Denna helg var det Lucia Cup, vår stora lydnadstävling vi har varje år. Jag har ju tävlat 3 år i rad men detta år var jag bara funktionär. Detta innebär mycket tidiga morgnar. Vi hade samling kl 05.00 i går och kl 05.30 idag. Det fiffiga med det är ju att vi blir klara tidigt och har eftermiddagen till annat.

Jag måste dock erkänna att jag känner mig ganska mör nu men det är absolut värt det. Tävlingen är så mysig. Marchaller, luciatåg (i år var Katarinas döttrar Lucior och det gjorde en gammal tant som mig lätt gråtmild) glögg och julbord som avslutning. Men framförallt en mycket trevlig samvaro med roliga klubbkompisar.

Årets Lucia Cup vinnare blev som grädde på moset en klubbkompis. Grattis Matilda till en fin insats.

Jag vet ju hur det känns så när resultatet lästes upp kom det faktiskt en liten tår igen.

När vi var klara var jag bara tvungen att träna lite med Etza. Lilla gumman har blivit lite eftersatt dessa dagar. Vi gick ner på planen och gjorde ett rutanskick. Gick jättebra. Jag körde inte hela momentet utan belönade i rutan med Etza liggandes. Sen körde vi 4 dirigeringsapporteringar. 3 av dem gick strålande. Där borde jag slutat efter nr 2. Men gjorde samma blunder som så många ggr tidigare att ta en extra.   "Det gick ju så bra". På den tredje stack hon till fel apport men tog den inte när jag ajade henne. Hon kom tillbaka med en attityd att göra bättre ifrån sig och det gjorde hon också på nr 4. Sen körde vi lite fritt följ och en inkallning. Kände mig nöjd med det också. Det känns som om Etza mått bra av att vara lite passiv några dagar. Hon tyckte att det var riktigt kul.

Jag ska hälsa på lilla Tea denna vecka och sen ska jag vara valpvakt fredag-lördag. Det ska bli jättekul. Jag kommer nog att sitta i valplådan hela lördagen.  

Idag har jag varit hos Tina och hälsat på valparna för första gången. De är nu tre veckor gamla och har så smått börjat äta, eller man kanske ska säga suga i sig lite riktig mat.

Det var riktigt kul att se dem sörpla i sig käket. Bordskicket var väl kanske inte det allra bästa. Det är nästan så att jag tycker att lille Erik faktiskt är bättre på den fronten.

Sen fick jag kika lite på tikarna var och en för sig. De verkar vara små tuffa tjejer som redan börjat med små lekinviter och de busade lite med sin presumtiva blivande matte.

Jag har också fått välja vilket av de namn som Tina registrerat valparna som min valp ska få. Valet föll raskt på Engsboda Storm in a Tea Cup. Jag har också därmed bestämt mig för vad hon ska kallas. Det blir Tea (ti). Ju mer jag smakar på det namnet ju bättre blir det. Lätt att säga, finns i stamtavlan, tufft och säkert inte speciellt vanlig. Jag gillar det stenhårt.

Riktigt kul var det att se valparna och nu känns det verkligen som om det kan få hoppa fram några veckor i rask takt.

Etza luktade förundrat och länge på mig när jag kom hem. Hon skulle bara veta.....   Jag är lite suddig men det beror faktiskt på fotografen.   Smarrigt med mat.   Har ni sett att jag kan lipa.   Den där fotografen!! Så exalterad så att hon inte kan hålla kameran stilla.   Jag är allt bra söt. Eller hur.

Yttre förhållanden störde min elitklassdebut rejält idag. När jag kom till Eskilstuna häll jag nästan på att vända. Hela planen var täckt med 1/2 dm blötsnö. Ni vet sådan där blöt snö som bara blir till vatten när man går i den.

OK det är inget jag kan påverka och för mig kändes det ändå ganska viktigt att ha gjort den där debuten i elitklass. Om inte annat så för att avdramatisera det hela för mig.

Sista tiden jag har tränat har jag haft jätteproblem med att Etza inte suttit när jag tränat sitt i grupp med andra hundar. Ett annat problem har varit fria följet där hon har gått alldeles för långt fram och blivit väldigt ojämn i positionen och sned i halterna.

Idag satt Etza hela momentet i sitt i grupp. Vi fick en 9a för att hon lyft tassen någon gång, men jag var supernöjd med det. Sedan blev lilla damen osäker på min återgång i platsliggningen. Antagligen har jag korrigerat sitt i grupp så pass så att hon tänkte att det var bäst att resa sig. Surt med en nolla där men jag förstår ju vad det beror på.

Fria följet är jag riktigt nöjd med. Bra attityd, fin position hela momentet. Det var bara det att.......Etza tyckte att det bara är idioter som sätter ner rumpan i denna våta snö. Vi fick 7,5 i betyg och det berodde på att hon gjorde fler halter ståendes än sittande.

Dumrutan samma sak. Ståskiftet gick bra men sitter gör bara dumskallar och ligg ja nåja jag lägger mig väl då sakta och segt. Bara för att du säger det. Men sen stod hon glatt i position vid halten. Knappt godkänt moment 5,5.

0 på inkallningen. Hon reste sig vi lämnandet. Återigen blött och äckligt. Sen gjorde hon inte skiftena utan kom glatt skuttande till mig istället. Lägg dig själv matte!

0 på rutan. Snyggt konskick men hon skuttade glatt runt rutan och tillbaka till mig.

Sen brast det totalt då hon drog av planen efter ett snyggt konskick i dirigeringsapporten. Det kom 2 hundar bakom som hon drog mot.

Rött kort och diskning blev det av det.

Men vet ni! Jag är ganska nöjd ändå. Jag har fått starta, hon satt i sitt i grupp, hon hade fin attityd och position i FF. Hon var fram till hon drog fokuserad på mig och med mig. Det gillar jag. Att det sen var ganska jobbigt för henne med denna blöta äckliga plan och att det utmynnade i någon sorts överloppshandling det kan jag faktiskt förstå. Domarn tyckte att hon var glad och trevlig och det sa även några i publiken som tittade på.

Pån igen känner jag. Nu blir det väl antagligen löp först men start i Rättvik i februari är i alla fall vad vi ska sikta på. Inomhus!!!

Kolla förresten in valparna på Tinas blogg. Underbara!!!!!!  

är det. Jag som behöver träna. Men det känns inte schysst (stavas det så?) varken mot Etza eller mig att köra lydnadsträning i det här vädret. Jag är ledig i morgon också så vi får väl hoppas på bättre väder till dess.

I onsdags 3/11 föddes min blivande lilla valp. Triss fick 12 valpar 8 hanar och 4 tikar. Tyvärr var det 2 av dem, en liten hane och en liten tik, som inte klarade sig mer än ett par dygn. Så sorgligt.....   

De andra små mår i alla fall bra och Triss är en omtänksam mamma. Nu väntar några långa veckor för mig men jag antar att de sveper förbi de också det har ju redan gått nästan 1.

Etza och jag har slipat vidare på elitmomenten. Ibland känns det jättebra    och ibland känns det som om vi aldrig kommer att komma till start.   

Vi har varit och tittat på när Lisbeth, Lotta och Tina tränat jakt. Det har varit väldigt bra stadgeträning. Första gången vi var med var Etza helt galen först och ville springa med och leta apporter när de andra hundarna sprang. Men jag passade på att köra sitt - stilla och det tog sig mer och mer.

Nu ska jag åka och hämta ett bokpaket på posten. Jag har beställt en bok om Flat Coated Retriever. Det gäller ju att läsa på lite. Eller hur..?

Nyligen tillbaka efter ett träningspass tillsammans med Tina har jag fått en del saker att tänka på i träningen mot elitdebuten.

Sitt i grupp: Gjorde jag för första gången på länge med att gå och gömma mig och med hund bredvid. Vi har tränat platsliggning mycket och Etza har fått bjuda på ligg när jag har stått och pratat. Detta resulterade i att lilla damen la sig ner så fort jag kommit utom synhåll. Antagligen tyckte hon att det var bäst att bjuda på detta eftersom det gjort att hon fått belöning ganska mycket på sista tiden.

Alltså: Träna stadga i sitt och få henne att fatta att när jag går iväg är det inte platsliggning som gäller utan just sitt. Jobba med tecknet för sitt kvar och situationen i sig.

Fria följet: Damen är lite väl långt fram i position men har bra fokus och är med mig trots störning runtomkring.

Alltså: Belöning bakom ryggen för att få henne lite mer bakåt.

Dumrutan: Nosar i backen på läggandet. Annars bra stadga och kvicka skiften.

Inkallning: Efter stå kommer ligg. Det hade Etza glömt bort idag.

Rutan: Bra!

Dirigeringsapport: Funkade jättebra med Tina som la ut apporterna. Jag blev jätteglad. Hon har startskall men just nu är jag beredd att köpa det bara hon tar rätt apport.

Hopp/metall: Bra! Jag är visserligen livrädd varje gång hon gör återhopp men hon hoppar faktiskt mycket bättre nu. Det gäller att inte kasta för långt.

Vittring: Körde vi inte idag men hon har gjort bra träning på det tidigare.

Fjärrdirigering: Kommer fram lite från stå till sitt i det skiftet som kommer efter ligg - stå. Måste träna mera. Pip :-(

Jag funderar lite på hur hon håller i ett helt program utan belöning men det känns som om vi närmar oss en start. Får se när det blir.

Jahapp. Då var man där då. Jag har begärt urträde ur "våga vägra facebook" -klubben. Nu är man fast i skiten    Fast jag ska villigt erkänna att det verkar ju rätt kul. Nyfiken som man är upptäckte man ju snabbt att man fick reda på väldigt många saker om andra. Det är ju trevligt. Dessutom hade jag ingen aning om att jag har så många vänner. De bara dräller in. Tänk vad man är populär   

Nu till viktigare saker:

Igår träffade jag Cissi i skogen för att lägga spår. Vi gjorde spår med olika störningar. Vi la spår till våra egna hundar ca 20 m parallellt med en väg. På vägen gick medhjälparen. Med ca 40-50 m mellanrum skapade vi störning. Medhjälparen gick över spåret, en hund skickades fram och åter över spåret, en rådjursklöv drogs över spåret, en äckeltrasa (senap och sillspadsdoftande) drogs över spåret. Spåret fick ligga 1 timme. Sen la vi till 2 färska störningar av människa och hund alldeles innan spåret skulle gås. Alla störningar snitzlades så att vi visste var de gick. När hunden sen gick spåret så gick medhjälparen med på vägen och antecknade vad som hände.

Gissa om detta var intressant. Jax som har den största erfarenheten klarade störningarna absolut bäst. Mira (9 mån schäfer) var lite okoncentrerad och fick det absolut svåraste spåret både terräng och vindmässigt. Det konstiga med hennes spår var att hon tog av där vi inte lagt störning, men hon redde ändå ut det och klarade sig runt.

Jag var väldigt nyfiken på hur Etza skulle göra. Hon gick väldigt bra i spåret. När störningen kom så vände hon upp och nosade runt men hittade så småningom tillbaka till rätt spår och där blev hon då ändå mera noggrann. Den absolut svåraste störningen för henne var rådjursklöven. Där gick hon exakt på linjen där klöven släpat fram och tillbaka flera ggr. Jag stod helt stilla och avvaktade. Till sist tog hon själv upp rätt spår och tuffade på mot slutet och belöning.

Duktig flicka.

Tack Cissi för en givande spårupplevelse. Jag gör gärna om detta

Jag har skaffat mig en ny leksak. Det är en telefon med en massa olika finesser. Jag begriper mig inte på en bråkdel av dem   , men kul är den.

Det finns GPS så jag kan kolla hur jag lägger mina spår. Det finns en bra kamera och en bra filmkamera. Så nu ska träningen dokumenteras väl. Jag kan surfa och kolla mailen och ve och fasa  : jag kan koppla upp mig till facebook. Jag som inte ens är med där   

Nu ska jag berätta en sak. Jag börjar vackla. Det verkar ju rätt spännande i alla fall, men....... ja, tja, nja. Jag vet inte. Hmmmmm. Det börjar luta åt ett visst håll.

Jag är bara så förtvivlat rädd: Tänk om jag inte får några vänner   

Fy sjutton. Det var 40 ekipage anmälda till Lidingös lägrespår. Jag hade naturligtvis inte tur med lottningen.   Jag kom inte ens med på reservlistan. Jag som var såååå taggad för ytterligare ett tävlingsspår. Nu får man väl sikta in sig på det till våren i stället. Sånt är livet   

Får rikta mitt fokus på att få till elitklassmomenten bra i stället. Long way to go......

Idag var jag mottagare i budföringen på vår appellspårstävling. Kul. Måste bara berätta om den härliga schäferkillen. Matte sa att jag skulle säga fot till honom alldeles innan han kom fram. Det gjorde jag när han var ca 2 meter framför mig. Hunden vände raskt upp och satte sig snyggt.....på stället.... 2 meter framför mig. Precis som om jag stod där. När jag försökte få in honom tog han det som ett marchkommando och rusade snyggt tillbaka till matte. Det blev en nolla men det hade varit en jättesnygg ingång....om jag hade stått där. Nu klarade de sin uppflyttning ändå och det var ju bra. 3 ekipage blev uppflyttade varav ett hemmaekipage. Erik med sin Rottistik Freja. Grattis till er.

Efter tävlingen blev det lite träning med Carro, Carina och Catherine. Jag hade en otroligt uppskruvad och flamsig hund men fick en del positiva bitar med mig. Framförallt en kedja av fritt följ, dumruta och inkallning. Kändes riktigt bra. Sen gjorde vi en kedja på ruta, hoppmetall och dirigeringsapport. Startskall, pip, gnäll och flams. Men i alla fall en bra hoppapport.

Bara att jobba vidare...........