Jag har haft en intensiv och fantastiskt rolig helg.

I fredags kom Tina och hämtade mig klockan 07.00 för avfärd till Sörmlands Hundskola i Flen som drivs av Håkan och Karina. Där skulle vi farttesta Stormkullen. FART test står för Fågelhundens ARbets Test. Man testar bl a: Tillgänglighet, bytesintresse/hantering, problemlösning, jaktlust, upptäcktsförmåga, miljöpåverkan, rädsla, aggression, avreaktion, passivitet. Efter testen så går man noga igenom vad hunden har visat och man får verktyg för att träna på sånt som kanske inte är önskvärt.

Det började med hantering av en för hunden okänd person. Efter det så blev det hagen, problemlösning. Hagen innehåller 3 öppningar. 1 enkel lite större lucka rakt framifrån, en smal öppning på baksidan och en krypingång på sidan. Man skapar intresse genom att kasta in en dummie och sedan ska hunden ta sig in och hämta den. Sen stänger man luckorna vartefter och hunden får lösa problemet att ta sig in. Här tittar man ju även på bytesintresse, hur de griper föremålet, hur de behåller det, om  de är miljöpåverkade, koncentration och rationalitet. Dessutom är det ju önskvärt i alla moment att hunden är tyst och lugn  både när de arbetar och mellan momente
 
 

En liten film på Lakritz och hagen arbetet. Notera att hon finner en egen lösning på problemet  

Efter hagen var det dags för bläckfisken. Ett för hunden okänt byte dras i lina förbi där man står och hunden ska upptäcka, jaga och hämta bytet. Sen gör man om det hela och hunden får då lite motstånd när den ska bära hem bytet och då tittar man på kamplusten. Här nedan kan ni se Lakritz första och andra försök.

Sedan är det dags för Gropen. Det är en nergrävd hink täckt med lite granris. Man börjar med att kasta en pytteliten dummie mot gropen och hunden får leta rätt på den. Sen går Håkan ut och lägger dummien i gropen hunden ska alltså ner med nosen i hinken och hämta upp den. Till sist lägger man tomt, för att se om hunden jobbar vidare när den inte hittar nåt. Då avslutar man också med att kasta ut dummien när hunden är bortvänd för att den ska lyckas.

Här kommer ett långt klipp på Lakritz när hon gör alla 3 delarna i Gropen.

Sista momentet är skrämsel. Det kommer en trägubbe med stora vita ögon glidande genom skogen. Man tittar på rädsla, förmåga att jobba sig ur situationen, dådkraft, nyfikenhet och man är väldigt noga med att låta hunden avreagera. Ingen hund får gå därifrån innan man har förvissat sig om att den är trygg och har släppt all rädsla.

Hur gick det för kullen då? Genomgående för kullen är att det är en kull med en stor arbetslust och

ett stort föremålsintresse. De är duktiga på problemlösning och inte speciellt miljöpåverkade. Lite ljud kommer från de flesta framförallt i förväntan på bytesaktivitet. Vid skrämslet är de lite fega och har kanske inte den dådkraft man kanske skulle kunna önska. Alla har dock förmåga att avreagera så skulle de träffa fula gubben idag så skulle ingen av dem bli ett dugg rädd. Det har Håkan sett till. Dessutom har vi alla fått verktyg för att jobba med rädslor och förstärka dådkraften. Vi har även fått verktyg till att träna ljudbiten.

Det tog hela fredagen och lördagen att testa kullen. På söndagen hade vi en träningsdag. Vi tränade på de fyra hörnstenarna: Kontakt, Lydnad, Passivitet och Stadga. På slutet av dagen tränade vi stadga med levande duvor. Där ska ju hunden ha stort intresse men de får absolut inte jaga duvorna. Håkan busade lite med oss genom att släppa en duva framför nosarna på våra hundar när vi precis hade haft full koll och just slappnat av för att vi trodde "momentet " var slut. Synd att ingen hade kameran beredd för det såg jättefestligt ut med 3 flattar i luften i kopplets fulla längd. Hem och träna alltså.

Tea då? Ja, i mina ögon var hon naturligtvis bäst i klassen men............det kanske andra ska avgöra  

Vad vi gjorde på kvällarna?? Det är en helt annan historia   

Tänk vad tiden går. I morgon är det ett år sedan Tea föddes. Lilla skruttan har blivit stora damen. Fast i mina ögon är hon en liten skrutt fortfarande.

Hur har det blivit då att bli retrieverägare? Jo, jag måste säga att jag är mer än nöjd. Det är ju inte så att jag är missnöjd med Etza, vi har haft en fantastisk resa och jag har lärt mig jättemycket av/med henne. Vi har ju kommit upp i elitklass i lydnaden och nånstans har jag fortfarande ett litet hopp om att vi ska kunna nå ett förstapris där också även om träningen just nu ligger lite på is. Jag älskar henne jättmycket och vi kommer att träna vidare.

Att få en ny hund i familjen har dock gett mycket mer. Dels har Etza blivit mycket bättre i sin fokus på mig av konkurrensen. Dels har jag fått en tjej som är mycket lättare att träna än Etza någonsin har varit. (Därmed inte sagt att det är plättlätt.) Sen har jag fått upptäcka jaktträningen! Det är såååååå kul!!! Tänk att få träna det som hunden är avlad att göra och som är så självbelönande som apportering är för en retriever. En helt ny värld har öppnat sig för mig.

Att jag sen fått en så duktig hund gör ju inte det hela sämre. För duktig är hon min lilla Tea det har jag förstått. Sen är det ju så att jag måste hålla ihop det hela och jag lär mig hela tiden.

GRATTIS  PÅ  ETTÅRSDAGEN  ÄLSKADE  TEA och GRATTIS ALLA KULLSYSKON!

Vilken intensiv härlig och lyckosam helg vi har haft!!!!

Det började med kennelträff i går. Tina hade lyckats samla 25 st av sina 37 avkommor. Fantastiskt roligt att träffa så många härliga människor med hundar från Engsboda i olika åldrar. Tina hade delat in oss i lag och skapat 6 olika stationer. Några för hund och några för tvåbeningar. Kampen var hård men rättvis. Mitt lag kom trea. Dagen avslutades på restaurang. Tack snälla Tina för detta.

Idag var det dags för Tea och mig att debutera på workingtest. 5 rutor skulle avverkas och jag var gaaaanska nervös inför den första. Jag har ju aldrig gjort något sånt här förut! Dessutom var det Tina som var domare på den första rutan och jag vet ju hur lätt Tea kan gå upp i varv bara hon hör hennes röst. Det visade sig vara en svår ruta. 2 enkelmarkeringar i lårhögt gräs utan referenser kring nedslagsplatsen. Lite överladdad var Tea och den första dummien fick hon aldrig in. Hade lite mycket spring i benen och det kändes som hon inte riktigt fick in den i nosen så jag fick order om att kalla in henne. Den andra markeringen var desto bättre så vi fick ändå 10 poäng på den rutan. Nästa ruta var en dirigering, ganska långt och upp på en liten kulle. Jag tryckte på henne med ett extra uut för jag var rädd att hon inte skulle gå tillräckligt långt och när hon var framme fick hon sökkommando. Nödvändigt eller ej men hon belönade mig med att springa rakt ut och hämta dummien. 18 poäng. Sen var det dags för en enkelmarkering som var svår. Kastaren stod dold och dummien var jättesvår att se när den kastades. Tea gjorde en jättfin markering men vi fick ett litet poängavdrag för att hon nosade lite på skytten under framföringssträckan. 19 poäng.

Så var det då dags för mitt misstag. När jag kom fram till walkupen hade jag tänkt att jag skulle stanna till och titta hur de gjorde innan jag startade. Men när jag kom fram stod där en tjej som behövde en hund att gå med. (Man går ju två hundar bredvis varandra i en walk up.) Synd att jag gick med på det för jag hade behövt se hur den gick till. För det första så fattade jag inte riktigt när jag skulle skicka henne och för det andra så missuppfattade jag att vi skulle byta plats. Klantskalle för jag har ju varit funkis på en sån ruta förut. Nåväl precis när jag borde ha skickat Tea skällde en hund till i publiken och min spöknojiga lilla tjej var ju bara tvungen att voffa till hon oxå. Markeringen löste hon bra men inlevereringen gick först mot domaren så jag fick ropa på henne innan hon kom till mig. Sen skulle vi ju byta plats och så kom en till markering åt andra hållet. Den letade hon lite längre efter men levererade ändå snyggt till mig. Sen var det dags att sitta passiva medans den andra hunden jobbade. Den hunden hade också svårt att gå till matte och passade på att springa tätt förbi oss och den frestelsen blev lite för stor för Tea som försökte hänga på. Aj, aj, aj där rök många poäng. Vi fick i alla fall 8.

Sista rutan var en kort dirigering och den gick strålande. Vi belönades med maxpoäng 20.

Jag är jättenöjd med dagen. Fotgåendet har gått jättebra, hon har inte knallat och hon har varit lugn och fin. Det känns som hon har orkat alla 5 stationerna utan några större dippar. Jag har lärt mig att jag måste träna på inlevereringar där det står många människor. Jag har lärt mig att jag måste hålla mig till min plan och inte ställa upp för att jag ska vara snäll. Men framförallt har jag lärt mig mycket om hur jag ska föra min hund på en tävling.

Det bästa av allt är att när jag i kväll fick veta resultatet på tävlingen så visade det sig att Tea hade kommit på en delad femteplats av 30 hundar och att vi fick 75 poäng, vilket betyder att vi går upp i öppenklass nästa gång. Inte illa av en elva månader gammal hund med en alldeles färsk nybörjare till matte!  

I morgon ska Etza få ett spår så att jag dövar mitt dåliga samvete. Hon har fått vara hemma med husse både lördag och söndag. 

Jaha. Då har det gått en månad sedan man bloggade sist igen. Det betyder att man känner sig tvungen att åtminstone uppdatera något lite. För nåt har det väl hänt i mitt liv denna månad?

Tja.... sjuk har jag varit och om sanningen ska fram hostar jag fortfarande så riktigt kurant är jag inte än. Rejält förkyld var jag och fick faktiskt stanna hemma från jobbet  5 arbetspass. Jag tror nog inte jag har varit hemma från jobbet så många dagar någon gång, utom den gången jag opererade bort min sköldkörtel pga giftstruma och var sjukskriven 1 mån. Men det var ju länge sedan (1993) så man är ju rätt lyckligt lottad på den punkten.

Träningen med hundarna pågår ju ständigt. Alltid gör man nåt men det känns ju aldrig som om man gör tillräckligt. Lydnadsträningen med Etza ligger återigen på basicnivå. Vi tränar just nu på snabba ställanden, sättanden och lägganden. Dels för dumrutan och dels för inkallning. Dessutom kör vi en del fritt följ. All annan momentträning ligger nere. Jag är i valet och kvalet om jag över huvud taget ska tävla henne något mer i elitklass. Har faktiskt fått rådet att lägga ner men känner jag mig själv så blir det nog nån gång till i alla fall även om det känns långt dit just nu. En del spårande har det blivit. Jag var spårläggare på våran tävling förra helgen. Det var lägrespår på lördan och högrespår på söndan. Jag hade 2 spår till båda dagarna och dessa har Etza gått flera gånger. Jag tänker nog göra ett försök till i lägrespår men det får bli till våren. Hon är jätteduktig på mina spår men vi behöver öva upp oss på ickeförarspår. Jag måste få Etza att finna vitsen med att spåra där någon annan gått.

Med Tea blir det mest jaktträning. Det är så himla kul och jag börjar förstå att jag har fått en riktigt, riktigt duktig hund på detta. Hoppas nu bara att jag kan förvalta det men det känns väldigt tryggt med den hjälp som jag får av Tina (min uppfödare). Planen är att vi ska starta på ett workingtest i oktober. Hjälp det är ju snart!!

Lydnadsmässigt känns det inte som om vi kommit så långt. Jag har ingen uthållighet i fotgåendet. Där släpper hon efter bara några steg. Hon ligger just nu lite för långt fram i position men det jobbar vi på. Läggandet u gång är jättesnabbt och hon har bra stadga då jag lämnar henne och hyfsad stadga vid ingången. Det är väl det moment som börjar likna ett helt moment bäst än så länge. I inkallningen jobbar vi blandat med fart och ingångar. Ställandet är bra men vi har inte börjat med tillbakagången där än. Jobbar just nu mest med stadgan = stå still. Apportering har vi bara nosat lite på men då att plocka upp apporten från marken. (Jag tycker att ettans app moment är skitfåningt.) Hoppet börjar också likna ett färdigt moment men vi har inte jobbat så mycket med ingångarna. Platsliggningen och tandvisningen är också bitar vi jobbar med. Tea är duktig på att ligga kvar länge. Det känns inte som om det borde bli något problem. Vad vi behöver jobba på mycket mer ang tandvisning är stadga dvs sitt still och ge fan i att hoppa upp och slicka domaren i ansiktet.   Jag tror dock att bara vi nöter detta så fattar hon snabbt. Jag har ju medvetet jobbat mycket på att dämpa intresset för andra och jag är jätteglad att Tina sa det när hon var liten. Jag förstår ju vilka problem jag hade fått med en sån glad och vänlig hund annars. Etza är ju något av motsatsen. Hade hon fått bestämma så hade människovärlden bestått av matte, husse och möjligen Magnus och Lena. Det hade räckt för henne.

Planen för lydnadsstart med Tea ligger på vintern. Antingen Lucia Cup eller Rättvik och jag tror nog att Rättvik är den tävling det kommer att bli. Mest för att det brukar vara så rörigt på Lucia Cup. Men jag har inte bestämt mig än.

I måndags var det final i letacupen. Det är en uppletandetävling vi har haft på klubben i 5 omgångar. Varje omgång har det varit 10 föremål utlagda i en vallad ruta 20 x 25 meter. Föremålen har varierat. Det har varit leksaker, metallföremål, plastföremål, skor, koppel, kläder mm. Varje ekipage har fått 4 min på sig att skicka ut hunden för att leta upp sakerna. Efter 2 minuter har man fått gå in i rutan och hjälpa sin hund men saken skulle lämnas vid baslinjen och det var hunden som skulle bära ut den. Om man stod kvar vid baslinjen fick man 2 poäng för varje föremål men så fort man själv gått in i rutan så fick man bara 1 poäng. Maxpoäng var alltså 20.

Viss fördel hade man om man var med alla tillfällen eftersom alla poäng från samtliga 5 tillfällen räknades ihop.

Jag ställde upp med både Tea och Etza och det gick jättebra för oss. Första tävlingen sprang jag in i rutan och hjälpte till efter 2 minuter men de övriga 4 tillfällena jobbade jag från baslinjen hela tiden. När slutresultatet räknades ihop stod lilla Tea som segrare. Yngst av alla lyckades hon skrapa ihop mest poäng. Jag är jättestolt över denna lilla tös som har ett fint sökmönster och jobbar aktivt hela tiden. Man märker att både hon och Etza tycker att det har varit roligt. Etza kom fyra och det är ju inte heller illa. Det var ju många hundar med. Som flest var vi 20 st och minst antal startande var vi 12.

Alla duktiga hundar som var med på finalen fick även springa ut och leta rätt på sitt pris. Tea valde först och fick ett grisöra och en gummleksak i form av en gris. Etza hittade också ett grisöra och en tennisboll.

Om ni undrar varför jag bloggar i denna tidiga timma så är svaret att jag jobbar i natt. Nu börjar jag bli riktigt trött och om jag har stavat många fel så får jag skylla på det. 2 timmar kvar innan jag får åka hem och nanna sängen. Sen ska jag hämta finaste barnbarnen på dagis. Mystajm blir det då.

Nu är det säkert femte gången jag loggar in för att skriva ett blogginlägg. Varje gång har slutat med att jag lagt ner efter att jag suttit en stund och funderat på vad jag ska skriva för rubrik. Att det ska vara så svårt att hitta på något underfundigt.

Sen ska man ju komma på vad man ska skriva om också. Helst ska det vara något positivt som har hänt. Att någon av hundarna har gått bra på tävling eller utställning tex. Vad skriver man om när det inte går bra eller när man inte har tävlat?

Nu är det ju faktiskt så att sista tävlingen med Etza gick helt åt fanders men det tänker jag inte berätta om. Vad skriver man om då?

Solen skiner, det regnar, det har blivit höst. Nej förresten det är fortfarande sommar. Eller...... Barnbarnen mår bra, de är världens sötaste och jag är barnvakt......Ja det var ju  något nytt.... Eller...??

Nä, jag väntar nog med att blogga ett tag igen. Vi lever och mår bra. Vi tränar mot nya mål. Vi har faktiskt ganska kul. Det får räcka.

Uppdateringen av bloggen har inte varit speciellt frekvent de senaste månaderna. Jag hinner ju aldrig med att sätta mig framför datorn tycker jag och vad ska jag skriva om tänker jag. Då är det så mycket lättare att skriva något kort via telefonen på facebook.

Fast nu måste jag ju göra ett skrytinlägg och berätta om dagens utställning. Jag som inte är någon utställningsmänniska egentligen hade både badat, trimmat, fått hjälp med trimning, borstat, lagt alla hårstrån tillrätta samt tränat på att stå fint och att springa vänstervarv. Ja med Tea alltså. Det var inte jag som vart vacker.  

Det var sista utställningen vi kunde göra i valpklass. På onsdag fyller Tian nio månader och blir då junior. Utställningen idag hörde till Flatfestivalen och hölls av flatklubben östra och vi höll till på hemmaplan. ÖBK med andra ord. Nära och bra. Det gillar vi!

Igår hade vi workingtest vid Domarudden och då var jag med som funktionär och åskådare. Hela förmiddagen stod jag och kastade dummiesar. De flesta hamnade där de skulle och jag var som en svamp som sög i mig allt som den supertrevliga domaren delade med sig av. På kvällen var det grillning och samkväm och idag alltså utställning.

Och...vet ni....? Utställning är faktiskt ganska skoj. Åtminstone när det går bra.

Idag gick det bra! Tea slutade som BIM!! Brorsan Keno var naturligtvis svårslagen och blev BIR men domaren tyckte mycket om Tea och trodde att hon kommer att bli riktigt snygg. Han antydde också att Tina skulle ha visat upp Keno bättre än vad jag visade Tea. Jag förstår inte vad han menar?  

Efter kvällens promenad är lilla fröken inte lika vacker längre kan jag berätta. Hon hittade ett av de sunkigaste dikena på länge att rulla runt i. Tom tungan var svart. Men det får man när man skött sig exemplariskt i 2 dagar. Gyttjebad ska ju vara skönhetsfrämjande förresten så vem vet........