Jag har varit på valpkurs!

Ja det är faktiskt så. Tina hade valpträff för sina valpköpare i färgkullen. Hon har ju för närvarande tre småttingar kvar hemma. Själv ska hon behålla 2 som hon samäger med sina systerdöttrar. Den tredje, Aska, är till salu. Så henne fick jag låna och gå "valpkurs " med. En ljuvlig liten tös. Ni kan ana att det rycker och drar i valpköpartarmen. Men man ska hålla sig till sin plan och jag väntar snällt till februari. Då får jag ju, om allt går som det ska, hämta hem en egen liten tös.

Det var i alla fall jättekul att träna med en sådan där liten. Man glömmer ju fort hur hur det är. Dessutom känner jag mig som en svamp som bara suger i mig saker jag ska använda. Om det sen blir så det är en annan sak.

Etza stackarn undrade nog vad jag höll på med. Först åker vi till klubben. Så får hon komma ut en liten stund på en kissrunda och åker sedan in i bilen igen. Bara för att se matte gå iväg med en sådan där liten äcklig typ. Vad är det egentligen frågan om??? Nu var det inte så synd om henne som det låter för jag tillbringade hela förmiddagen och tränade med henne på klubben så om hon inte fick vara med på kvällen kan ju inte gjort så mycket. Det var säkert nyttigt. 

Nu ska jag åka iväg och shoppa med Lena och lille Erik. Det är bäst att ta med den tjocka plånboken. Om jag nu hade någon sådan.......

Jag är brakförkyld. Då är det inte gott att leva. Skulle ha jobbat i helgen men man kan ju inte sköta om nyopererade patienter när man är så här förkyld. Så det blev till att skrapa på kistbotten igen och stanna hemma.

Etza kräver ändå, trots att man är sjuk, att det ska vara gott att leva. Därför tog jag med mig henne på en promenad samt passade på att kolla in freestyletävlingen på klubben. Det var mycket trevligt att se samspelta ekipage framföra sina nummer till musik. Dagens höjdpunkt gjorde det mycket gott att leva. Kerstin som i sin blogg envist förnekar att hon tränar framträdde tillsammans med Spirou med ett underbart nummer. Vilken humor och vilken charm. Musiken var hämtad från galenskaparna. Det ska va gott att leva. Mmmmmm. Det är det verkligen när man ser ett sådant nummer. Spirou var jätteduktig. Han var helt med på noterna.

Jag vet inte var de placerade sig. Det var kallt och jag åkte hem efter deras nummer. Men om jag får bestämma så blir placeringen hög. Stora applåder blev det och det kändes, trots kylan, mycket gott att leva när man satte sig i bilen nynnandes på denna härliga melodi.

Ni som missade detta ska veta att jag inte längre tror ett dyft på att Kärran inte tränar. Vad hon än säger..

...träning är färskvara. Fast jag vet inte om det stämmer .??

Jag ska vara spårläggare till spår DM som går om två veckor. Jag har fått ett spår som går i jättefin skog. Det är en fröjd att gå det. Idag tänkte jag se om det sitter kvar något av spårkunskaperna hos Etza. Jag gick mitt spår som ju är ett elitspår, 1,5 km långt med både 90 gradersvinklar och en 45 gradersvinkel. Först tänkte jag bara lägga några pinnar i början av spåret. Etza har ju inte spårat sedan i höstas och hon lär ju inte orka hela spåret, tänkte jag. Fast när jag gick spåret så tyckte jag att det kändes bra att lägga ut 7 pinnar och slut precis som det ska vara på tävlingen. Det är alltid skönt att ha provat var det är lämpligt att lägga sina pinnar så man inte står där med flera pinnar kvar när spåret nästan är slut.

Tillbaka vid bilen tog jag en fika och gick en kissrunda med Etza. Spåret fick ligga i 60 minuter. När jag selade på Etza märktes det att hon mycket väl fattade vad det var frågan om. Hon var jättehet. Jag gjorde ett högre/elitpåsläpp och Etza for ut som en raket med näsan i backen fram till spåret. När hon kom fram tog hon direkt upp det och drog iväg åt rätt håll. Mycket noga och målmedvetet. Det kändes rent ut sagt skitbra!! Nu var det ju som jag trodde att hon inte riktigt orkar hela distansen. Hon gick riktigt bra ungefär halva spåret. Plockade 3 pinnar men sedan blev hon lite okoncentrerad. Då bröt jag en stund. Tog av hennne linan och vi satte oss att vila ett tag. (Jag behövde också vila. Det är tufft att springa bakom hängandes i linan) Sen släppte jag på henne igen där vi slutat. Trots vilan så var hon inte lika skärpt och hade flera släpp men hon hittade alla pinnar. En pinne gick hon förbi men precis samtidigt som jag såg den fick hon vittring på den och vände upp och plockade den. Det gillade jag att se.

Jag är mycket nöjd med hennes insats idag.   

Visst finns det mycket att jobba vidare på framförallt i uthållighet och jag behöver lära mig läsa henne bättre så att jag litar fullt ut på henne.

Vinklarna då? Jo 90 gradsvinklarna klarar hon jättebra. Däremot hade hon problem med 45an. Hon kände spåret ut från vinkeln och genade. Jag skulle ju önska att hon gick precis som det är lagt men jag har ingen aning om hur det ska vara. Ska man kräva precision där eller?